Bagatellmål

Något jag ofta återkommer till i mina reflektioner är en poäng som togs upp under seminariet om juristrollen under T1. Vår kursföreståndare, som även ledde seminariet, ställde en intressant fråga (som jag parafraserar här): "Har ni märkt att det ofta är principer man tvistar om?". Detta får nog betraktas som ett grundläggande axiom inom juridiken – något som jurister ofta tar för givet och ser som en självklarhet. Jag har alltid velat se vart gränserna har gått för extremfall man har tvistat om i svensk kontext. Här kommer jag således att bygga på en lista med tvister på s.k. bagatellmål:

HFD 2021:34: En skånsk båtägare har vägrat följa myndighetens beslut om en årlig marknadskontrollavgift på 12 kronor. Båtägaren hävdar att Post- och telestyrelsen (PTS) inte kan ta ut en avgift för hans båtradio då den har en så kallad “rattmärkning” och då omfattas av EU:s direktiv om marin utrustning. Rättsfallet gick ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen.
KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM DOM Mål nr 2518-24: En förare vägrade betala en broavgift på 4 kronor och menade att den avgiftsfria vägen varit avstängd på grund av vägarbete, vilket tvingade honom att ta en avgiftsbelagd väg eftersom det, enligt honom, inte fanns några alternativ. Hovrätten hänvisade till 19 § i förordningen om infrastrukturavgifter på väg, som ger Transportstyrelsen rätt att avstå från att ta ut avgiften om det framstår som uppenbart oskäligt. Rätten betonade att detta begrepp ska tolkas restriktivt och att avgiftens låga belopp inte påverkar bedömningen. Enligt förarbetena krävs att den avgiftsskyldige varit tvungen att använda den avgiftsbelagda vägen, t.ex. vid olycksrelaterad omdirigering, för att kravet på oskälighet ska anses uppfyllt. I detta fall ansåg hovrätten att det inte var fråga om ett sådant tvång, utan snarare ett val till följd av en avstängning. Därför var det inte uppenbart oskäligt att ta ut avgiften, och överklagandet avslogs.
HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE B 6402-24: En 45-årig man åtalades för att ha fångat en öring som var två centimeter kortare än den tillåtna minimilängden på 45 cm. Mannen hävdade att han mätt fisken med hjälp av en frysbox och sina skor, och att den då uppmättes till cirka 47–48 cm. Han ifrågasatte Kustbevakningens mätskiva och menade att den visade fel. Tingsrättens nämndemän fann mannens berättelse trovärdig och friade honom, men en skiljaktig tingsnotarie ansåg att öringens längd på 43 cm var klarlagd och att mannens mätmetod var otillförlitlig. Domen överklagades, och hovrätten delade tingsnotariens bedömning. Mannen dömdes därför till 4 000 kronor i penningböter för brott mot fiskelagen. (se även https://www.dagensjuridik.se/nyheter/oring-var-2-centimeter-for-kort-matning-mot-sko-haller-inte/)