Jag är på besök i Gällivare och behövde få tag på ett USB-minne på minst 8 GB för att felsöka uppstarten av Windows 11 på min bärbara PC. När jag tittade på Elgigantens webbplats såg jag att det billigaste alternativet i den fysiska lokala butiken kostade 249 kronor och hade en lagringskapacitet på 64 GB. Efter att ha sökt på Google andra butiker med liknande sortiment (komntrollerade bl.a. utbudet hos Stora Coop och ICA Kvantum) konstaterade jag att det inte fanns någon annan butik i Gällivare som sålde USB-minnen. I stället for mina tankar till idén av att titta på öppettiderna för Gällivare tingsrätt. När jag såg att tingsrätten hade öppet i ytterligare en timme gick jag sedermera dit och bad om att få ut förhören från vilket som helst av de senast avgjorda B-målen. Jajjamän! Efter att mannen i receptionen tittade i pärmen med de senaste utskrivna domarna så frågade han om en misshandelsdom gick bra? Vilket jag jakade till förvärvade jag

Voilà – ett nytt USB-minne på 64 GB för 120 kr i stället för den lokala elektronikkedjan för 249 kr.

Med hjälp av offentlighetsprincipen kunde en tingsrätt som Gällivare ge mig som konsument ett förmpnligare erbjudande genom konkurera ut den lokala elektronikbutiken när det gällde priset av ett 64 GB USB elektronisk lagringsmedium.

Man klan även fråga sig om det är proportionerligt att myndigheten minimum endast använder lagringsenheter på 64 GB (det är inte den första gången en tingsrätt skickat ett 64 GB minne), när den sammanlagda datamängden för det begärda allmänna handlingarna i detta fallet knappt översteg 35 MB.