Information: Rättshaverister

Allmänt

Syftet med detta blogginlägg är inte att ge en heltäckande beskrivning av rättshaveristiskt beteende. Ambitionen är snarare att erbjuda en introduktion till ett välkänt beteende- och känslomönster som de flesta jurister förr eller senare kommer att möta i sin yrkesutövning. Samtidigt vill jag väcka en medvetenhet om vikten av att också kunna identifiera rättshaveristiska tendenser hos sig själv. För som två av de böcker som nämns nedan påpekar och som är viktigt att påpeka – vi bär alla på sådana tendenser.

Rättshaverister är något som man på juristprogrammet inte får några föreläsningar om. Fenomenet är ändå någonting som man tidigt som student tidigt har förstått som ett mänskligt fenomen. Trots att det saknas en entydig definition av begreppet, är karaktärsdragen hos en rättshaverist ofta något man känner igen. Min ambition är, som tidigare nämnts, att ge en introducerande översikt över vad detta beteende innebär – genom att lyfta fram hur personer med yrkeserfarenhet beskriver det och illustrera hur det kan ta sig uttryck i praktiken genom konkreta exempel.

Allmän framtidsprognos

Trots allt som har sagts och skrivits om rättshaverister har fenomenet fortfarande aldrig varit föremål för en systematisk genomlysning. Det har ännu inte tillsatts någon statlig offentlig utredning (SOU) med särskilt fokus på rättshaveristiskt beteende och dess påverkan på det svenska samhället. Däremot har ämnet berörts i periferin av ett antal SOU:er, till exempel:

  • SOU 2024:1 Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier :”I granskningsrapporten anges att trakasserier och hot är vanligt, främst från personer med rättshaveristiskt beteende, personer som är i affekt eller personer i en desperat situation”

  • SOU 2003:41 Förstärkt granskning av polis och åklagare: “Enheten i Linköping är av den uppfattningen att en tredjedel av anmälningarna görs av s.k. rättshaverister”

  • SOU 1999:69 Individen och arbetslivet: “Konsekvenserna av kränkande särbehandling, eller mobbning, kan i allvarliga fall leda till att någon får skulden och stöts ut från arbetsplatsen, ofta med långvarig sjukskrivning och förtidspension som följd. I vissa fall slutar den mobbade som rättshaverist i sitt försök att få upprättelse”

Det finns dock en riksdagsmotion från 1991 som föreslog att en utredning om rättshaveristiskt beteende skulle genomföras. Motionen (1990/91:Ju838) lades fram av Carl Frick (MP) med följande formulering: "... att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de s.k. rättshaveristernas situation i syfte att klarlägga problemets art och omfattning samt föreslå åtgärder." Motionen avslogs dock och ledde inte till någon vidare utredning.

Prognos: Förr eller senare är jag övertygad om att det kommer att tillsättas en utredning för att kartlägga och analysera omfattningen av rättshaveristiskt beteende i samhället. Jag är också övertygad om att vi i framtiden kommer att ha utvecklat mer detaljerade och precisa modeller för att definiera detta beteende – med tydliga typologier och välgrundade psykologiska ramverk samt vägledning för hur individer med sådana tendenser bör bemötas.

Boksammanfattning: 69 tecken på att du är en rättshaverist (2013) - Mårten Schultz

Det är först och främst ingen bra bok. Jag rekommenderar ingen att läsa den. Det är en kort bok. Man läser igenom den på ca 20 minuter. Jag upplever att författaren kan ha varit något överambitiös och inte fullt ut tänkt igenom bokens upplägg – eller så missbedömde han helt enkelt formen och därmed den genomslagskraft verket skulle kunna ha. Det är svårt att föreställa sig att boken har lånats eller sålts i någon större omfattning. Den ursprungliga tanken bakom boken tycks dock ha varit god – en vilja att skriva något upplysande och informativt. Schultz uttrycker helt enkelt att hans syfte med att skriva boken var att bidra med ett upplysande och ett underhållande värde. “Rättshaverister är en av rättssamhällets ständiga samtalsämnen, men det finns förvånansvärt litet skrivet om dem.” […] “…är att också underhålla” (s. 5-6). Boken är byggd på egenupplevda och andra människors erfarenheter om rättshaverister. “Nedanstående 69 tecken på att du har blivit en rättshaverist är alla tecken som jag själv eller personer i min närhet påträffat i verkliga livet…” (s. 8).

  • Författarens allmänna kring psykologisk typologi och risken för begreppsmissbruk i mötet med rättshaverister: “Rättshaveristen kan dyka upp i alla möjliga juridiska sammanhang. [...] Många rättshaverister är trasiga människor, inte sällan ömkansvärda, fastnaglade i ett offertillstånd som de är oförmögna att ta sig ur. De förtjänar vår empati och framför allt förtjänar de att, precis som alla andra, att bemötas med respekt och värdighet. De flesta rättshaverister som jag själv har kommit i kontakt med är ingalunda några dumma eller onda människor. De är produkter av omständigheterna. Det sägs ibland att vem som helst kan bli en rättshaverist, under “rätt” omständigheter”  Det är möjligen en överdrift men nog ändå nära sanningen. Vidare är det inte sällan som rättshaverister framstår som obehagliga och hotfulla. Deras beteende får andra människor att känna olust och oro. [...] Rättshaverism är ett samhällsproblem. [...] Det förekommer [...] att rättshaveriststämpel missbrukas. Den trycks på människor med legitima anspråk och klagomål. Det är mänskligt och fullt legitimt att vara ledsen, förbannad och frustrerad när man utsätt för orättvisor. Det är också mänskligt och legitimt att låta sådana känslor komma till uttryck i ord [...] RÄTTSHAVERIST STÄMPELN BÖR AV DESSA SKÄL ANVÄNDAS MED STOR FÖRSIKTIGHET.” (s. 148-161).

Axplock av rättshaveristiskt beteende enligt boken:

  • “10. Du använder ovanligt mycket versaler och blandar versaler och gemener i ett och samma ord. “DETTA ÄR ETT TYDLiGT ExEMPel pÅ huR RÄTTSRÖTAN fått grepp OM VÅRA LAGMÄn”

  • “16. Du framför ofta dina påståenden som aggressiva frågor. Du framstår som inkvisitorisk. Du frågar, ofta i ovänliga ordalag, människor du inte känner om deras kopplingar till andra personer eller organisationer med en ominös underton”.

  • “33. Du kräver av domstolspersonal, myndighetsanställda eller utarbetade professorer att de ska lyssna i timmar när du berättar om ditt fall”

Boksammanfattning: Möta människor med rättshaveristiskt beteende : handbok för yrkesverksamma (2018) - Jakob Carlander, Andreas Wedeen

Om du vill fördjupa dig i rättshaveristiskt beteende och få vägledning i hur du kan bemöta människor med detta beteende – både professionellt och som anhörig – rekommenderar jag denna bok. Den är den mest omfattande och insiktsfulla på marknaden om rättshaverister, skriven av en psykolog och en psykoterapeut som har studerat fenomenet.

  • Historik om beteendet: Johan Ludwig Casper, psykiatrikern som redan 1857 presenterade den tidigaste kända fallstudien av tre rättshaverister.

  • Använd inte begreppet rättshaverist hur som helst, utan föredra istället uttrycket rättshaveristiskt beteende. Som författarna påpekar: ”Ordet ’rättshaveristisk’ är laddat med långa föreställningar och fördomar, samtidigt som det är ett begrepp med mycket tydliga och igenkännbara associationer. […] Idag saknas ett distinkt begrepp – och kanske även en diagnos – för den grupp människor som uppvisar detta beteende.” (s. 6) Vidare framhålls att: ”Rättshaverism är ett både viktigt och användbart begrepp, men begreppen ’rättshaverist’ och ’rättshaveristisk’ används ibland slarvigt och nedsättande.” (s. 7) Författarna rekommenderar därför: ”En bättre benämning är människor med ett rättshaveristiskt beteende.” (s. 14)

  • Rättshaverister finns i oss alla (en gradskillnad utifrån styrka och intensitet) (s. 26).

  • Skillnaden mellan rättshaveristiskt beteende och att framhäva klagomål eller ställa rimliga krav: Världen är fylld av personer som aldrig ger sig – och det är ofta en styrka. Exempelvis kan det handla om:

    • “Det kan vara […] dottern till mamman på ett äldreboende som påstridigt ställer krav, vilka inte är möjliga att uppfylla eller medicinskt försvarbart.”

    • “Klienten på socialkontoret som anmält sin handläggare nio gånger till IVO och nu som begärt alla handlingar på nytt, inklusive handläggarens egna ansökningshandlingar då hen fick jobbet som socialsekreterare.”

    • “Föräldern till ett barn på förskolan som kräver att varje rum ska var utrustat med övervakningskamera som inte litar på personalens kompetens.” (s. 13).

  • Rättshaveristens värld präglas däremot av en oförsonlig och misstänksam inställning, där en ständig kamp pågår med en aldrig sinande ambition att vinna ”kampen, kosta vad det vill.” (s. 13). “Det är bra att kunna protestera då vård, omsorg, skola eller socialtjänst brister i sina plikter och inte lever upp till de lagar och krav som finns på service, tillgänglighet, stöd, behandling, omvårdnad och gott bemötande. Det finns dock en grupp människor som kan driva denna process för långt genom att de blir aggressiva, omständliga, eller ställer krav som sträcker sig långt bortom rimligt, lagstiftning och vad verksamhet och individ mäktar med.” (s. 14)

  • Synonymer: “litigious behaviour, kverulansparanoiker, justice obsession syndrome.”

Verklighetsbaserade exempel hämtade från nyhetsartiklar och rättsfall som illustrerar rättshaveristiskt beteende:

  • “Öppenheten får inte missbrukas” (2014): “Ett av de mest uppmärksammade gäller en kvinna som under lång tid skickat i snitt 600 mejl varje månad till Kalmar kommun och krävt ut tusentals offentliga handlingar. Till slut nekade kommunen henne, men JO gav kvinnan rätt, och kommunen tvingas nu troligen inrätta en speciell tjänst - bekostad med skattemedel - enbart för att tillgodose kvinnans krav.”

  • Rättshaverist begär ut abortjournaler om och om igen (2023): “En man har tusentals gånger under flera årtionden begärt att få ut uppgifter om aborter utförda under 1970-talet. Mannen påstår sig ha haft en dröm där hans avlidna mamma berättat att hon gjort en abort och vill få ut handlingar som styrker detta. Regionen har om och om igen gett avslag, antingen med hänvisning till att sådana handlingar inte existerar, eller för att skydda sekretessen för andra kvinnor som gjort abort. [...] Bara det senaste året har mannen via över 700 brev begärt ut olika uppgifter från den aktuella regionen. Mannen har även i över 20 år förekommit i ett stort antal överklagade fall i kammarrätterna rörande i stort sett samma begäran och fråga varje gång. Det tidigaste fallet jag kan hitta är från år 2000 (Kammarrätten i Göteborg 2000-12-01 mål nr 6218-2000). Exempel på anmärkningsvärda formuleringar:

    • ”Handlingen skall ej styrka, att bäraren, av personnummer 29xxxx-xxxx, har druckit ett aborterat fosters blod.”

    • ”Den skall ej styrka, att bäraren, av personnummer 31xxxx-xxxx, missbrukade amfetamin.”

    • ”Att kopia av begärd handling ska lämnas ut där det endast framgår att den avsedda patientens efternamns begynnelsebokstav vid den aktuella tiden var en viss bokstav och i andra hand att kammarrätten ska ålägga regionen att lämna ut en avskrift av begärd handling, i vilken endast en viss bokstav framgår.”

  • “Sundsvallskvinna bakom 1676 rättsfall – har förlorat alla” (2024): “En Sundsvallskvinna ligger bakom 1678 mål i förvaltningsrätten i Härnösand de senaste 15 åren. Rättsfallen rör rekryteringsärenden. Alla utom två mål är avgjorda och kvinnan har aldrig fått rätt.” Exempelvis:

    • Mål nr 816-24 E: “Vid Barn- och utbildningsnämndens sammanträde den 31 januari 2024, § 11, redovisades delegationsbeslut gällande anställningar av X, Y och Z som barnskötare och Å som förskoleresurs på förskolor inom Sundsvalls kommun. [Klagande] överklagar besluten och yrkar att de ska upphävas. Därtill yrkar hon att den skoldirektör som yttrat sig i nu aktuella mål saknar rätt att föra kommunens talan och därför ska avvisas. Hon anför i huvudsak följande. Tillsättningsbesluten saknar stöd i skollagen och diskrimineringslagen. Barnskötare kan bara få anställning under ett år om det inte finns någon med lärarlegitimation att tillgå. Hon har missgynnats enligt diskrimineringslagen genom att inte kallas till intervju trots sina meriter. Vidare saknar tillsättningsbesluten laga stöd avseende utdrag ur polisens belastningsregister. – Till överklagandet har bl.a. förskollärarlegitimation bifogats”.

Källor: