Innan jag påbörjade juristprogrammet och började närvara vid huvudförhandlingar var jag osäker på hur säkerheten fungerade och hur trygghetskänslan upplevdes i de svenska domstolarna. Tanken med detta blogg-inlägget är inte att skrämma människor att besöka Sveriges domsstolar. Tvärtom så uppmuntrar jag det.

Det visar sig att det finns flera kända historiska incidenter med dödlig utgång som inträffat i svenska domstolar, såsom: Bland de mest uppmärksammade finns Tingshusmorden i Stockholm 1971, där tre domstolsanställda miste livet, bombdådet i Eskilstuna tingsrätt 1996, då gärningsmannen själv omkom och en advokat skadades svårt, samt bombattentatet utanför Umeå tingsrätt 2003, där en man dödades.

Historiska incidenter

1971 – Tingshusmorden i Stockholm
Under en pågående rättegång den 11 februari 1971 i Stockholms tingshus öppnade den bedrägeriåtalade 25-årige Leif Peters eld och dödade en domare, en nämndeman och en vaktmästare. Händelsen skakade hela rättsväsendet och ledde till en nationell diskussion om säkerhet i rättssalar. Peters dömdes senare till livstids fängelse för morden. Tips: Det finns en P3-dokumentär (82 min) om morden.
1996 – Bombdådet i Eskilstuna tingsrätt
Under en bodelningsförhandling den 12 juni 1996 mot sin före detta hustru detonerade 50-årige Leif Roland Borg en sprängladdning i rättssal tre. Han omkom själv, och motpartsadvokaten Kristina Huldt förlorade en hand samt synen på ena ögat. Händelsen den ledde till en omfattande översyn och skärpning av säkerhetsrutiner i landets domstolar.

1997 – Knivattacken mot Högsta domstolens kanslichef
I november 1997 utsattes kanslichefen vid Högsta domstolen, Erik Ternert, för ett knivdåd med hugg i bröst och hakls av en psykisk sjuk man. Ternert överlevde tack vare snabb sjukhusvård. Gärningspersonen, som var klädd i balettkjol, trikåer och balettskor, blev i media känd som ”balettmannen”. Han dömdes senare till rättspsykiatrisk vård för försök till mord men hävdade att han agerat i nödvärn och att attacken var riktad mot det svenska rättsväsendet, som han ansåg utsatt honom för misshandel.
2001 – Chefsåklagare knivhöggs i anslutningen av en avslutad rättegång i Österunds tingsrätt. I november 2001 knivhöggs chefsåklagaren Sune Andersson vid Östersunds efter att ha avslutat en rättegång, åtalet gällde en uppmärksammad våldtäktshärva från 1990-talet. Den åtaldes bror som hade följt huvudförhandlingen utan att väcka misstankar knivhögg Andersson utanför rättssalen med flera hugg i ryggen och huvudet. Åklagaren överlevde trots de allvarliga skador. Gärningspersonen greps kort efter dådet i polishusets reception och dömdes sedan för mordförsök till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och sedan livstids utvisning ur Sverige. Dådet väckte en debatt om säkerheten vid de svenska domstolarna. Riksåklagaren och Domstolsverket beslutade att utreda om den måste skärpas.
2003 – Bombdådet utanför Umeå tingsrätt
Två män, 33 respektive 23 år gamla, dömdes till livstids fängelse för mord och allmänfarlig ödeläggelse efter bombdådet utanför Umeå tingsrätt den 30 januari 2003. Tillsammans med en 23-årig bekant skaffade 33-åringen sprängmedel och tillverkade en fjärrstyrd bomb som apterades utanför domstolen och som detonerad när målsäganden var på väg in i domstolsbyggnaden. Enligt tingsrätten var 33-åringens motiv svartsjuka sedan hans tidigare flickvän inlett en relation med offret.
2006 – Väpnad fritagning i Västerås tingsrätt
Under en pågående häktningsförhandling i Västerås tingsrätt trängde två maskerade och beväpnade män in i rättssalen. Under vapenhot lyckades de frita en 52-årig man från Stockholm, som var misstänkt huvudman i en omfattande narkotikahärva.
2006 – Sprängning utanför Svea hovrätt
En sprängladdning detonerade vid 22.45 den 26:e feburari utanför Svea hovrätt på Riddarholmen i Stockholm. Laddningen var placerad vid byggnadens entré och ett tiotal fönster krossades samt en stentrappa inne i byggnaden skadades. Ingen har blivit knuten till dådet.

Säkerhetsläget idag: Trots ovanstående incidenter så vill jag ändå påpeka att sådana typ av allvarlig våldsdåd är idag ovanliga i Sveriges domstolar.

En anledning är bl.a. att nästan alla domstolar idag har bemannade säkerhetskontroller (sedan 2012 har en successiv utveckling av permanenta bemannade säkerhertskontroller upprättats, SOU 2009:78; Prop. 2011/12:63; SOU 2017:46; Prop. 2018/19:81). Det betyder att alla besökare som passerar in i lokalerna genomgår en säkerhetskontroll, med undantag för vissa yrkesgrupper såsom advokater och andra särskilt behöriga. Domarbloggen skriver att nämndemän använder vanligtvis personalingången, men kan vid behov passera säkerhetskontrollen, exempelvis om passerkortet har glömts.

Källa: Domarbloggen, Maria Erlandsson, 12 mars 2025, En dag i säkerhetskontrollen, https://www.domarbloggen.se/en-dag-i-sakerhetskontrollen/

Domstolsverket incidentstatistik 2022-2024:

	2022	2023	2024
Beslag överlämnat till polis (Ex. Misstänkt olagliga föremål som till exempel knivar och knogjärn)	221	245	296
Hot (Ex. Hot kan framställas vid direkt möte eller inkomma via brev, e-post eller telefon. Kategorin omfattar hot av varierande allvarlighetsgrad)	64	101	131
Ordningsstörning (Ex. Ordningsstörningar består ofta av störningar under förhandlingar t.ex. mobilanvändning eller personer som är högljudda. Det kan också vara händelser i de allmänna utrymmena på en domstol så som gräl mellan besökare.)	155	254	138
Våld (Ex. En incident med inslag av någon form av fysiskt våld.)	5	4	2
Totalt antal incidenter	445	604	567

2024: Enligt statistik från Domstolsverket genomfördes år 2024, 756 470 passager genom en säkerhetskontroll i Sveriges domstolar.

Vad tycker de lagfarna domare som jobbar på domstolarna om säkerheten då?

2021: Utförde TT en enkätunderökning med 40 lagmän som respondenter. Samtliga ansåg att ordningen i stort är god eller mycket god. Majoriteten uppgav att de inte kände igen sig i de kaosartade skildringar som förekommit i media, även om vissa konstaterar att störningar ibland förekommer, särskilt i mål med starka känslor, lång häktningstid eller inslag av gängkonflikter.

Källa: Oliver Dagnå, 16 Juli 2024, Allt fler säkerhetsincidenter i svenska domstolar, https://bulletin.nu/allt-fler-sakerhetsincidenter-i-svenska-domstolar

Det bör dock noteras att ovanstående exempel inte nödvändigtvis säger något om den upplevda tryggheten hos personer som föreställer sig ett besök i domstol eller de som besökt en domstol.

Trots att jag anser att det i dag generellt sett är mycket säkert att besöka en svensk domstol, är det inte utan problem. Vissa huvudförhandlingar kan ändå upplevas som stökiga eller obehagliga, något som tyvärr ligger i omständigheternas natur av att besöka en domstol som behandlar människor som kan tänkas ha en större koppling till människor med våldskapital.

Ett illustrativt exempel på detta tycker jag ges av Lisa Flower i hennes rättssociologiska avhandling Emotional Interactions of Defence Lawyers in Swedish Courtrooms (2018), där hon under perioden september 2013 – april 2017 observerade brottmålsförhandlingar för att studera advokaters kommunikation vid Lunds tingsrätt. Flower beskriver ett domstolsbesök där hon upplevde en påtaglig otrygghet: “On one other occasion, I also decided to refrain from writing fieldnotes during the trial. This was because, when I had chosen the trial that I wanted to attend, there were five people waiting outside the courtroom, one of whom had a ‘fuck you’ symbol tattooed on the back of his head, all wearing leather jackets with logos emblazoned on them which looked to be showing membership to a motorcycle gang (a suspicion that was confirmed during the trial). When we entered the courtroom these five people smiled and waved at the defendant who was already seated in the courtroom (he had been in custody), and they then sat in the front row. All of this made me somewhat uncomfortable in openly writing notes. In the break of the trial I wrote in my notebook, I attempt to pluck up the courage to take out my notebook but to no avail (…) I am watched by two of them during the trial and I suspect that a third is watching me out of the corner of his eye (…) In the break, I go and sit around the corner to avoid the head-tattoo so that I can write my notes. I look up just in time to see one of the men coming towards me and I quickly hide my notebook and feel slightly ridiculous. (Fieldnote) Even though none of them confronted me, I still felt concerned for my safety.” (s. 92).