Sådär, då var det äntligen gjort. Kursutvärderingen för T9 och den övergripande utvärderingen av juristprogrammet som helhet är nu inskickade. Vissa av de tankar jag har kring juristprogrammet har jag burit med mig och diskuterat med kurskamrater under mer än fem års tid, och det känns därför särskilt bra att till slut kunna ge återkoppling även i dessa frågor. Tyvärr lyckades jag inte hitta det dokument som jag sparat och återkommit till under årens gång, och som var tänkt att fungera som ett mer utförligt och strukturerat underlag för återkopplingen.

Det känns alltid meningsfullt att bidra genom att göra sin röst hörd och ge återkoppling till en institution som har haft så stor betydelse för ens egen framtid, men också kommer ha för många andras. Människoläktet är mycket benäget att klaga sinsemellan, men betydligt sämre på att faktiskt göra något åt problemen eller nyttja sina resurser till att framföra klagandet på ett mer effektivt sätt eller genom rätt kanaler. Jag förstår ju att klagosången handlar oftast som en social funktion, emotionell avlastning eller som ett led i en co-oping strategier osv. Detta gäller i högsta grad även juriststudenter

Jag hade hoppats att jag hade mer tid när jag arbetade på dessa kursutvärderingarna, men jag har varit sjuk stora delar av terminen och det är ett under att jag ens har kunnat fullfölja mina obligatoriska åtaganden. Jag är i allafall glad att jag i allt väsentligt stora delar kan återkoppla på de mesta kritiska aspekterna av kurserna och programmet.

Kursutvärdering T9: Examensarbetet (2026)

Följande kursutvärdering är disponerad i tre delar: 1) en kritisk bedömning av T9-kursen som sådan, 2) en egen fallbeskrivning i form av en personlig reflektion över kursens centrala moment, samt 3) en framåtblickande analys där det anges förslag som kursen behöver genomföra för att i framtiden uppfylla krav på kompetensutveckling för studenterna och fortsatt relevans.

En kritisk bedömning av kursen som sådan

Här avser jag att framföra konstruktiv kritik rörande kursens nuvarande utformning.

Kursens nuvarande utformning präglas av en tydlig neddragning av antalet föreläsningar jämfört med tidigare kursomgångar. Flera föreläsningar som tidigare gavs under kursens inledande skede har utgått. Detta har i praktiken inneburit en sänkning av den kvalitet som rimligen bör kunna förväntas av en kurs avseende examensarbete inom juristprogrammet. Särskilt anmärkningsvärt är borttagandet av Jan Leidös föreläsning Utformning av vetenskapligt arbete och att lyfta uppsatsen genom teorier och perspektiv (”Spread your wings and fly”). Avskaffandet av denna föreläsning framstår som ett olyckligt beslut, då den tillförde kursen ett relevant teoretiskt och metodologiskt mervärde för samtliga studenter. Det är svårt att se några sakligt övertygande skäl för att ta bort flera av de övriga föreläsningarna, vilka bidrog med värdefulla perspektiv inom respektive rättsområde. Om borttagandet av dessa föreläsningar ytterst skulle bero på begränsade ekonomiska resurser, vilket förefaller mindre sannolikt, eller på låg studentnärvaro vid tidigare föreläsningstillfällen, finns det väl fungerande och resurseffektiva alternativ som kan övervägas. Ett sådant alternativ är att spela in föreläsningarna och göra dem tillgängliga via Canvas. Detta hade varit en ändamålsenlig och resurseffektiv lösning för både föreläsare och studenter, samtidigt som kursens innehåll hade kunnat bevaras.

Det är självfallet att kursföreståndaren har rätt att planera sitt privatliv och sin ledighet fritt. Samtidigt finns det skäl att ifrågasätta lämpligheten i att förlägga semester till kursens första vecka utan att säkerställa någon form av tillgänglighetsventil genom amanuensen exempelvis genom amanuens eller annan ansvarig funktion, under vad som får anses vara en kritisk period i kursens inledande skede. Den inledande fasen är ofta avgörande för studenternas möjligheter att fatta välgrundade beslut rörande handledarval och andra centrala frågor kopplade till planeringen av uppsatsarbetet och inlämningen av handledningsblanketten. Detta blev tydligt när brister i information under kursintroduktionen ledde till osäkerhet bland studenter som jag har pratat med i frågor rörande val av handledare och handledarrollens innehåll. Inför framtida kursomgångar finns därför ett tydligt behov av klara besked i följande avseenden: a) Är det möjligt att välja handledare utanför det egna lärosätet? b) Bör kontakt tas med en tilltänkt handledare innan ämnesvalsblanketten lämnas in, särskilt när det gäller externa handledare? c) Även om handledare naturligtvis arbetar olika, vad utgör det konkreta minimikravet på handledning inom kursen? Den sistnämnda punkten framstår som särskilt problematisk. Av samtal med kurskamrater och tidigare studenter samt genomgång av tidigare kursutvärderingar framgår att kursen återkommande misslyckas med att tydligt specificera vilka minimikrav som faktiskt kan ställas på handledningen. Det är exempelvis oklart om kursen förpliktar handledaren att tillhandahålla tre handledningstillfällen eller totalt tre timmars handledning. Det är även oklart om handledningen innefattar att handledaren läser och kommenterar textutkast, och i så fall i vilken omfattning, eller om handledningen huvudsakligen avser muntliga möten m.m. Det är naturligt att handledare har olika arbetssätt och handledarstilar, och detta bör naturligtvis ges utrymme. Samtidigt kan tydliga minimikrav knappast anses begränsa en handledares individuella pedagogiska stil. Det framstår därför som anmärkningsvärt att en institution vars kärnverksamhet består i studier och förmedling av normer och regler inte tydligare har fastställt och kommunicerat vilka minimikrav som gäller för handledningens innehåll och omfattning.

Återigen rörande kursintroduktionen upplevdes informationen från kursföreståndaren om uppsatsens omfång som onödigt rigid. Att ange 50 till 70 sidor som ett normativt krav framstår som olämpligt. Det hade varit mer ändamålsenligt att formulera detta som en tumregel och samtidigt tydligt betona att bedömningen i slutändan är kvalitativ. Det hade exempelvis varit mer pedagogiskt att framhålla att uppsatser i den nedre delen av intervallet ofta ställs inför särskilda utmaningar när det gäller att uppnå tillräckligt analytiskt djup, medan uppsatser i den övre delen av intervallet kan föranleda en reflektion över om framställningen kan koncentreras. Detta gäller inte minst tekniska eller icke rättsvetenskapliga avsnitt, vilka i praktiken ofta tenderar att expandera utan att tillföra ett motsvarande analytiskt mervärde.

Mot bakgrund av att examensarbeten i rättsvetenskap ibland kan få ett mervärde utanför kursen, särskilt när studenter väljer att tillgängliggöra sina arbeten genom öppna databaser såsom DiVA-portalen, framstår det dessutom som olyckligt att ett högre sidintervall kategoriskt avfärdas. Lite mer omfattande uppsatser kan bidra till rättsvetenskaplig kunskapsutveckling.

Vidare framstår uppladdningen av kursmaterial på Canvas under avsnittet Filer som relativt oorganiserad, vilket har lett till svåröverskådlighet i en stor del av materialet. En mer ändamålsenlig ordning hade varit att strukturera materialet i ett fåtal ytterligare mappar. En sådan åtgärd hade krävt en mycket begränsad arbetsinsats på ca 1–2 minuter och samtidigt avsevärt förbättrat överskådligheten och användarvänligheten för studenterna under kursens gång. En sådan åtgärd

En ytterligare aspekt att återkoppla gäller opponeringstillfällena. Det framstår som något märkligt att ingen poängsättning är kopplad till dessa moment. Det kan naturligtvis finnas goda pedagogiska skäl för detta. Samtidigt är det svårt att bortse från att avsaknaden av poängincitament riskerar att minska motivationen att lägga ned den tid och omsorg som krävs för en kvalitativ opponering. Opponeringen utgör i sig ett potentiellt värdefullt moment av rättsvetenskaplig dialog, akademisk disciplin kommunikativ kompetensutveckling.

Sammantaget ger kursen, mot bakgrund av neddragningen av föreläsningar, avsaknaden av fungerande återkopplingskanaler under kursföreståndarens frånvaro i kursens inledande skede, brister i information om handledning samt den otydliga organisationen av kursmaterial på Canvas, ett intryck av en alltför minimalistisk ambition i genomförandet av kursen.

En fallbeskrivning i form av en personlig reflektion över kursens centrala moment

Här avser jag att redogöra för min personliga upplevelse av examensarbetets genomförande samt min interaktion med min handledare.

Själva uppsatsskrivandet inom T9 har för mig personligen varit ett mycket utvecklande moment för mig. Förmodligen det mest utvecklande på hela juristprogrammet processen att utarbeta ett examensarbete, med moment såsom hypotesformulering, problemavgränsning, självständig efterforskning och successiv fördjupning, har utgjort ett av de mest betydelsefulla inslagen i utvecklingen av mina akademiska och rättsvetenskapliga färdigheter. Det har varit en krävande process men samtidigt djupt intellektuellt stimulerande. Detta blir särskilt tydligt när jag i efterhand jämför arbetet med tidigare uppsatser jag skrev under utbildningen.

Kontakten med handledaren under T9 har dessutom varit en synnerligen värdefull del av kursen. Handledningstillfällena har utgjort några av de mest privilegierade momenten av hela juristprogrammet, och något som jag har värnat och aktivt försökt ta tillvara.

Jag vill därför även uttrycka min uppskattning för att ha haft en lyhörd, engagerad och hjälpsam handledare i Lan Jeidö, vars stöd i hög grad har bidragit till min utveckling under kursen.

Stort tack till dig, Lan Jeidö.

Framåtblickande synpunkter för kursens fortsatta skärpa och relevans

Här avser jag att presentera några framåtblickande synpunkter för att stärka kursens fördjupande moment, skärpa och relevans inför framtida kursomgångar.

Ett sådant område gäller förståelsen för olika uppsatstyper och rättsvetenskapliga forskningsupplägg. Förmågan att identifiera och behärska olika rättsvetenskapliga ansatser och uppsatsstilar är en central del av avancerad rättsvetenskaplig kompetens och kritiskt tänkande. Det finns därför ett tydligt behov av att i framtiden införa ett moment under kursen där olika typer av rättsvetenskapliga uppsatser analyseras och diskuteras mer systematiskt. Jag kan förstå att ni kanske i dagsläget inte ser utrymmet eller behovet av detta, men det kan komma att framstå annorlunda i framtiden när kursen och utbildningen i stort behöver omprövas mot bakgrund av den pedagogiska och tekniska revolutionen som pågår i och med utvecklingen av AI-verktyg och annan avancerad teknik.

Utöver detta finns det enligt min mening även ett behov av att införa ett didaktiskt moment där en lärare, genom föreläsning eller seminarium, öppet och detaljerat genomför en kritisk analys av en rättsvetenskapligt arbete eller uppsats under exempelvis 90 minuter. En sådan genomgång, där specifika delar av en uppsats kritiskt granskas i termer av vad som fungerar väl respektive mindre väl, skulle kunna bidra till att utveckla studenternas kritiska tänkande och skrivförmåga. En sådan pedagogisk genomgång skulle kunna stärka studenternas rättsvetenskapliga språkliga analysförmåga utan att begränsa den självständighet som examensarbetet förutsätter.

Med dessa synpunkter vill jag ändå avslutningsvis tacka för kursen.

/Xx

Utvärdering av juristprogrammet (2026)

Jag började juristprogrammet höstterminen 2020, vilket innebär att vissa iakttagelser i denna utvärdering i vissa avseenden kan vara något daterade. Den följande utvärderingen av juristprogrammet är i huvudsak disponerad utifrån ett helhetsperspektiv på utbildningen, snarare än en genomgång av enskilda kurser, om inte annat uttryckligen anges.

Det finns flera ytterligare aspekter som jag gärna hade velat ta upp i denna utvärdering, men med hänsyn till att deadline är satt till den 31 mars 2026 har det tyvärr inte varit möjligt att behandla samtliga frågor som jag annars hade velat beröra. Jag hoppas ändå att denna kursutvärderingen kan vara till hjälp för ett ge er återkoppling till utvecklingen av min något diffusa vision om juristprogrammet 2.0.

Diskrepansen mellan teori och praktiska, lärarhandledda inslag

Som ni redan är väl medvetna om, och som också har varit fallet under flera decennier, har juristprogrammet återkommande kritiserats för att vara alltför teoretiskt inriktat. Jag är övertygad om att utbildningen i många avseenden fortsätter att utvecklats och har gjort betydande framsteg över tid. Trots detta behöver kritiken tyvärr fortfarande upprepas, eftersom det just på denna punkt är tydligt att den största utvecklingen alltjämt återstår. För att utbildningen även framöver ska förbli relevant menar jag att den i större utsträckning behöver fokusera på mer praktiskt inriktad och handledd undervisning. Samtidigt är det svårt att förutse vart den pågående AI-utvecklingen kommer att leda (något jag återkommer till längre ned i denna kursutvärdering). Under tiden jag gått utbildningen kan jag dock, när jag reflekterar över den, konstatera att vissa steg mot en mer praktiskt orienterad undervisning sannolikt redan nu skulle kunna genomföras en viss grad genom en viss omfördelning av befintliga resurser, utan att det kräver något ytterligare resurstillskott.

Ett sådant sätt att potentiellt använda era resurser mer effektivt skulle kunna vara att i större utsträckning arbeta med inspelade föreläsningar samt kompletterande material, exempelvis dokument med vanliga frågor och svar (FAQ). Genom att skifta fokuset lite grann till att mer använda den typen av medium skulle det också kunna frigöra tid för er på institutionen som i stället kan användas till mer handledningsinriktade eller praktiskt inriktade moment. Exempelvis genom mer individuell återkoppling eller gruppbaserad vägledning (något som jag även återkommer till nedan).

Att underlätta övergången till juristutbildningen: behovet av en mjukare start

När jag tänker tillbaka på mina erfarenheter under programmet framstår T1:1 som den mest krävande kursen. Detta hänger inte minst samman med att juridik för de flesta studenter är ett helt nytt ämnesområde, samtidigt som kursen tidigt ställer krav på rutiner kring studieteknik och prestation vid seminarier. För många skapar detta nya krav på rutiner och i osäkerhet praktiken innebär att studera juridik. För att underlätta den väldigt jobbiga och osäkra första tid på programmet föreslår jag därför att ni, särskilt under denna första delkurs, överväger att skapa en något mjukare introduktion till studierna. Ett sätt att göra detta skulle vara att ge läshänvisningar till studenterna just under denna kurs. Samtidigt kan det tydligt kommuniceras under kursintroduktionen att utbildningens pedagogiska upplägg bygger på progression, där kraven på självständighet successivt ökar under programmets gång. Ett möjligt upplägg skulle exempelvis kunna vara att tillåta läshänvisningar under T1:1, men att sådana på senare terminer gradvis minskar eller helt utgår. På så sätt kan studenterna få en mer strukturerad och trygg introduktion till juridikstudierna, samtidigt som utbildningen redan från början tydliggör att förmågan att självständigt söka och värdera juridisk information kommer att bli allt viktigare i takt med att studierna fortskrider. Jag tror att mycket går förlorat genom att inte i större utsträckning tillgodoser detta mjuka behovet i början av utbildningen, och att ni har mycket att vinna på att kommunicera en sådan progression tydligt utan att det behöver innebära ett sluttande plan av curlande.

Balansen mellan seminarier och övriga undervisningsformer

För att återknyta till frågan om ett effektivt resursutnyttjande vill jag framhålla att PBL i grunden är en mycket ändamålsenlig pedagogisk metod och att seminarieundervisning i många avseenden utgör en väl fungerande undervisningsform. Samtidigt är jag inte övertygad om att ett så stort antal seminarier, exempelvis 22 under en och samma termin (T2 inklusive integrationsseminarium), nödvändigtvis innebär det mest genomtänkta upplägget eller den mest effektiva användningen av resurser ur ett pedagogiskt perspektiv. Utbildningen har för närvarande ett mycket starkt fokus på seminarieformen, trots att vissa moment enligt min mening skulle kunna lämpa sig bättre som fördjupande föreläsningar. Sådana föreläsningar skulle exempelvis kunna spelas in och göras tillgängliga digitalt. Eftersom varje seminarium typiskt sett är utformat med ett tydligt pedagogiskt syfte och ett specifikt kunskapsmål menar jag att det, åtminstone under vissa terminer, finns utrymme att ersätta en del av dessa moment med fördjupande föreläsningar. När jag ser tillbaka på de seminarier jag har deltagit i under programmets gång, utan att peka ut några enskilda kurser eller moment, framstår det enligt min mening som fullt möjligt att på de flesta ordinarie kurser i nuvarande form ersätta två till fyra av dem med andra undervisningsformer. De resurser som därigenom frigörs skulle i stället kunna användas till mer riktad lärarledd handledning inom utbildningen.

AI-verktyg och juristprogrammet

Mot bakgrund av den pågående AI-utvecklingen, både som efterforskningsverktyg och som pedagogiskt stöd, finns framöver betydande möjligheter att fördjupa och bredda utbildningen. Vilka konkreta konsekvenser detta kommer att få när den pedagogiska forskningen och den tekniska utvecklingen hunnit ikapp är svårt att förutse. Samtidigt står utbildningssystemet sannolikt inför vad som kan beskrivas som en pedagogisk omställning, där nya teknologiska verktyg skapar förändrade förutsättningar för kunskapsinhämtning och lärande. Generativ AI aktualiserar emellertid också omfattande examinationsrelaterade utmaningar som behöver hanteras på ett genomtänkt och långsiktigt sätt. Hur juristutbildningen ska förhålla sig till användningen av AI-baserade verktyg i obligatoriska och examinerande moment framstår i dagsläget som en fråga som ännu inte har fått något tydligt svar. Utvecklingen går samtidigt snabbt, och det finns redan i dag som ni vet flera juridiska AI-tjänster som är tränade på svenskt juridiskt material. Detta väcker frågor om hur examinationer och obligatoriska moment bör utformas framöver. Jag är som sagt medveten om att ni på institutionen redan är väl förtrogen med dessa utmaningar. Samtidigt kan det vara värt att understryka att juristutbildningen i viss mån befinner just nu i denna stund vid ett vägskäl när det gäller hur AI ska integreras i undervisning och examination. Parallellt börjar även arbetsmarknaden i ökande utsträckning efterfråga jurister som kan använda AI-baserade verktyg som en del av sin professionella kompetens.

En sak framstår redan som tydlig: många studenter använder i dag AI-verktyg som ett stöd i sin inlärning, exempelvis i arbetet med att läsa och förstå rättsfall och juridiska resonemang. Detta blev särskilt tydligt för mig under ett studiebesök på Juridicum i Lund i höstas, där jag noterade att laptopskärmarna för studenterna i den tysta studiesalen använde AI-baserade verktyg som pedagogiskt stöd. Jag har suttit i flera basgruppsmöten där studenter på fördjupningskurser på juristprogrammet sitter och läser inkopierade AI-svar på seminiareuppgifter. Det illustrerar att utvecklingen redan är aktuell i studenternas studievardag och att utbildningen därför behöver förhålla sig aktivt till denna nya teknologiska verklighet.

Jag gör inte anspråk på att presentera några färdiga lösningar här, utan återger i huvudsak sådant som redan har diskuterats för er inom institutionen. Min upplevelse är dock att undervisningen ännu inte fullt ut har anpassats till de möjligheter och utmaningar som denna utveckling medför och ni behöver ta ett krafttag redan idag.

Den juridiska metoden som pedagogisk praktik

Jag minns vid två tillfällen att jag och andra studenter har ställt juridiska frågor till lärare under undervisningen och att läraren därefter under en paus har gått och kontrollerat svaret. Det finns något lite komiskt och paradoxalt i detta, eftersom en central del av juristutbildningen just handlar om att lära sig den juridiska metoden. I sådana situationer uppstår därför en viss pedagogisk diskrepans. I stället för att enbart återkomma med svaret skulle det kunna vara mycket värdefullt att ta med studenterna i själva processen. Att visa hur en erfaren jurist går tillväga för att identifiera relevanta rättskällor, kontrollera information och resonera sig fram till ett svar är i sig ett utmärkt lärandetillfälle. Ett sådant arbetssätt skulle kunna bidra till att tydliggöra den juridiska metoden i praktiken och samtidigt ge studenterna en mer konkret förståelse för hur juridiska frågor faktiskt hanteras i professionellt arbete.

Behovet av mer utvecklad återkoppling på juridiska uppsatser

Följande avsnitt syftar till att belysa behovet av en mer utvecklad återkoppling på uppsatser genom att visa två konkreta exempel från utbildningen. Min erfarenhet är att den mest omfattande och pedagogiskt användbara återkopplingen på juridiskt skrivande gavs under kursen T1:2. Redan då fick jag dock intrycket att motsvarande nivå av detaljerad återkoppling inte skulle ges på senare terminer. Vilket var bra att ni kommunicerade - men som samtidigt också beklagligt att det endast skedde på den uppsatsen man skrev då. I de två följande exemplen som jag ska belysa i denna delen av kursutvärderingen var jag helt nöjd med de betyg som sattes på uppsatserna men där jag i båda fallen missnöjd med återkopplingens utformning och användbarhet.

Exempel 1: Under termin T5 fick jag betyget B på en uppsats och erhöll jag följande återkoppling från examinatorn: ”Hej! Jag har bedömt din PM och den är godkänd. Jag vill dock skicka med att det fanns brister i samtliga kriterier, som du behöver arbeta med i kommande uppsatser. Ditt syfte är ganska brett och otydligt vilket gör att uppsatsen blir lite ytlig och spretig. Du behöver jobba med att göra tydligare och mer avgränsade syften framöver. Du har en god förankring i källorna men utredningen blir som sagt lite spretig och ytlig utifrån det breda syftet. Språk och formalia har genomgående brister. Exempelvis ser titeln konstig ut...”. Jag delar helt och hållet examinatorns kritik att uppsatsen hade betydande brister. I vissa avseenden kan jag också börja föreställa mig vad examinatorn avsåg här. Samtidigt upplevde jag ändå att återkopplingen hade behövt vara mer konkret och exemplifierande för att på ett mer effektivt sätt kunna bidra till utvecklingen av mitt rättsvetenskapliga upplägg och mitt akademiska skrivande i kommande uppsatser (vad jag menar med det kommer jag at återkomma till längre ned här).

Exempel 2: Ett annat exempliferande fall var under en fördjupningskurs under T7 fick jag följande återkoppling på en uppsats som fick BA i betyg:

1. ”Aim and method (3): The aim is clearly stated and the method is described in a very good way.

Use of legal sources and grounding in relevant research (3): Legal sources have been used in a very good way.
Relevancy and deeper understanding (2): It is a very relevant topic, discussions are also relevant but there is an imprecise use of concepts which reflects the description of the problem as well as the analysis.
Language, formalities and structure (2): Language is good, as well as formalities and the structure. Different ways of referring to sources are however being used.
Argumentation and independence (3): The arguments and analysis show a relatively high level of independence. ”

Denna återkoppling var än mer problematisk eftersom den var väldigt abstrakt och svår att omsätta i konkreta förbättringsåtgärder. Jag kontaktade därför examinatorn för ett förtydligande, eftersom jag, hur jag än försökte tolka formuleringarna, hade svårt att förstå vad som mer specifikt avsågs med kritiken t.ex. på betygskriteriet 4 återkopplade jag med: ”Jag är osäker på vad som specifikt är fel i min referenshantering. Jag är medveten om att det finns vissa formalia fel, men kan du ge något konkret exempel vad du syftar på vad det gäller brist på olika hantering av referenshanteringen. Jag har följt mallen så noggrant jag kunnat, och utan specifik återkoppling riskerar jag att upprepa samma misstag i framtida uppsatser.” Efter denna kontakt fick jag en mer konkret återkoppling bestående av i genomsnitt två ytterligare meningar per ovanstående kriterium om hur uppsatsen kunde utvecklas. Detta var jag naturligtvis tacksam för och det var visserligen hjälpsamt att jag fick ytterligare vägledning, men enligt min uppfattning fortfarande en mycket begränsad återkoppling som jag inte annat än kan beskriva som undermålig.

De två nyss nämnda exemplen illustrerar således en obalans i resursanvändningen mellan studenternas arbetsinsats och den återkoppling som ges. Det tar flera veckor att skriva en uppsats medan den skriftliga återkopplingen i många fall begränsas till omkring sex till åtta meningar, ofta formulerade på en relativt generell nivå. Återkoppling är ju i hög grad en resursfråga. Samtidigt kan det ifrågasättas om det verkligen skulle innebära någon större ytterligare belastning att i något högre utsträckning komplettera återkopplingen med mer konkreta och preciserade kommentarer. Den nuvarande formen av återkoppling på de flesta kurser där återkoppling ges från en examinator gör det i många fall svårt för studenter att använda det praktiskt för att utveckla sitt rättsvetenskapliga upplägg, sitt rättsvetenskapliga resonemang och akademiska skrivande. Detta är också en iakttagelse som jag har uppfattat att alla andra studenter som jag pratat med det om under utbildningens gång har reagerat på. Avsaknaden av mer konkret och exemplifierande kritik innebär att återkopplingen i begränsad utsträckning bidrar till studenternas fortsatta lärande. Mer utvecklade kommentarer, exempelvis om var metodvalet eller urvalet brister, hur syftet skulle kunna preciseras, var i resonemangen analysen blir otillräcklig, vilka begrepp som används oklart eller vilka delar av argumentationen som behöver fördjupas, skulle ha ett betydligt större pedagogiskt värde.

Denna iakttagelse knyter också an till den mer övergripande diskussion som jag inledningsvis förde om behovet av mer lärarledd handledning inom utbildningen. Med undantag för kursen T1:2 är att den generella återkopplingen om uppsatsskrivande från examinatorer på juristprogrammet är mycket sparsmakad. Mot denna bakgrund finns det stora skäl att överväga om ni verkligen använder er av era och studenternas resurser på ett effektivt sätt. I sin nuvarande utformning framstår dessa moment inte som fullt ut särskilt pedagogiskt från ett resursmässigt perspektiv.

Ni behöver göra instruktioner för skriftliga arbeten (formaliamallen) mer fulländad

Jag anser att den ofullständiga formaliamall som studenter har arbetat med under flera år, och som har uppdaterats några gånger, framstår som oprofessionellt. Formaliamallens fragmenterade uppsättning innebär i praktiken ett slöseri med både institutionens och studenternas resurser när många frågor om formalia återstår obesvarade i mallen men trots allt återkommer av studenter från termin efter termin och kräver resurser från både lärare och studenter. Det är svårt att tolka situationen på annat sätt än att det saknas en tydligt fastställd och konsekvent tillämpad standard för hur juristprogrammet vid Umeå universitet vill att formalia ska utformas. Intrycket av den nuvarande ordningen kan vara att studenter förväntas utveckla sin egen stil, eller att det internt saknas enighet om vilken formaliastandard som bör tillämpas inom institutionen. Jag delar inte dessa utgångspunkter. Det är fullt rimligt att olika lärosäten inom juristutbildningen tillämpar sina egna varianter av Oxford-systemet, med vissa institutionella egenheter. En sådan variation är i sig inte problematisk. Tvärtom kan den bidra till en bredare akademisk förståelse när studenter upptäcker att referenssystem kan tillämpas något olika vid olika universitet. Det avgörande är emellertid att varje lärosäte är konsekvent inom sin egen organisation. Mot denna bakgrund bör Umeå universitet fastställa och tydligt kommunicera en mer enhetlig och heltäckande formaliamall för juristprogrammet. Om det inte är möjligt att enas om ett enda exempel på hur olika moment ska utformas, kan flera alternativa modeller redovisas. Det viktiga är då att dessa presenteras på ett systematiskt och så heltäckande sätt som möjligt. Syftet bör vara att skapa en tydlig och stabil standard som studenter kan förhålla sig till under hela utbildningen. På så sätt vet studenterna exakt vad som förväntas av dem inom ramen för detta lärosätes formaliapraxis, samtidigt som det naturligtvis är accepterat att studenter vid andra universitet kan använda något annorlunda formella lösningar. En sådan tydlighet skulle spara avsevärd tid och resurser varje termin, både för institutionen och för studenterna och det är olyckligt att jag själv fått slösa en hel del av handelarresurserna till att fråga om väldigt banala och grundläggande formaliafrågor. När jag tänker framåt i tiden, exempelvis om tjugo år, framstår det som totalt galet om ni och studenterna fortfarande ska behöva lägga betydande tid på att hantera grundläggande frågor om källhänvisningar, formalia eller interpunktion utan tydlig institutionell fastställd mall. Här behöver ni verkligen se över det professionella med hur ni kan bättre effektivisera er och studenternas resursanvändning.

Vad som fattas rent konkret

Avsaknad av ordentlig föreläsning om domstolarnas organisation och domstolsverket.

Under T1:1 hade vi en föreläsning via Zoom med en tingsnotarie, Viktoria, om domstolarnas organisation. Tyvärr upplevdes föreläsningen som relativt ytlig när det gäller att ge en tydlig och systematisk bild av hur de svenska domstolarna faktiskt är organiserade. Föreläsningen kom i stor utsträckning att handla om hur det är att arbeta som notarie men även denna del behandlades enligt min uppfattning på ett ganska översiktligt och begränsat sätt. När ni väljer att ha en notarie som föreläser om sin roll finns det större behov att ge en mer djupdykande föreläsning om en notaries vardag. Men det viktigare är enligt min mening ett tydligt behov av en mer genomarbetad föreläsning som behandlar hur Sveriges domstolar och Domstolsverket är organiserade. En sådan genomgång skulle exempelvis kunna omfatta hur de två vanligaste domstolsformerna: en tingsrätt respektive en förvaltningsrätt är uppbyggd organisatoriskt, vilka olika personalkategorier som finns inom domstolarna och vilka arbetsuppgifter de har, samt hur rollfördelningen mellan dessa funktioner ser ut. Det vore även värdefullt att få en översikt över vilka olika enheter och funktioner som typiskt sett finns inom en domstol och hur dessa samverkar i det dagliga arbetet. Vidare skulle en sådan föreläsning kunna belysa vilka tjänster och vilken service domstolarna tillhandahåller utöver det arbete som är direkt kopplat till handläggningen av enskilda mål och ärenden. Det framstår också som relevant att behandla Domstolsverkets roll i domstolsväsendet och hur myndigheten arbetar i relation till de enskilda domstolarna. Det kan i detta sammanhang också övervägas om en sådan föreläsning bör hållas av någon med särskild insyn i domstolsväsendets organisation, exempelvis en representant från Domstolsverket, en domare eller någon med motsvarande organisatorisk erfarenhet, alternativt någon från institutionen. Som jag själv har erfarit saknas i dagsläget en tydlig och sammanhållen genomgång av dessa frågor inom utbildningen. Att avsluta juristprogrammet utan en mer övergripande förståelse för domstolsväsendets organisation framstår för mig som väldigt olyckligt.

Avsaknaden av rättssociologiska och rättsekonomsika perspektiv i utbildningen

Jag är medveten om att det kan vara svårt att skapa utrymme för nya moment i ett redan omfattande utbildningsprogram, och jag kan inte ange exakt hur en sådan förändring bäst skulle utformas. Samtidigt framstår det enligt min mening som angeläget att åtminstone överväga möjligheten att införa ett moment om 7,5 högskolepoäng i rättssociologi, eller i vart fall inkludera enstaka föreläsningar eller seminarier som behandlar rättssociologiska perspektiv. Ja rättsociologi berörs ett par gånger under utbildningen, men det är indirekt och outtalat. Avsaknaden av ett tydligt sådant perspektiv framstår, enligt min uppfattning som den mest påtagliga bristen i hela programmet. Om det finns något som särskilt kan tas med från denna utvärdering är det därför behovet av att i någon form att uttalat införa ett sådant inslag i utbildningen. På sin webbplats beskriver Rättssociologiska institutionen vid Lunds universitet värdet av rättssociologin på följande sätt: ”För bättre jurister: Genom att läsa rättssociologi får du som är eller vill bli jurist djupare förståelse för rättsreglernas bakgrund och funktioner. Du kan genom att se reglerna i sitt sammanhang få en självständig syn på rätten och på så sätt bli en bättre jurist.” (Källa: https://www.soclaw.lu.se/utbildning/vad-ar-rattssociologi) Jag instämmer helt och hållet i detta synsätt och har svårt att förstå varför detta perspektiv inte i någon form har integrerats i utbildningen. Den kurs i rättssociologi som jag själv har läst genom Lund gav mig ett perspektiv på juridiken var otroligt aktuellt och värdefullt för min förståelse av både rättssystemet, juridiken som sådan, juristrollen och juridikens funktion i samhället. Om rättsordningen innehåller normer som förbjuder vissa handlingar uppstår exempelvis frågan varför människor ändå väljer att bryta mot dem. Varför uppfattas vissa regelöverträdelser, såsom att inte använda bilbälte, av många som mer socialt acceptabla än andra handlingar, exempelvis mord? Den typen av frågor kan naturligtvis delvis belysas genom moraliska resonemang eller genom straffrättsliga teorier om exempelvis allmänprevention. Den rättssociologiska frågeställningen är emellertid en annan, nämligen vad som gör att vissa rättsregler får ett svagare genomslag i praktiken medan andra får ett starkare genomslag. Rättssociologisk vetenskap syftar till att ge analytiska modeller och metodologiska verktyg för att bättre förstå relationen mellan rättsregler, sociala normer och faktiska beteenden. Sådana perspektiv är inte minst relevanta vid analys av lagstiftningsförslag och vid bedömningar av hur införandet av nya regler kan förväntas komma att fungera i praktiken. Att kunna analysera i vilken utsträckning en ny regel sannolikt kommer att få genomslag och efterlevas i samhället är i grunden en central för jurister att åtminstone förstå att det finns i en angränsande utvecklad vetenskap. Mot denna bakgrund framstår det som högst angeläget att juristutbildningen ger studenterna en introduktion till rättssociologiska perspektiv, modeller och metoder. Det skulle enligt min mening bidra till en mer överblickbar förståelse av rättens funktion i samhället och därmed också till en mer nyanserad kompetens hos jurister. Det som här har anförts återspeglar min bestämda uppfattning i frågan.

Jag vill även nämna att även om behovet av att införa ett rättsekonomiskt perspektiv i utbildningen enligt min mening inte är lika centralt som behovet av rättssociologiska perspektiv, framstår det ändå som anmärkningsvärt att jag under min tid på juristprogrammet inte har fått någon egentlig föreläsning eller något seminarium om rättsekonomi. Vid exempelvis Stockholms universitet förekommer åtminstone en introducerande föreläsning i rättsekonomi. Under min utbildning har rättsekonomiska resonemang endast berörts mycket kortfattat. Det har exempelvis skett genom ett omnämnande av Richard Posner under föreläsningen ”Allmän rättslära” i T6:2 samt med en av Leidös föreläsningar om förmögenhetsrättens metodproblem under T1:1 och det tillhörande seminariet om NJA 2015 s. 1040, där det diskuterades att Högsta domstolen ibland kan göra rättsekonomiska överväganden när de överlägger sina domar. Därutöver har rättsekonomi inte nämnts eller i princip inte behandlats alls. Mot denna bakgrund framstår det som rimligt att åtminstone införa en introducerade övergripande föreläsning som handlar om rättsekonomi inom programmet. Att avsluta juristutbildningen utan att ha fått ens en grundläggande genomgång av ett så etablerat ämne inom modern rättsvetenskap framstår även det som en olycklig miss.

Argumenationsteori

En annan aspekt som jag har saknat i utbildningen och som jag har funderat en del över är att juristprogrammet omfattar en 4,5 år lång akademisk utbildning där argumentation är helt central, men utan att studenterna i någon större utsträckning får en systematisk genomgång av hur argument faktiskt är logiskt uppbyggda och fungerar. Jag syftar här inte på retorik, utan på den mer vetenskapliga förankringen i argumentationsteori. Jag kan inte se varför inte framtidens juristprogrammet inte inkluderar moment som introducerar grundläggande perspektiv från argumentationsvetenskap. Exempelvis skulle enkla modeller för argumentationsanalys, såsom premiss–slutsats-strukturer, kunna ge studenter verktyg för att mer systematiskt analysera och konstruera juridiska argument. Sådana analytiska verktyg skulle enligt min mening bidra till en bredare metodologisk kompetens och förståelse hos jurister. Mot bakgrund av hur central argumentation är i juridiskt arbete framstår det därför som något förvånande att denna typ av metodisk genomgång i dag i princip saknas i utbildningen.

Brist på överblick av komparativ rätt

När jag ser tillbaka på den kunskapsbild som utbildningen har förmedlat mig upplever jag också att det finns ett behov av att ha med ett mer handfast inslag av komparativ rätt i juristutbildningen. Studenter som genomgår hela programmet får i dag inte ens en övergripande bild av de olika rättsfamiljer som har identifierats i den komparativa rättsvetenskapen, eller av de analytiska modeller som används för att förstå och jämföra olika rättssystem. Detta framstår enligt min mening som en tydlig brist i utbildningen i sin nuvarande utformning. Det skulle därför vara värdefullt att inkludera föreläsningar eller ett seminarium som behandlar olika rättsfamiljer och centrala sätt att klassificera rättssystem. Ett sådant moment skulle kunna ge en översikt över olika rättstraditioner och över hur rättssystem är uppbyggda och fungerar i praktiken i olika delar av världen. Vi har exempelvis haft inslag om amerikansk processrätt under T5, och jag har även deltagit i en fördjupningskurs under T8 där det hölls en föreläsning om det amerikanska rättssystemet. Dessa inslag har varit mycket värdefulla. Däremot saknas detta enligt min uppfattning bredare komparativ kontext där även andra rättstraditioner behandlas. Det skulle då handla om att åtminstone översiktligt beröra rättssystem som bygger på religiösa normsystem, såsom shariabaserad rätt, men också rättstraditioner i Asien, exempelvis japansk eller kinesisk rätt. När jag nu avslutar mina studier upplever jag att jag i stort sett saknar insikt i hur dessa rättssystem är uppbyggda och fungerar. Även om sådana rättssystem i flera avseenden skiljer sig från västerländska rättsordningar är det viktigt att studenter får en grundläggande förståelse för deras struktur, funktion och samhälleliga kontext min mening utgör detta ett grundläggande kunskapskrav i en juristutbildning. Det är därför ett minimum krav att utbildningen borde åtminstone ge en översiktlig introduktion till de centrala rättsfamiljerna och att dessa behandlas inom ramen för de ordinarie kurserna på programmet.

Rättegångsspel i juristutbildningen: styrkor och utvecklingsmöjligheter

Rättegångsspelen, särskilt under T1 och T2, fungerar som en viktig ögonöppnare för många studenter och ger en tidig möjlighet att pröva och börja förstå de arketypiska juristrollerna. Det har varit mycket lärorikt att, trots att deltagarna är studenter, få ta del av hur olika aktörer i sina respektive roller förhåller sig till varandra, övar, resonerar och argumenterar i ett centralt rättsligt sammanhang. Under min tid som student på juristprogrammet förra året kan jag nämna att jag själv fick chansen vara ombud i ett brottmål för en klients räkning. I det sammanhanget kan jag konstatera att rättegångsspelen inom utbildningen har varit till stor hjälp för att känna mig bekväm och förberedd inför den verkliga brottmålsförhandling som jag deltog efterforskade och deltog i. Jag är väldigt tacksam till att jag fått avverka många rättegångsspel som övning inför detta riktiga tillfället. Därför vill jag understryka vikten av rättegångsspelen.

Med det nu sagda finns det också anledning att peka på vissa förbättringsmöjligheter när det gäller rättegångsspelen på de ordinarie kurserna under programmet. För att anknyta till det jag inledningsvis nämnde om behovet av en mer praktiskt inriktad utbildning skulle jag gärna se att de flesta rättegångsspelen i utformas så att de ger utrymme för mer realistiska och praktiska överväganden.

Juristprogrammet i Umeå har här en särskild styrka genom att både socionomutbildningen och polisutbildningen finns vid samma lärosäte där båda utbildningarna har praktiska utvecklande moment som kan komma till att nyttjas här. Det framstår därför som en stor möjlighet som ännu inte fullt ut har tagits till vara. Det är därmed mitt förslag att på framtidens juristprogram utforma vissa rättegångsspel där juriststudenter, socionomstudenter och polisstudenter deltar eller gestaltar olika roller i olika rättegångsspel. Ett möjligt upplägg skulle exempelvis kunna vara att polisstudenter genomför en simulerad förundersökning, med moment som bevisinhämtning, förhör och upprättande av rapporter, och därefter även medverkar i rättegångsspelet som vittnen. I ett sådant scenario skulle juriststudenter, i roller som åklagare eller försvarsadvokater, behöva arbeta mer aktivt med att analysera och använda det utredningsmaterial som tagits fram samt att domstolens roll kanske blir något mer administrativt utvecklad.

På motsvarande sätt skulle socionomstudenter under ett rättegångsspel i under en av kurserna med barnrätt kunna bidra i exempelvis civilrättsliga rättegångsspel, såsom vid tvister om vårdnad av barn. De skulle då kunna genomföra en kort barnutredning eller annan social utredning som sedan får betydelse som vittne även i den efterföljande processen. Det närmaste ett sådant upplägg som i dag finns i utbildningen återfinns på fördjupningskursen i straffprocessrätt, och det är också därför jag menar att det åtminstone borde finnas utrymme för ett mer utvecklat och integrerat rättegångsspel i anslutning till de rättegångspelen som hålls på de ordinarie kurserna också.

Tanken är att ovanstående inkorporering av rättegångsspel skulle utformas så att det finns vissa oklarheter eller informationsluckor i materialet som studenterna måste identifiera och hantera. Om deltagarna är tillräckligt väl förberedda och ställer rätt frågor kan detta exempelvis öppna vissa processuella möjligheter eller ge strategiska fördelar, medan bristande förberedelser kan leda till att vissa vägar stängs, detsamma gäller även för domstolen som måste göra vissa överväganden om jäv och opartiskhet och bevishantering i processen. Jag är medveten om att sälja in ett sådant upplägg kan framstå som resurskrävande och organisatoriskt mer omfattande. En möjlighet skulle därför kunna vara att ersätta något av de befintliga seminarierna på respektive kurser med ett mer utvecklat rättegångsspel. För mig är det svårt att se att framtidens juristutbildning inte i större utsträckning kommer att behöva ge utrymme för mer praktiskt utvecklande moment som dessa för att anses relevant. Jag är övertygad om att ett sådant upplägg skulle bidra till att bättre förbereda studenterna för verkligheten i juridisk praktik. Det skulle också kunna göra rättegångsspelen mer realistiska, mer lärorika och mer engagerande.

Att involvera studenter från andra utbildningsprogram i rättegångsspelet skulle dessutom kunna bidra till att öka Umeås juristprogram relevans och aktualitet. Genom att ta till vara de möjligheter som finns vid ett universitet där flera utbildningar samverkar, kan momentet utvecklas till en mer verklighetsnära och tvärvetenskaplig lärmiljö för samtliga studenter som deltager.

Angående återkoppling av presentationer

Det finns enligt min mening fortfarande utrymme för mer träning i muntlig framställning inom utbildningen. Presentationer utgör redan i dag ett värdefullt inslag i programmet, men jag upplever att potentialen i dessa moment inte alltid tas till vara fullt ut. En möjlighet vore att i större utsträckning använda studenterna själva som en resurs i återkopplingen på varandras presentationer. I praktiken upplever jag att många studenter tvekar inför att framföra mer kritiska synpunkter öppet, exempelvis om hur en presentation skulle kunna förbättras i fråga om tydlighet, disposition eller innehåll. Mot denna bakgrund skulle det kunna vara ändamålsenligt att införa digitala anonyma återkopplingsformulär som studenterna får fylla i efter presentationer där och då under seminarierna. T.ex. att de skulle få i uppgift att ge tre dlear med presneationen som de lyckads väl med och tre aspekter de kanske behöver utveckla mer. Genom ett sådant upplägg skulle studenterna exempelvis kunna ge mer konkreta synpunkter, såsom att presentationen kunde ha framförts tydligare eller med högre röst, att vissa delar av resonemanget kunde ha utvecklats ytterligare, eller att vissa moment i dispositionen fungerade särskilt väl. Samtidigt skapar det också utrymme för positiv återkoppling, exempelvis kring hur en presentation var strukturerad eller hur ett visst argument utvecklades. Syftet med ett sådant upplägg skulle vara att bättre ta till vara studenternas samlade erfarenheter och i större utsträckning använda dem som en pedagogisk resurs i undervisningen. Min erfarenhet är att att tyvärr mycket av dessa resurser och inlärningstillf'llena går förlorade i det nuvarande upplägget under utbildningen.

Väl fungerande inslag i utbildningen

I denna del av utvärderingen vill jag också passa på att lyfta fram och ge erkännande åt de delar av utbildningen som jag anser att ni har lyckats särskilt väl med och som jag enligt min mening inte bör förändra. Detta är ingen uttömmande del

Så som juristprogrammet på Umeå är utformat i dag måste jag även nämna att upplägget för de rättsområden och den progressionen som ges i T1:1 och T1:2 framstår enligt min mening som mycket väl avvägt. Särskilt kombinationen av att inleda med avtalsrätt, följt av en introduktion till processrätt och därefter konstitutionell rätt, utgör en pedagogiskt mycket väl genomtänkt struktur. Mot den bakgrunden vill jag därför understryka att just denna del av programmets är enligt mig ett perfekt upplägg för den första terminen.

På T1:1 har ni däremot kommit mycket långt i utvecklingen av kompletterande inslag i utbildningen. De moment som har införts vid sidan av den ordinarie undervisningen framstår enligt min mening som mycket väl avvägda. Föreläsningen med Anders Mek, frågestunderna med verksamma jurister samt inslagen om studieteknik från Juridiska föreningen och universitetsbiblioteket utgör värdefulla komplement till de mer traditionella undervisningsformerna. Föreläsningen om kommunikation med Anders Mek har enligt min uppfattning varit mycket värdefull. Särskilt gästföreläsningarna med yrkesverksamma jurister är ett väldigt bra upplägg och var mycket uppskattat för min del t.ex. att detta moment placeras tidigt i utbildningen ger studenterna möjlighet att få en konkret inblick i juristrollen redan under den första terminen och att ställa frågor är ett väl genomtänkt upplägg. Detsamma gäller inslagen om studieteknik från Juridiska föreningen och bibliotekarien, som bidrar med praktiska verktyg för att hantera studierna på ett mer strukturerat sätt. Jag vill därför uppmana er att fortsätta i denna riktning och att inte avveckla denna typ av moment. Tvärtom finns det goda skäl att vidareutveckla utbildningen genom liknande inslag även på andra terminer, särskilt sådana som kan stärka studenternas mjuka kompetenser som hör till att vara student men även jurist. Ett möjligt komplement skulle exempelvis kunna vara ett moment som berör psykisk hälsa under studietiden, i syfte att ytterligare förbereda studenterna för de krav och utmaningar som kan följa både under utbildningen och i det framtida yrkeslivet. Det är just denna typ av helhetsperspektiv och kompetensstärkande inslag som ger er möjlighet att gå ännu längre i arbetet med att utbilda framtidens jurister. Det handlar inte enbart om att förmedla teoretiska kunskaper, utan också om att ge studenterna verktyg som omfattar hela spektrumet av vad det innebär att studera på ett hållbart sätt och utvecklas till en fungerande och kompetent jurist på ett större spektrum genom hela yrkeslivet. Detta perspektiv bör, enligt min mening, i större utsträckning integreras i utbildningen och beaktas i utformningen av den framtida juristutbildningen, särskilt mot bakgrund av att de traditionella, mer tekniska kompetenserna kan komma att förändras i betydelse i takt med den snabba utvecklingen av AI-baserade verktyg.

Vill också nämna att exempelvis att ni hade med en lagfaren domare på det första rättegångspslet under T1:1, Anders Carlbaum, för att vägleda spelet var mycket uppskattat och värdefullt. Hans personliga utstrålning som domare samt förmågan att förmedla respekt för det juridiska hantverket var en mycket minnesvärd och lärorik erfarenhet för tidigt för mig under utbildningen. Jag hoppas således att ni detta med att använda en lagfaren domare till det första rättegångsspelet är något som ni fortsättningsvis försöker att efterleva.

Jag anser också att utbildningen har träffat helt rätt i satsningen på individuella presentationsövningar, såsom den så kallade treminuterspresentationen med återkoppling från både lärare och studenter på T1 och T3.

Lärarkollegiets kompetens och institutionens pedagogiska styrka

Jag vill också tillslut framhålla att lärarna vid institutionen som helhet kompletterar varandra oerhört väl, vilket bidrar till vad jag upplever som en varierad och i många avseenden välfungerande pedagogisk helhet. Att ni även har lyckats knyta till sig en värdefull kompetensmässig bredd från det praktiska juridiska yrkeslivet utöver den rent akademiska såsom: domare, åklagare och advokater har medverkat i undervisningen har varit en stor tillgång för oss studenter. Möjligheten att möta lärare som leder föreläsningar, seminarier och rättegångsspel med sådan yrkeserfarenhet har gett viktiga kompletterande praktiska perspektiv till den teoretiska undervisningen. Jag vill också framhålla att varje lärare som jag har mött under utbildningen har varit kompetenta och engagerade, och institutionen som helhet har gjort ett starkt intryck på mig. Mina erfarenheter och interaktioner har således varit oehört positiva. Det är imponerande att institutionen har lyckats skapa en så genomgående hög nivå av professionalism, engagemang och intellektuell kvalitet, kombinerat med ett varmt, respektfullt, avslappnat och mellanmänskligt fint bemötande. Detsamma gäller även den administrativa personalen som även dem varit väldigt fina att ha med att göra med. Jag insåg väldigt tidigt i utbildningen att det inte fanns någon annan annat lärosäte där jag hellre hade valt att genomföra mina juridikstudier än vid Umeå universitet. Med det nyss nämnda vill jag pass på att tacka er allihopa för alla de fina åren som jag fick med! Jag kommer aldrig att glömma er 😊

Med vänliga hälsningar

/Xx