Något jag har funderat mycket över sedan början av juristutbildningen är hur juridiska aktörer, åtminstone formellt, ibland genomgår betydande normativa och moraliska förändringar jämfört med de positioner de tidigare har försvarat. Ett exempel är den nuvarande justitieministern Gunnar Strömmer, som mellan 2002 och 2011 var grundare och chef för Centrum för rättvisa. Han författade även boken Den nya rättighetsrevolutionen: de senaste 15 årens frihetliga rättighetsaktivism i USA, som gavs ut 2002.

Det intressanta är att Strömmer under den nuvarande mandatperioden, i sin roll som justitieminister, har varit en av de mest framträdande företrädarna för flera omfattande rättspolitiska reformer. Reformerna har av kritiker beskrivits som åtgärder som försvagar rättsstatliga principer och inskränker vissa grundläggande fri- och rättigheter. Detta väcker frågor om hur juridiska och politiska aktörer förhåller sig till de rättsstatliga ideal och rättighetsprinciper som de själva försvarar eller en gång har försvarat.

Förra veckan publicerade 33 jurister (bestående av forskare, advokater och före detta justitieråd etc) en debattartikel i Dagens Nyheter där de uppmanade andra jurister att ansluta sig till #JuToo (https://jutoo.se/). I dag har över 1 500 jurister anslutit sig till initiativet och riktat kritik mot de juridiska reformer som har urholkat de rättsstatliga principer och demokratiska värden under den aktuella mandatperioden (debattinlägget är inte direkt riktat till Strömmer eller något specifikt parti, men det är tydligt att det de facto ändå blir en känga åt de styrande partierna i riksdagen som är de som har röstat igenom de här reformerna).

Strömmer var en av personerna som bemötte kritiken ett par dagar senare genom att säga att påståendet att regeringen monterar ned rättsstaten är ”en mycket svepande kritik”. Han menade också att ”diskussionen skulle vinna på större precision, större saklighet och färre överdrifter” (Källa: https://www.dagensjuridik.se/nyheter/strommer-tror-diskussionen-skulle-vinna-pa-storre-precision/)

Det oroar mig dock att detta riskerar att bli ett alltför dovt tjut, och att juristernas höjda röster i praktiken inte leder till mycket mer än ett slags ”gnäll” med 15 minuter av uppmärksamhet, skapar vissa kort efterdyningar i månader och som mer eller mindre glöms bort. Anledningen till att jag skriver detta är för att det är en djupt oroande rättspolitisk utveckling som skett där jag tydligt ser ett sluttande plan av lagstfitnings reformer som gått igneom denna mandatperioden som hotar vår rättstatliga prinicper. Ett av poängen med detta blogginlägget är att synliggöra en strukturell svaghet inom juristkåren och dess organisering. För det första så delar jag Strömmers kritik om att argumentationen som lyfts är så generell och oprecis- vilket enligt mig kommer leda till att kritiken inte riktigt får något verkligt gehör eller genomslag. För det andra riskerar ett ställningstagande där jurister i ett debttinlägget och en hemsida med namnunderskrifter endast ”höjer rösten” i praktiken att förutsätta att någon annan de juristerna som höjt rösten ska driva frågorna vidare (frågor som inte ens är preciserade) - det är liksom inte juristerna som kommer marschera i Stockholm med plakat höjda. Jag förstår att det ingår i juristrollen att med ord uttrycka kritik, men det är handlingsfattigt i en värld där makt är mer än bara ord, det demoraktiska samtalet fungerar en parallel är där jurister i nazitysland försökte höja rösten mot rättsstatens nedmontering men där deras inflytande blev mycket begränsat.

Apropå titeln till detta bloggetinlägget som ännu ett exempel: Det får mig också att tänka på när justititerådet Ann-Christine Lindeblad den 17:e December 2021 ertappades med ringa stöld av camembert, köttbullar och julskinka i en ICA butik och som under gripandet till en butikskontrollant sade “du vet inte vem du har att göra med, jag är domare i Högsta domstolen ”

(Källa video: https://www.tv4.se/artikel/3SExElo4YwSvfjoAlBRsXb/hd-domaren-tas-pa-bar-gaerning-snattar-dessertost-och-julskinka)

Självklart så går jag inte in och djupanalyserar varför Strömmer eller Lindeblad kan tänkas ha agerat som de gjorde. Jag tycker dock det är ett viktig lärdom av ett fenomen som exemplifierar ett djupare fenomen om mänsklig natur i livet som en juriststudent bör vara medveten om. En slags mänsklig truism som man bör vara medveten om och som i popkulturen “You either die a hero or you live long enough to see yourself become the villain” är enligt mig en tolkning av Nietsches i Beyond Good and Evil (1886): "He who fights with monsters might take care lest he thereby become a monster. And when you gaze long into an abyss the abyss also gazes into you.!