Filmer, serier och dokumentärer om juridik eller jurister [Uppdateras kontinuerligt]

I detta blogginlägg presenterar jag en lista med mina egna omdömen om filmer, serier och dokumentärer med juridiskt kontext eller som skildrar jurister och jurstrollen.

Kort om sevärdhet:

  • Alla serier och filmer på betyg 7 och uppåt är sevärda.

  • Alla dokumentärer är värda att se.

Filmer:

Dokumentärer:

Svenska:

Utländska:

Serier:

Om studenternas psykiska hälsa på juristprogrammet

Med det här inlägget tänker jag skriva om psykisk ohälsa på juristprogrammet samt skapa en hubb av föreläsningar. Psykisk ohälsa finns på alla program och även på juristprogrammet där det varierar i utbredning, typ, och grad.

Valmöjligheten av antalet fördjupningskurser på landets olika juristprogram skiljer sig markant

Allmänt

Vilka fördjupningskurser i juridik som erbjuds vid de olika läroverken som har juristprogrammet skiljer sig ganska markant mellan läroverken. Ett exempel på detta är antalet fördjupningskurser som erbjöds höstterminen 2024, där resultatet visar att valmöjligheten varierade mellan 34 kurser (Lund) och 9 kurser (Karlstad) under samma termin:

  • Lund: 34 st (varav 3 st är 7,5 hp kurser) Ex. Medicinsk rätt 15 hp, Bevisvärdering 15 hp, Företagsförvärv 15 hp

  • Stockholm: 23 st Ex. Rättspsykologi 15 hp, Legal English 15 hp, Comparative Law 15 hp.

  • Uppsala: 22 st (varav 7 st är på 30 hp) Ex. Aktiemarknadsrätt 30 hp, digital bankrätt 15 hp, Historical trials 15 hp, LAW & Law & Artificial intelligence 15 hp.

  • Umeå: 13 st Ex. Kriminologi och viktimologi för jurister 15 hp, Barnrätt 15 hp, Ekonomisk familjerätt 15 hp.

  • Göteborg: 15 st (varav 1 st är en på 30hp) Ex. International law in maritime context 15 hp, 

  • Karlstad: 9 st Ex. Företagsbeskattning 15 hp, Legal Tech, AI och Rules-as-Code 15 hp, Juridiskt socialt arbete 15 hp.

  • Örebro: Inga uppgifter.

Nyhetsartikel: "Färre fysiska föreläsningar för juriststudenter: 'Hotar rättssäkerheten'"

SVT har i en nyhetsartikel rapporterat om nedskärningar, bland annat på landets juristprogram, i syfte att göra ekonomiska besparingar på grund av inflationen. Var tredje föreläsning på juristprogrammet vid Stockholms universitet ställs in, och alla gästföreläsare förlorar sina uppdrag. De obligatoriska föreläsningarna ersätts istället med förinspelade videor och instuderingsuppgifter. Totalt förväntas universiteten i Sverige gå med ett underskott på 1 miljard kronor under 2024. Exempel på röster hörda i artikeln:

  • Linnea (student som läser T3, SU): “Det känns ju lite oroväckande då när man ska ut i arbetslivet sen och liksom inte fått all den kunskap som man liksom förväntats”.

  • Gustav Sjöberg (Prefekten på den juridiska institutionen, SU): "... men det e klart att eh, det är anmärkningsvärt att en linje som juristprogrammet som är… hör till de viktigare i samhället har så lite resurser att utbilda goda jurister som är viktigt för samhället.”

  • Generalsekreteraren för advokatsamfundet, Mia Edwall Insulander varnar för att det här i förlängningen hotar rättssäkerheten och kompetensen hos nyutexaminerade jurister.

Källa: Annie Sääf, “Färre fysiska föreläsningar för juriststudenter: 'Hotar rättssäkerheten'“, 2024-03-06, https://sverigesradio.se/artikel/farre-fysiska-forelasningar-for-juriststudenter-hotar-rattssakerheten

Kuriosa: Högsta domstolens verksamhetsberättelse 2023 är här!

Som ny juriststudent kan det verka som om Högsta domstolens verksamhet är höljd i dunkel. För att försöka avmystifiera denna instans brukar jag årligen läsa deras verksamhetsberättelse. Jag tror att det kan vara nyttigt att skapa sig en bild av vad Högsta domstolen är och hur den fungerar, och att denna domstol i grunden fungerar som vilken annan arbetsplats som helst.

Sammanfattning av verksamhetsberättelsen 2023:

  • En fastsäkerhetskontroll har nu installerats i domstolens entré.-*

  • Ett särskilt utrymme har nu gjorts för frihetsberövade, något som har saknats tidigare.

  • Högsta domstolen har drygt 90 stycken anställda och bara 70 av dem arbetar i deras lokaler på det bondeska palatset. Resterande 20 personer tjänstgör på distans från Lund och Göteborg.

  • Det är en handfull besökare som varje dag vänder sig till domstolen, t.ex. med frågor om målen eller med begäran om att få ut allmänna handlingar. Ibland vill någon part lämna in ytterligare material i ett pågående mål eller lämna synpunkter. Under ett verksamhets år tar HD emot ett relativt stort antal besöksgrupper. Mestadels besöksgrupper från juridiska fakulteter runt om i landet, anställda vid domstolar och andra statliga myndigheter. Utländska jurister som deltar i utbytesprogram är också ofta intresserade av att besöka HD.

  • HD tog emot 9000 mål under 2023 varav 114 stycken fick PT och 88 av målen blev prejudicerande.

  • Intervju med två justititeråd: “Vet man i förväg vilka mål som kan komma att bli uppmärksammade?”

    • Agneta: “Vissa måltyper som alltid kommer att dra till sig stor uppmärksamhet är sexualbrott och vissa grova våldsbrott. De målen berör många på ett allmänmänskligt plan. Sedan finns det mål som rör en specifik rättsfråga, men som får betydelse för många medborgare. Till exempel Girjasdomen (NJA 2020 s. 3) om en samebys rätt att upplåta jakt och fiske.”

    • Stefan: “Ett uppmärksammat mål sätter press på hela domstolen när allmänheten vill ta del av allmänna handlingar och media vill boka tid för intervjuer. I Girjasmålet var det också den första, och hittills den enda, gången som HD bestämde att det skulle hållas en presskonferens i samband med att domen meddelades. Eftersom intresset var stort för domen var det viktigt att direkt kunna sammanfatta och förklara utgången för media och allmänheten.”

  • Stefan: “Det är klart att jag är medveten om de konsekvenser som våra avgöranden får. De domar som HD meddelar läses med en finkalibrerad lupp och kan börja leva egna liv. Det här blir särskilt tydligt när det finns uppfattningar om att lagstiftningen brister på ett eller annat sätt. Då kan kritik riktas mot oss för vårt avgörande och det glöms bort att vårt jobb är att uttala vad som är gällande rätt. Men språket kan ibland vara ett trubbigt verktyg och det kan vara svårt att uttrycka sig på ett sätt som är både tillräckligt tydligt för de som ska tillämpa lagen, och tillräckligt tillgängligt för den breda allmänheten. Ibland kan konsekvenserna av ett avgörande börja visa sig först när det tillämpas av underinstanserna.”

Kuriosa: En ram till hur en vanlig dag med föreläsningar ser ut på juristprogrammet i Umeå

Detta blogginlägg är något jag själv hade hoppats få berättat för mig innan jag började studera på universitetet och var nyfiken på hur en typisk dag på juristprogrammet ser ut. Inlägget ger en ram för mina observationer om hur det vanligtvis ser ut för de juriststudenter som studerar på campus.

Kl 08:00-09:00: Anländer till campus

Man anländer till campus mellan 08-09 på morgonen för att gå på en föreläsning (beroende på ämnet eller schemat kan man även ha föreläsningar på eftermiddagen).* Att närvara vid en föreläsning på juristprogrammet skiljer sig inte så mycket från att närvara vid en föreläsning i [valfritt ämne] på gymnasiet eller grundskolan. Den enda skillnaden är att du nu sitter i en större sal, oftast ett auditorium, och föreläsningarna tenderar att vara längre.

[*] Beroende på kursupplägget och var i kursen man befinner sig enligt studieplanen kan det såklart vara så att man inte har många föreläsningar utan istället arbetar med ett seminarium, jobbar på en uppsats eller pluggar inför en tenta. Detta blogginlägg beskriver hur en typisk dag ser ut under den period av studieplanen då man har föreläsningar och seminarier under speciellt de första fem terminerna på Umeås juristprogram.

Om föreläsningarna

Den som är föreläsare på Umeås juristprogram är oftast en lektor, det vill säga en person med forskningsbakgrund i rättsvetenskap (juridik). Föreläsaren använder nästan alltid PowerPoint som verktyg (men ibland händer det att föreläsaren använder whiteboard). När det gäller föreläsningens innehåll brukar föreläsarna göra sina PowerPoint-presentationer tillgängliga på den gemensamma digitala plattformen (Canvas) för kursen en dag innan föreläsningen. Ibland släpps de dock några minuter innan föreläsningen, eller till och med efter föreläsningen. Tyvärr finns det ingen policy på Umeå universitet just nu om att de måste släppa PowerPoint-presentationen innan föreläsningen. Förhoppningsvis kommer detta att ändras i framtiden.

Kvaliteten på föreläsningarna kan variera, men de är generellt sett enligt mig av god pedagogisk kvalitet. Det är oftast lätt att hänga med på föreläsningarna och förstå det som kommer fram på PowerPoint-presentationen. I 95 % av fallen inbjuder föreläsaren till ett öppet frågestundsklimat (ibland kan det vara så att föreläsaren väljer att bara ta frågor mot slutet av föreläsningen på grund av tidsbrist). Vissa föreläsare är extra duktiga. En del föreläsare kan dock vara överpedagogiska, det vill säga deras pedagogiska nivå är för anpassad till en väldigt enkel nivå av kommunikation (dock är detta ovanligt, och hellre det än att man blir osäker på vad föreläsaren försöker förmedla). Medan vissa (få i antalet) föreläsare märks det att lära ut kanske inte är det de helst ville göra *host* någon enstaka doktorand *host*. Men överlag är den överväldigande majoriteten av föreläsningarna och föreläsarna bra på att kommunicera.

Vissa föreläsare har en föreläsningsstil där de nästan hamnar helt utanför det som står i PowerPointen, medan andra (fåtal) följer PowerPointen nästan ord för ord, vilket gör att det ibland nästan vore bättre att ha stannat hemma och läst PowerPointen istället. Beroende på typ av föreläsning föredrar jag personligen en balans mitt emellan dessa två extremer. Generellt har jag också fått en uppskattning för att gå på föreläsningar med professorer, då de tenderar att vara mycket pedagogiska och exakta i sina uttryck så att man bara kan "suga upp" deras kunskap. De flesta studenter (97 %) antecknar föreläsningarna på sin bärbara dator, medan resterande antecknar för hand. Ett föreläsningsområde kan vara allt från 45 till 540 minuter. Om föreläsningen är lång kan det hända att föreläsaren delar upp den på för- eller eftermiddag, eller under två dagar. Medellängden för en föreläsning i ett ämne är 90 minuter, och alla föreläsningar tar en paus vart 45:e minut. Pauserna är tänkta att vara 15 minuter långa, men ibland kortas de ner till 10 minuter eller kortare om föreläsaren har gjort för många utvikningar eller fått för många frågor.

Lunch kl 12:00-13:00:

Det övergripande är att studenter brukar ha med sig sin egen matlåda som de kan värma i någon av de många mikrovågsugnarna som finns på utvalda platser på campus. Det kan dock vara svårt för studenter som värmer sin mat i samhällsvetarhuset att hitta en plats med bord och stolar att sitta vid under lunchen. Lunchruschen börjar i stort sett prick klockan tolv, så en fördel är att vara ute tio minuter innan om det är möjligt. Ibland kan man även äta på något av caféerna eller restaurangerna på campus.*

[*] Ibland arrangerar JF, ELSA eller FEM JUR frivilliga lunchföreläsningar. Då kan vissa studenter välja att delta i dessa under lunchen. De som är aktiva i föreningarna brukar även samlas i sina respektive föreningsrum och äta tillsammans.

Eftermiddag

Klockan 13:00 fortsätter dagen vanligtvis med föreläsningar, eller så tar man sig an veckans seminarieuppgifter. Under programmets obligatoriska kurser har man oftast seminarier två gånger i veckan. Ibland kan det dock bli undantag, som när man inte har något seminarium alls eller till och med har hela tre stycken på en och samma vecka. De veckor man har tre seminarier brukar inte vara så roliga, och oftast beror det på att ett seminarium ställts in veckan innan eller att det är ett resultat av en dålig schemaläggning.

Kl 16:00–17:00 :

Vid den här tiden brukar de flesta juriststudenterna gå hem för dagen. Jag har märkt att förstaårsstudenter ofta har lite svårare att anpassa sig till denna ovanstående disciplin som krävs, men jag har också sett en tydlig utvecklingskurva där man vänjer sig mer och mer ju fler terminer man går. Och ja, där har du en enkel bild av hur en typisk pluggdag på juristprogrammet ser ut.

Kuriosa: Vem styr samtalen om juridik? Maktbarometerns rapport 2023

Sedan 2017 har Medieakademin, på uppdrag av Domstolsverket, årligen publicerat en karta över de konton på sociala medier som styr de svenska samtalen om juridik. Rapporten för 2023 kan laddas ned här.

Två smått intressanta iakttagelser är att, trots att majoriteten av juriststudenter är kvinnor, är det fortfarande män som tycks ha störst inflytande på sociala medier i juridiska diskussioner. Rapporten ger ingen förklaring till varför det är så, och skillnaden är heller inte särskilt stor. Intressant nog verkar den privata sektorn, särskilt företag, ha det största inflytandet i juridiska diskussioner på sociala medier.

Hur stort utrymme har retoriken i juridikens värld? [work in progres]

Detta är en fråga jag har ställt mig mer eller mindre sedan dag ett på utbildningen – och som jag nu har funnit ett mycket tydligt och definitivt svar på. Ja, retorik spelar en stor roll för jurister, särskilt för processjurister, där alla aspekter av kommunikation får en ännu större betydelse. Trots att lagtext kan vara ganska torr och formell handlar juridiken i slutändan om att kommunicera budskap. Retorik är konsten att övertyga. Eftersom juridik bygger på argumentation blir förmågan att kommunicera och övertyga en central del av denna process. I detta blogginlägg kommer jag att sammanfatta allt material jag har hittat om retorik för jurister.

På svenska finns det fyra böcker om retorik för jurister:

  • Retorik och rätt (1994) - Mikael Mellqvist och Mikael Persson.

  • Retorik för jurister (1997) - Mikael Persson.

  • Retorik & Juridik (2007) - Mikael Persson.

  • Juridisk genomslagskraft : att övertyga muntligt som jurist (2016) - Inger Hoedt-Rasmussen och Jonas Gabrielsen.

År 2019 skrev en juriststudent vid SU en debattartikel i Dagens Juridik med titeln “Retorik och muntlig argumentation viktiga vapen för juristen – borde lyftas på utbildningen” i dagensjuridik

  • “En jurist med undermåliga retoriska förmågor tenderar att inte få gehör för sina argument, trots att argumenten kan innehålla kvalitativa juridiska resonemang”.

  • “I slutändan handlar det om att sälja argument… som gynnar klientens intressen.”

Författaren föreslog även att retorik och muntliga examinationer borde få en större plats i juristprogrammet.

Övertygande retorik för jurister (introduktionsföreläsning)

Nedanstående video om retorik gavs ut av BG institut i syfte av att locka till jurister att köpa utbildningspaket och kurser i ämnet av nämnda föreläsare. Jag blev personligen inte särskilt imponerad av nedanstående föreläsning då det inte gav någonting nytt för den som studerat grundläggande retorik tidigare på gymnasialnivå - men jag har ändå valt att länka den och även gjort en sammanfattning på innehållet för den som är intresserad (se nedan).

Min sammanfattning:

  • Vad är det egentligen som gör ett anförande intressant? Väldigt oftast handlar det om att det måste finnas någon slags energi, engagemang, det får inte var monotont osv.

  • Retoriker, det är vi allihopa. Vi pysslar alla med retorik och det har vi övat på sedan dag ett. Det handlar om att på olika sätt sälja in budskap. Det här med att sälja in budskap kan skilja sig på en massa olika sätt.O m vi blir lite mer medvetna om vad det faktiskt är. Vad det är som egentligen påverkar oss. När vi talar påverkar mottagare, ja då kan vi medvetna om de retoriska verktyg när det gäller i det skarpa läget. 

Artikulation

  • Om vi pratar engagemang eller energi? Vad är det för underliggande byggstenar som kan hjälpa oss att plocka fram den där energin oavsett dagsform? En sak kan vi vara säkra på. Det är alltid så mycket mer än bara innehållet som påverkar.

  • Hans Rosling: Han hann att bli folkkär innan han gick bort alldeles för tidigt. Han är en av mina föredömen, inte minst för att han alltid hade ett pedagogiskt uppsåt. Bara där kan vi låta oss inspireras. T.ex. "Ikväll ska jag vara i aktuell studion, vad gör jag då? Ja, jag tar med mig legoklossar, inte för att det ska vara spektakulärt för sakens egen skull utan för att vi som mottagare ska kunna förstå så bra det bara går”. Han vågade, han lekte. Om vi analyserar det utifrån hans muntliga leverans, vad utmärker den? Hur lät han? Ex. *Ger exempel på två olika sätt att säga samma mening*. Mycket mer kroppsspråk, mycket mer melodi, mycket roligare tonfall (inte monotont), vad är det som gör att jag lyckas åstadkomma ett mer levande tilltal? Svar: Artikulation! Lite förskräckt, det kan vi ta hjälp av för att förmedla engagemang och energi. 

  • Ex. Du har sovit dåligt, du är trött under dagen, barnen är sjuka… du kan inte flytta på ditt anförande eller möte, du vrider lite på din artikulation, det bär, orden fäster, bara genom att vrida på de lilla. Scenartister vill inte alltid vara på scen och uppträda men de vet hur de ska sätta igång sig själva och precis det där kan vi också lära oss också. 

Vi är alltså i alla sammanhang psykologiska varelser. Vi är alltid upplevelsestyrda.. Vi är alltid kännande. 

  • Vi är biologiska och psykologisk varelser. Jill Bolte Taylor: Hon är en ledande hjärnforskare från Harvard. Och hon säger så här beträffande om hur vi människor fungerar. “Vi människor kan tänka, vi är avancerade, kanske det mest avancerade däggdjuret som finns i dag. Men våra sätt att tänka, reagera, bedöma, ta beslut, agera påverkas ju alltid av känslor. Vi är i alla sammanhang kännande och upplevelser styrda. Så fungerar vi helt enkelt och utan att vi tänker på det”. Det här är en väldigt viktig del av modern retorik. Som utgår från om hur vi människor fungerar. Som de biologiska och psykologisk varelser vi är, modern hjärnforskning har en jätteviktig del i dagens retorik. Harvard universitetet är en ledande institution som tar till sig de rönn som har kommit på 2000-talet beträffande om hur vi människor kommunicerar. Det är så mycket mer än bara innehållet om hur budskapet landar. 

  • En fråga som jag oftast ställer till jurister är: Är det någon som tänker på att det enbart är juridiska fakta som avgör mål? Och det är det ju inte, vi vet ju att det är en massa andra saker “jaha det var den domaren”, “Jaha, vad spelar det för roll då?”, “Ja, det hade varit bättre med den där andra domaren för den är mycket mer på ett annat sätt”. Vi är helt enkelt inte mycket mer än människor. vårt sätt att tänka som på olika sätt springer ur känslor, påverkar hur vi bedömer saker och hur vi tar beslut. 

  • Allt som sker i rättssalen kan vi egentligen överföra till vilket annat socialt sammanhang som helst beträffande om hur vi människor fungerar. Jag har faktiskt intervjuat ganska många domare om det här och när man har pratat en stund så kommer det ju fram att en domare ska alltid vara så rationell och förnuftsstyrd som möjligt, MEN det påverkar också av att vissa personer helt enkelt kanske är intressantare eller roligare än andra och det kan de inte veta trots att det inte ska påverka. Vi är alltså i alla sammanhang psykologiska varelser. Vi är alltid upplevelse styrda.. Vi är alltid kännande. Ju mer koll vi har på detta ju tidigare verktyg kan vi ha för att styra detta.

Paralingvistiska signaler

  • Dessa punkterna tillsammans påverkar tonfall, melodi och uttryck - är en uttömmande lista och gäller för alla språk. Med lite koll på detta kan man utveckla sitt talande i det skarpa läget och öka förutsättningarna för att få ett genomslag i sin kommunikation. Ex. *Två exempel som talaren använder sig av för att framföra samma budskap* “Regeringen erkänner misstag”. Det andra exempel hade ett långsammare tempo, ett annat röstläge och volym (mörkare), en obefintlig betoning och halvslö artikulation, hade inte så mycket kroppsspråk. Detta är ett sätt att titt på de olika strängarna så att säga på en gitarr:

  • Tempo. DOCK: Betyder ej att ett långsamt tempo gör att kommunikationen blir sorglig eller tråkig. Tips! Vi kanske har ont om tid men får inte ha bråttom. Ett snabbt tempo kan vara en del av en människas personlighet och kan i sig vara effektiv ocht härligt - men vid ett skarpt läge kan man kanske tjäna på att dra ner tempot. Hur ska man hitta rätt tempo då? Tänk S.k. “Berättartempot”. Det är en djupt nedärvd färdighet. T.ex. när du ber någon läsa upp en berättelse ur en saga - det är inget man bara spinner iväg och talar fort igenom. Alla har ett berättande tempo i sig. Plocka fram det när du är i det skarpa läget. Skriftspråket är att berätta muntligt. Det är så  vi har fört tradition, kultur, historia vidare. 

  • Röstläge/volym: Ta plats med rösten. DOCK: Handlar inte om att dominera, inte om att prata starkt i heller. Utan handlar om att inta rummet helt enkelt. En liten volymhöjning kan ha en stark psykologisk effekt. Lär dig reglera ditt röstläge och din volym.  

  • Artikulation/betoning: Lite förstärkt artikulation hjälper oss att förmedla energi och engagemang. Och som mottagare älskar vi tydlighet. Betoning klargör sammanhanget. Om det verkligen är monoton, då blir det svårare att lyssna. Emotioner har genom årtusenden långsamt mejslat fram allt det här som vi pysslar med.

  • Gestik: Tar fram det. Göm inte det. DOCK: Inte det mest gestiska eller expressiva här som är den mest effektiva. Det finns såklart många stilar - men det är det blodfattiga som vi ska försöka undvika. Hindra inte dig själv när du är i det skarpa läget. Det är ytterst ovanligt att det skulle bli fel att hindra sig. Gestiken hjälper rösten och rösten hjälper gestiken.

  • Pausering: Pauser är en jätteviktig del av allt det du säger. Pauser påverkar det som du har sagt men även det som komma skall. Pauserna kan göra så att du går in i ett rum och plötsligt uppstår det koncentration och förväntan hos mottagare. Pauser påverkar orden.  Pauser gör att vi hinner täka och smälta det som sades. Detta kan man spela på för att ta kommandot i vilken talar situation som helst. Visa när det är ett nytt stycke eller ett nytt kapitel.

Allting är berättelser

Dessa följande frågorna ska vi har framför oss när vi planerar vilken anförande (muntlig kommunikation) som helst:

  • Varför? Ex. Varför ska jag göra ett anförande? 

  • Vem? Ex. Vem är mottagaren? För vem behöver jag anpassa mitt språk till? Jurister är väldigt bra på att tala juridiska. 

  • Vad? Ex. vad är syftet med anförandet? Vad vill jag att mottagaren ska känna när anförandet är slut?

  • Hur? Ex. Hur gör jag en så pedagogisk disposition som möjligt när jag gör ett anförande? Ett vanligt sätt är att vi berättar det vi ska berätta om. Att vi går igenom en agenda osv. Går bra också att komma med en teaser/cliffhanger som skapar maximal mental närvaro. Detta är en klassisk dramaturgi  Det är många gånger man har suttit och tänkt på annat, särskilt när en inledning är för vek. Det finns ett retoriskt knep här - det icke förväntade (handlar dock inte om att det måste var något spektakulärt) 

Ytterst handlar bra kommunikation om att skapa tydlighet. 

  • Liknelser/metaforer: Vi har alla ibland ganska komplexa saker som vi ska prata om. Det här med att använda liknelser genom att måla upp bilder av någonting annat kan vara ett fantastiskt verktyg. Ex. Det handlade om jurister som skulle redovisa en massa nya regelverk som skulle påverka vanliga låntagare på olika sätt. Man skulle kunna rakt av berätta om dessa nya regelverk - man skulle också kunna använda sig av att berätta det genom att skapa två personer, Bosse och Bettan och visa hur de påverkas av de olika lån scenarion. 

  • Astrid Lindgren: “En bra berättelse ska vara som en gädda, jo den ska ha en vass inledning, en fyllig kropp och en snärtig avslutning.” Ex. En vass inledning kan vara en triggande fråga eller ”pang” på innehållet.

 

Retorik och juridik: C. Ramberg intervjuar tre framstående jurister.

Min sammanfattning:

Claes Zettermarck (advokat):

  • Den som tror att en skicklig advokat bara har tur, har fel. Det krävs oerhört mycket förberedelse (förberedelser av olika natur t.ex. träning på de två stora delarna av en rättegångens anförande av sakframställningen och plädering). Fördelen med att en rättegång är upplagd med en viss formell struktur är att du kan förbereda precis vad du ska säga, hur du ska säga på det i förväg. Gör det!

  • Rak i ryggen (sträck på dig)!

  • Det väsentlig med en bra plädering att för det första fånga åhörarnas intresse. Om man inte gör det finns det risk att de med all respekt börjar fundera på när de ska hämtat barnen på dagis, om de skulle hämta bilen på verkstaden i dag eller imorgon osv. Därför är öppningen ganska viktig. Det är även viktigt att fundera på vem du pratar till eller med. Det skadar inte att ha en “catchy” inledning och sedan tala om hur disposition av ditt anförande ser ut (vad du ska säga och hur länge du tänkt prata). De flesta är intresserade av att veta hur lång tid det ska ta - om du nu har övat i förväg då vet du faktiskt hur långt tid det tar. Ex. på catchy inledning. I en skiljedomstol, “Gentlemen, I have been told that the Swedish dinners peech can be brief and amusing. I hate to say that this is not a dinner speech.”

  • Du har bara ett instrument till ditt förfogande. Det är du själv! Det är det instrumentet du ska använda för att få fram budskapet och för att övertyga. Och människor är olika och då måste man lära känna sig själv, sin egen styrka och sina egna svagheter. Det finns inget ’ett’ sätt som är rätt för alla. Utan här måste man med erfarenhet lära känna vilket sätt som är bra. Ex. Han skriver själv aldrig en sakframställningen eller plädering ord för ord. Det tenderar till att bli tråkigt och man tappar lite reflektioner som kommer och man brukar bli för bunden till manus då. Jag brukar har “stolpar” (punkter) . Nackdelen med detta är att man kan missa något - å andra sidan så tror han att man vinner i sin framställning.

  • msn måste anpassa retoriken till vad man tror hur domaren kommer angripa problemen.

  • Han var själv inte född till en bra talare. Tyckte det t.om. var obehagligt att tala inför ca 30 personer under studietiden på universitetet. Det enda sättet han kommer över det var med att träna på att tala och träna på att komma över känslan av att vara komfortabel i den situationen.

Emilia Lundberg (rådman):

  • C. Ramberg; Vad är det som gör att ett ombud är bra i just själva processsituationen?

    • Emilia Lundberg: “Det finns ett ord som sticker ut. Och det är egentligen det som är all form av kommunikation. Och att vara ett skickligt ombud är att vara en skicklig kommunikatör, du måste vara tydlig. Ett bra ombud är tydlig. Någon som klarar av att omvandla, kanske ibland komplicerade saker till någonting tydlig och lite mer enklare […] att kunna hålla en röd tråd, […] att ha en förmåga att nå fram med det budskap”.

  • C. Ramberg: “Vad är det värsta misstag som en advokat gör?”

    • Emilia Lundberg: “Man rasar egentligen litegrann hos mig […] tex. att man i sin pläderingen återberättar vad ett vittne har sagt alltför vinklat. Och ibland blir det så att man återger felaktigt vad ett vittne har sagt […] [man ska] inte försöka vinkla omständigheterna allt för mycket […] att det framstår som oärligt”

  • C. Ramberg: “Och hur e det. När.. när du kommer in och det e huvudförhandling och du har ju läst då inlagorna innan och förberett dig, vet du redan då vem som ska vinna?”

  • Emilia Lundberg: “Nej det kan man ju aldrig veta. För att det e naturligtvis så att vittnesförhör kan ställa allting på ända och det kan hända saker under rättegången som jag inte har förberett mig på. Men det vore ju lögn å säga att jag inte har någon slags uppfattning när jag går ner där och sätter sig… mig, och det tror jag är bra för ombud att känna till, att det e klart att även domare har någon slags känsla över vad som är rätt eller fel om hur det ska gå. Men vad man lär sig och vad man måste vara väldigt ödmjuk inför och öppen inför de te ju att man oftast ombestämmer sig. Jag kan va ganska.. ha en ganska klar uppfattning om saker och ting ska gå ehrm… men jag har lika många gånger ändrat mig, helt när jag har hört vad som har sagts. Det kan var en fantastisk plädering men oftare e det kanske vittnesförhör som kanske kom.. det e kom fram uppgifter som jag kanske inte hade räknat med som vänder saker och ting. Så att eh… man måste var öppen för att ombestämma sig i domarrrollen. Men jag tror att man är naiv om man har uppfattningen att man tror domaren inte har någon som helst uppfattning när man går ner och sätter sig där nere. För det e klart att vi ofta har.”

  • Tips! Sänk tempot. Prata långsammare. Tror det är lätt när man är stressad och är lite spänd att man börjar prata för fort helt enkelt. Finns en chans att man även “missar det som är så viktigt, nämligen att se domaren i ögonen. Du måste lyfta blicken, våga släppa papperet, prata långsammare och titta på den som e mottagare av det du försöker säga. För då kan du följa med och försöka läsa av hur domaren uppfattar det du säger”.

  • Sympatikriget - Emilia Lundberg: “Jag förstår att man [som ombud] kan handla i affekt, man blir upprörd, man kan blir arg på ett vittne, man kan bli arg på motpartsombudet. Och det finns situationer och sammanhang där det kanske kan vara på sin plats där man behöver bli lite arg. men att börja gräla med ett vittne eller motpartsombudet det leder sällan till att man lyckas med det som är så viktigt, nämligen å uppnå domarens sympatier, det e nog nånstans det som allting handlar om. Och det kriget, som vi brukar kalla det “sympatikriget” det vinner man väldigt sällan genom att bli arg. Så tänk på det! Lägg band på ilska när den kommer.”

Robin Oldenstam (advokat):

  • C. Ramberg: “Så du har mycket erfarenhet av att tala inför domare och skiljemän?”

    • Robin Oldenstam: “Ja närmare 20 år… räknade vi ut häromdagen”’

  • C. Ramberg: “Vad är ditt bästa tips till studenterna nurå? ”

  • Robin Oldenstam: “Jag tror att framförallt. Man ska tänka på när det gäller att tala inför en domstolen att inte bli gripen av ögonblicket. Och tro att här måste jag nu tala högtravande, här måste jag nu så att säga uttrycka mig komplicerat och fint. Utan hela tiden tänka på att det handlar om kommunikation, du ska få fram ett budskap, det ska vara effektivt, det ska kännas relevant för den som lyssnar, det ska kännas intressant så att de fortsätter att lyssna och inte bara sysslar med någonting annat och det måste också vara fokuserat på det som är dina mikrobudskap. […] Gör det inte för komplicerat - ha det enkelt! “

  • Robin Oldenstam: “När man är ung så blir man kanske ofta gripen inför domstol och känner att ‘jag vill ha kontroll’ och då är det väldigt lätt att känna att för att få kontroll så skriver man ett fullständigt manus på allt man ska säga. Det ger en falsk känsla av kontroll... […] det här papperet som du tycker ska ge dig kontroll i själva verket kontrollerar dig. Du kan liksom inte interagera med domstolen, du kan inte se dem i ögonen, du kan inte ha ett samtal. Visserligen är det du som talar men när du ser deras ögon, där du följer dem där du ser att dem blir intresserade, när de blir mindre intresserade, när dem lägger ner pennan och tar upp pennan och skriver och antecknar för att dem tycker att nu kommer det något intressant. Du kan inte ha den mänskliga interaktionen och är nu bunden till ett papper. Utan vad du behöver istället är att punkta ner på det här papperet. Punkter på vad du vill framföra och sen får du öva tills du kan framföra det där utan manuset i stort. Ibland kan det vara bra å skriva inledningsvis de första två meningarna bara så man kommer igång lite grann… så att man inte få någon sorts vitpappers skräck men sen ska det bara var synopsis (punkter) osså måste du lära dig att tala själv. Och första gången du gör det här (kanske inför spegeln eller inför din sambo eller vart som helst) då kommer det gå ganska knaggligt. […] Nästa gång tar du tid på det också ‘hur lång tid tog det att säga detta? Och fick jag fram budskapen? Och kan jag vässa det ytterligare?’ […] plötsligt sitter detta budskapet [efter fler övningar] naturligt, det kommer bara naturligt - om hur du ska uttrycka dig. Och då börjar du nå den nivå […] utan att ha ett fullständigt manuskript.”

  • C. Ramberg: “Robin, har du alltid varit en bra talare?”

  • Robin Oldenstam: “Näee, det kan jag inte påstå. jag kommer ihåg när jag hade föreläsning för första gången inför studenter i Lund eh, då var jag själv student. Det var bara det att jag låg en termin före och skulle få hålla en mindre föreläsning. Jag var så nervös jag stod på toaletten och kände ‘det här går inte’, jag fick panik. Och när jag skulle föreläsa så kom jag på mig själv att jag höll i en penna som låg på bordet, och den trummade, omedvetet bara genom mina så att säga nervösa tics mot det här bordet. Jag var tvungen att släppa den. Man föds inte till att vara en bra talare. Men man kan öva sig till att bli en bra talare.”

Vad är juristen för en typ av människa? Vilken typ av människor tenderar till att läsa juridk?

T. Lindgren generaliserade i Juridikpodden (S2E2) att de som läser juristprogrammet ofta är samhälls- eller språkintresserade. Jag håller med – man kan se dessa tendenser på programmet. Tyvärr har varken jag eller Lindgren några siffror som styrker påståendet, och det är givetvis en grov generalisering. När det gäller juriststudenters bakgrund kan den variera. Om jag skulle försöka beskriva den genomsnittliga studenten vid Umeås juristprogram året jag började, skulle jag säga att det är en 21-årig tjej som har gått en samhällsvetenskaplig inriktning på gymnasiet och kommer från Norrland. Själv tillhör jag nog en av de mer ovanliga kategorierna, då jag gick ut byggprogrammet. Men även om den ovanstående beskrivningen stämmer för många, finns det självklart studenter från andra gymnasieinriktningar. Dessutom har många juriststudenter med sig en bred variation av arbetslivserfarenheter. I min kull finns exempelvis en före detta elithockeyspelare, mäklare, polis, väktare och renskötare – för att bara nämna några.

Vad är en juriststudent egentligen för en sociologisk varelse? Och vad kännetecknar en jurist?

Detta är något jag har funderat mycket över under min utbildning och diskuterat med andra studenter på programmet. Jag ska börja med att säga att jag, innan jag började studera juridik, hade en del förutfattade meningar om både jurister och juriststudenter – det mesta i ett negativt ljus. Tyvärr har vissa av dessa fördomar bekräftats, och till och med förstärkts, genom min egen konfirmationsbias under utbildningens gång. Så om du som läser detta tycker att jag inte ger ett representativt uttryck för min syn på jurister och juriststudenter – ja, då vet du det nu. Jag är själv inte perfekt. Jag tror också att en del av min syn bottnar i att jag aldrig riktigt har tyckt om renodlade karriärister, som ofta tenderar att ha starkare drag av egoism. Samtidigt vill jag påpeka att jag under utbildningen har fått vänner och bekanta som är jurister och som jag tycker om – personer som inte riktigt passar in i den bild jag tidigare hade och nu försöker förmedla. Jag har också fått upplevelsen av att det finns vissa skillnader mellan juriststudenter vid olika universitet (mer om detta i framtida inlägg). Kulturen verkar dessutom skilja sig mellan olika årskullar. Det jag nu ska beskriva är därför en förenklad bild av hur jag uppfattar juriststudenten som sociologisk figur.

Jag vill också nämna att det finns en tydlig skillnad mellan jurister och juriststudenter. Jurister har oftast arbetslivserfarenhet, är äldre än juriststudenter och har utvecklat en fysisk och mental mognad. Kanske har de även bildat familj. Utvecklingspsykologiskt brukar detta innebära en ökad ödmjukhet. Självklart är detta en förenklad förklaringsmodell, och det är inte min avsikt att fördjupa mig i detta ämne mer just nu (mer om det i framtiden). Nedan följer mina egna erfarenheter. Dessa är subjektiva uppskattningar, inga absoluta sanningar. De är färgade av mina begränsningar, och jag är långt ifrån en perfekt människa – det skulle inte förvåna mig om jag själv passar in i några av dessa kategorier:

Men här nedan kommer mina erfarenheter. Dessa erfarenheter som är uppskattningar är inga absoluta sanningar. De är färgade av mina begränsningar. Jag är i heller inte en perfekt människa så det skulle inte förvåna mig om jag skulle passa in i några av nedanstående kategorier själv:

  • Jurister tenderar att vara konservativa.

  • Jurister tenderar att vara karriärister.

  • Jurister tenderar att vara materialistiska.

  • Jurister är generellt sett statuskåta.

  • Jurister tenderar att vara konformister och undviker helst att sticka ut eller utmana status quo.

  • Jurister är generellt sett socialt kompetenta.

  • Jurister är ofta inordnade i sociala hierarkier.

  • Jurister är generellt sett formella.

Hur dessa punkter skiljer sig från en genomsnittlig västerländsk person kan jag inte uttala mig om. Förmodligen överlappar dessa kategoriseringar ganska mycket, vilket skulle innebära att jurister inte skulle kunna särskiljas kategoriskt från övriga västerländska människor på ett betydande sätt. En sak jag däremot kan peka på är tendensen hos juriststudenter att tro att de är mycket bättre än andra. De tenderar också att blint tro att många samhällsproblem skulle kunna lösas om bara fler jurister fanns i samhället. Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag vill ge en bild av det psykologiska och sociologiska klimatet som råder bland juriststudenter. Analysen såklart ytlig och otillräcklig, och jag kommer att återkomma och skriva mer om detta senare. Det är bara början på en skiss för att ge konturer till hur man jag försöker definiera jurister utifrån dessa enkla beskrivningar. Det skulle även vara av intresse att vidareutveckla och ha med underkategorier för jurister, såsom humanjurister, affärsjurister och straffrättsjurister, eller mellan olika typer av jurister som domare, advokater och offentligt anställda. Och även om man tittar på andra faktorer som gener, kön, ålder, erfarenhet, familjekultur, socioekonomisk bakgrund – för att bara nämna några klassiska exempel – så är dessa beskrivningar fortfarande förenklingar.

Domare har inte en fläckfri vandel:

Även jurister kan känna att det är skönt att slippa arbeta med andra jurister:

  • I en intervju den 14 maj 2007 reflekterar Hans-Gunnar Axberger, jurist och professor i medierätt, över perspektivet att komma ifrån att arbeta med andra jurister.

Boksammanfattning: Processjuristens dom – Och råd till andra, m.m. (2022)

 

Allmänt

Följande inlägg är en sammanfattning av en bok, där jag har valt ut de delar som jag tyckte var mest betydelsefulla. I mitt tidigare inlägg ("Nyss inkomna böcker till UB (mindre än en vecka kvar till terminsstart). Hur många böcker om juridik kan du finna på bilden?" den 23 augusti 2023) nämnde jag hur jag av en slump fann denna bok på UB:s hylla för nyinkomna böcker. Författarens syfte med boken var att ge "unga och blivande processjurister råd på vägen" (s. 9). Men han beskriver också att hans främsta syfte var att ge en bild av sig själv till sina barn och familj, för att förmedla insikter om sitt professionella liv. Boken skulle även kunna bidra till en viss (önskvärd) förändring, underförstått riktad till jurister (s. 221). Om jag, som läsare, ska vara lite mer krass, kan man nog säga att syftet också var att göra PR för författarens egen juridiska konsultfirma – som han startade samma år som boken lanserades. Hur som helst.

Kan jag rekommendera denna boken till andra juriststudenter?

Jag kommer först att ge ett kort omdöme om boken. För att vara rak på sak: Författaren uttrycker sig ofta på ett intetsägande, oklart och ibland tvetydigt sätt. Under läsningen blev det uppenbart för mig att han verkar ha en ovilja att verkligen förklara eller uttrycka sig klart, samtidigt som han ändå vill säga något.

Jag förstår att han måste ta hänsyn till advokat- och klientsekretess, men det är inte det som är problemet. Det finns flera delar av boken där jag som läsare har avslutat ett kapitel eller en sektion och bara önskat att han hade förklarat mer eller varit tydligare. Som en akademiskt utbildad och erfaren jurist med 30 års yrkeserfarenhet saknas det både tydlighet och precision i boken. Vissa kapitel var så tråkiga att jag helt enkelt var tvungen att hoppa över dem.

Personligen är jag inte heller särskilt förtjust i att skriva om egna erfarenheter i tredjepersonsperspektiv (men detta är självklart en smaksak). Att använda så många citat, som presenteras utan någon större struktur, för att förmedla ett djupare budskap fungerar inte särskilt bra för mig som läsare. Budskapen tenderar att bli urvattnade och ytliga. Trots det fann jag en hel del insiktsfulla saker som vidgade mina perspektiv kring att arbeta med praktisk juridik, processjuridik och affärsjuridik.

Kan jag rekommendera denna bok till juriststudenter? Ja, om du är intresserad av affärsjuridik tycker jag definitivt att du bör läsa den. Precis som man får leta efter guld när man vaskar, gäller samma sak här – det finns mycket att hämta om man letar. För övriga juriststudenter som inte är intresserade av affärsjuridik, skulle jag endast rekommendera att läsa boken om något i sammanfattningen nedan tilltalar dig. Under vissa delar av boken kände jag stor ovilja att läsa vidare och var tvungen att skumläsa eller till och med hoppa över vissa sidor för att hitta något användbart. Döm själv utifrån ditt eget intresse:

Kort om författarens CV:

  • 1991: Stockholms universitet, Jur. kand

  • 1991-1992: Södra Roslags tingsrätt, notarietjänstgöring.

  • 1992-2007: Advokatfirman Vinge, processjurist.

  • 2007-2022: Mannheimer Swartling, processjurist.

  • 2022-: Egen juridisk konsultfirma.*

[*] Författaren berör endast sina erfarenhter fram till år 2022 då han sade upp sig från affärsjuridiska byrån och startade en egen juridisk konsultfirma.

Kort om författarens erfarenheter:

  • Antal arbetsdagar: 6 600 stycken (ca 220 arbetsdagar per år, jobbade oftast helger de första 15-20 åren). Med ett snitt på ca 1400 timmar per år. Han uppger dock att han arbetade i snitt 50-timmars veckor och att en del timmar i per vecka förblev odebiterade. (s. 220)

  • Antal tvister som gick till huvudförhandlig: 100-150 stycken (varav 5-12 förluster i totalt (“Hur räknar man [en förlust] om målet tappats vid tingsrätten men därefter förlikts? Hur räknas man om klienten vunnit ansvarsfrågan, men fått dåligt betalt för liden skada och rättegångskostnaderna kvittas? Därav spannet”) (s. 222).

Sammanfattning av det som jag tar med mig från att ha läst boken:

  • Författarens generella syn om rådgivningsrollen från jurister: Han tycker att det slarvas [med bra rådgivning] mer och mer med det i takt med att processande har blivit “big business” och hans ser tyvärr en förklaring till det i en pengahunger (och fåfänga) hos en del advokater (s. 8-9). När författaren satt ting hade han flera gånger förvånats över att parterna genom ombud tog positioner i rättsliga frågor, som man lätt kunde konstatera var felaktiga. Eller som stod i strid med klara förarbets- och doktrinuttalanden, utan att det talades om varför rätten skulle välja en annan lösning än den som framgick av dessa rättskällor. Författarens analys var att ombuden inte gjort ordentliga utredningar utan ibland bara chansade (s. 21). Författaren känner inte till några processjurister som inte skulle verka i sin klients intresse om förlikning kan vara en bra sak. Han nämner dock misstankar att somliga processjurister som inte ser det som sitt jobb att i första hand verka för en förlikning när det kan ligga i sin klients intresse (s. 62).

  • Varför kommersiella avtal ibland ledder till tvist: Avtal som författaren själv hade varit med och skrivit blev det mycket sällan några skiljeavtal eller förlikningsavtal om senare. Däremot blev det en mängd tvister om avtal som andra medarbetare på byrån skrivit eller medverkat till, och det var enligt honom inget konstigt med det. Att det ibland kan bli tvist även om de mest genomarbetade avtal och avtal av högsta kvalitet. Det finns påhittiga motparter, ibland har de dessutom överoptimistiska rådgivare. Det är lätt i efterhand att vara kritisk och att ibland är det befogat p.g.a. “sloppy drafting”, feltänk eller irrationellt agerande. Att en anledning kan vara att en jurist kanske inte vågade kräva tydlighet just på den punkten man förhandlat om och som det senare blev en rättslig tvist om. (s. 22-23).

  • Författaren beskrev sin första riktigt stora tunga förlust som förfärlig och att den hände den 29:e november i början av 1990-talet. Han var visserligen bara biträdande jurist i ärendet och var formellt sätt utan ansvar gentemot klienterna. Målet avgjordes av en ensam skiljedomare, som enligt honom visserligen var och är brilliant, men att denne domaren var helt fel skiljedomare för klienterna i den aktuella tvisten, med tanke på vilken den avgörande frågan var. Författaren hade inte varit med när skiljedomaren hade utsetts men hade då ändå inte vetat vilka skiljedomare som var lämpliga och inte - han var alldeles för oerfaren för det då. Det gick åt helvete. Stora pengar. RIsk för personlig konkurs m.m. Författaren lärde sig en dyrköpt erfarenhet som inte hade fått uppleva tidigare även om han förstått det, att processa inte är en sport (s. 23-24).

  • Om hans erfarenhet att bli anmäld av advokatsamfunds disciplinnämnd ett antal gånger under karriären, men att det aldrig ledde till någon disciplinär åtgärd, och hans råd om att ta några djupa andetag, sova på saken och tala med en eller flera kollegor när man blivit anmäld (s. 24).

  • Om (antagligen) den elakaste juristen som han fått rapportera till under sin karriär: Juristen var satt under hårt tryck, vilket säkert kunde förklara en del av hans elakheter och lynniga humör, men han gick ändå helt klart för långt när han körde med sina många konsulter av olika slag. Möjligen fick han en del av dem att stå på tå, av rädsla. Men han fick inga vänner. Ett team konsulter hade en bild av honom på sin piltavla. Vid ett tillfälle blev författaren inkallad till den elakes rum för att få feedback på ett inlageutkast. Den elake lät författaren sitta och vänta en bra stund medan han själv plockade bland sina papper. Den elake tittade upp, slängde teatraliskt inlageutkastet framför sig på skrivbordet och sa: “well you’ve got an all-nighter ahead of you. Efter lite diskussion om det som uppenbarligen varit så dåligt att det behövde omarbetas från grunden var det en halvtimmes arbete med att fixa till inlagan (s. 26).

  • Om att att för första gången processa i HD: Där det blev en 3-2 förlust men att inte ens majoriteten var ense utan två av justititeråden verkade tycka att lagstiftaren borde titta på frågan. Och att han efteråt fick höra från en källa med viss insyn att ett av justitieråden tyckte att målet borde ha gjorts i plenum (s. 30).

  • Om vilken påverkan tvistemål kan ha på en klient: Författaren beskrev en klient vars förlikning gick i hamn och där klienten ringde några veckor senare och berättade att han mådde så bra, allt kändes så lätt, årstidens färger och lukter var klarare och starkare osv. Han sa nåt i stil med: Det beror på att processen är över. Det måste vara det. Jag förstår först nu hur den har pressat mig (s. 33).

  • Om att skriva inlagor i beredskap: “Vi befarade att motparten skulle göra ett försök med civilprocessuella tvångsåtgärder och att vi skulle få mycket kort tid på oss att svara. Vi skrev därför ett mycket genomarbetat svar, som skulle kunna anpassas till vad motparten anfört i sin ansökan och ges in på några timmars varsel. Jag vill minnas att vi för all utredning inför och allt skrivande av den tänkta svarsskriften arbetade upp den största månadsfaktura jag dittills karriären hade skickat till nån klient i nåt ärende. Nån ansökan gavs aldrig in av motparten. Den text som skrivits i den tänkta svarsskriften kunde dock senare återvändas i ett svaromål. Tur det! […] Det var första, men inte sista, gången [författaren] skrev en inlaga för att ha i beredskap om motparten skulle agera på visst sätt.” (s. 42).

  • Författarens relation till sömn: Författaren uppger att han under sin karriär nästan alltid sov gott, trots ett arbete som ibland pressat honom. Visst, lite svårt att somna nån natt en tid före en förhandling, med massor av tankar ideér, och farhågor som störde. (s. 32)

  • Exempel på hur författaren kunde analysera en förlust: “I ett skiljeförfarande 2015. Författaren såg målet som 60/40, klienten såg och förstod riskerna. Andra hade tittat på tvistefrågan och bedömt den; de hade varit optimistiska. Stöd i ordalydelsen, men andra problem. Bra skiljedomare, i alla fall två av tre. Bra motpartsombud. Författaren var ganska missnöjd med ett motförhör, som han tyckte att han hade misslyckats med, men det skulle knappast bli avgörande, så på det hela taget får man säga att förhandlingen gick helt OK. Men torsk. Det som var svårast att tugga i sig för författaren var att skiljenämnden ansåg att motparten hade stöd i ordalydelsen. Det var just ordalydelsen klienten skulle vinna på! (Att skiljenämnden kunde sympatisera med motpartens sak förstod han, men det skulle ju inte vara avgörande och var inte heller det enligt domskälen. Var det månne det i realiteten? Det får man aldrig veta). Professionell klient, som nog tog förlusten bättre än författaren. Klienten betalade motpartens kostnader samma dag, och konstaterade att man egentligen bara gjort ett fel - beslutet att inleda skiljeförfarandet. […] Rådgivaren [och] författaren konstaterade att man i vart fall inte hade sagt nej till ett rimligt förlikningsbud. Då hade förlusten känts ännu värre.” (s. 56)

  • Tips från författaren. Planera pläderingarna: Skiljeförfarande där båda motparts ombuden hade samma kläder som dagen innan, skriven med blyerts på en stor mängd papper och lappar. Troligtvis arbetat hela natten. Pläderingen är en konstform och målet med den behöver inte bara att få med allt. Lärdom: Planera pläderingarna bättre gärna med en förhandlingsfri dag just före pläderingarna.

  • Om juristlinjen: “Vad jag inte fick lära mig på juristlinjen? Det mesta. Därmed inte sagt att den var dåligt. Den var bra”. (s. 62).

  • Viktiga attribut och egenskaper för en processjurist:

    • Om motivationsfaktorer och vilka slags motivationsfaktorer man bör sträva efter som processjurist: “De med mest energi, som alltid ger allt (i ärendena, i byråpolitiken eller för att sälja in sig själva), alltid tar allt på allvar (även sig själva), men kanske inte nödvändigtvis har mest humor, känsla, kunskap, smartness eller ödmjukhet; de går långt […] Men […] de är ganska osköna”. (s. 91).

    • Viktigaste egenskapen för en bra processjurist (förutom juridisk kunskap) är förmågan att: klarlägga ett händelseförlopp, goda språkkunskaper, analysförmåga, förmåga att välja ut och värdera bevisning, förmåga att presentera det stora och svåra på ett begripligt och sympatiskt sätt, integritet tex att sätta gränser eller att säga nej till klienter och deras förslag. (s. 93)

    • God och stabil självkänsla underlättar i arbetet som processjurist särskilt rådgivningsdelen. Författaren påpekar även att han lyckats förbättra sin självkänsla i vuxen ålder. Den som har integritet och god självkänsla tycker inte att det är särskilt svårt att säga emot en klient. […] och föreslå en annan lösning. (Ett bra trick att använda i situationer där en klient inte har ett bra case och inte vill lyssna kan vara att annars föreslå en second opinion) (s. 93).

    • “Insecure overachievers” de är bra att anställa på affärsjuridiskabyråer (s. 94).

  • Bra egenskaper att förädla som en processjurist (s. 97):

    • Mindre tröghet i rättssalen än vid skrivbordet. Hellre förmågan att vara på topp och på tå när det gäller, och snabbtänkt.

    • Empati och god människokännedom.

    • Ödmjukhet och självinsikt.

    • Gott omdömet.

    • Förmåga att sätta ned foten.

    • God och stabil självkänsla, det underlättar i arbetet som processjurist och särskilt i rådgivningsdelen. (Författaren påpekar även att han lyckats förbättra sin självkänsla i vuxen ålder). Den som har integritet och god självkänsla tycker inte att det är särskilt svårt att säga emot en klient och föreslå en annan lösning (s. 93).

  • Mindre bra egenskaper för en processjurist:

    • Blyghet.

    • Slöhet.

    • Oförmåga att lyssna på andra och ändra uppfattning.

    • Oförmåga eller rädsla att för att uttrycka sig tydligt.

    • Oförmåga att ändra uppfattning samt konfirmationsbias: “Även om många erfarna processjurister, tack vare just sin erfarenhet, har en mycket god intuitiv förmåga och ganska snabbt kan säga ungefär hur ett ärende kan förväntas utvecklas och hur en tvist kan antas sluta, så får de inte alltid rätt. Den som är alltför bestämd i sin tidiga uppfattning, baserad på bristfällig information, kan få anledning att ändra sig senare när ytterligare information framkommit. I värsta fall kan han eller hon behöva ändra sig flera gånger. Det är illa nog. Än värre är dock om han eller hon [... ] saknar förmågan att ändra sig och därför väljer att bortse från viktig information som framkommer efter att han bildat [...] sin uppfattning. Att vara selektivt uppmärksam på det som bekräftar den egna uppfattningen är en svår åkomma för den processjurist som lider av den, och det kan kosta klienten mycket pengar. Åkomman kallas bekräftelsebias eller konfirmationsbias, och leder lätt till ett slags motivated reasoning.”

    • Motivated reasoning: “Apropå kognitiv bias och motivated reasoning. Det är väl känt och vetenskapligt belagt att den som utreder nåt för en klients räkning inte sällan, medvetet, i sina slutsatser tenderar att luta åt nåt som ligger i klientens intresse. Det är alltså inte riktigt samma sak att få ett material att bedöma utan att veta vem som beställt bedömningen, som att få en förfrågan från en klient att göra bedömningen. Det kan vara bra att känna till. Och när en trigger och en känsla bidragit till ett mer eller mindre intuitivt beslut riskerar rationaliserande resonemang förstärka tron på beslutet. Det kan också vara bra att känna till är att grupper tenderar att förstärka (dvs. inte mildra) effekten av bias, eftersom s.k. resonans uppkommer (grupptänk). Nåt att tänka på för dig som är ganska säker på din intuition och som gillar att sätta ihop ett team med dig själv på toppen, och ett antal ja-sägare som jobbar under din ledning.”

  • Om att ge rådgivning till sin klient:

    • Exempel på dålig rådgivning: “Att säga att det kan gå hursomhelst eller att det är 50/50, oklart varför är sällan bra bra rådgivning. Jag tycker att vi bör vinna, men det är nog en helt öppen fråga är inte mycket bättre”.

    • “Närmast komiskt blir det når en processjurist säger till klienten att det i en viss fråga väger över 70/30 till klientens fördel, men att han eller hon tror att det ändras till motpartens fördel vid rättslig prövning. Utan förklaring! Om bedömningen förklaras med nån särskild kunskap om nåt som är fel, typ två fientligt inställda skiljedomare i nämnden eller förvaltningsrättens benägenhet att döma till förmån för det allmänna, må det vara hänt. Men om inte nån sån förklaring lämnas kan det framstå som om processjuristen inte riktigt vågar ge klienten beska droppar men kan tänka sig att göra det om det går bra att gömma sig bakom domstolen eller skiljenämnden. Inte sällan i dessa sammanhang används uttryck som ‘det är skillnad på att ha rätt och att få rätt”.

    • Om vad nästan alla klienter vill veta (s. 129):

      • Hur lång tid det kommer att ta?

      • Hur mycket det kommer att kosta?

      • Ungefär vad som kan förväntas hända?

      • Hur det kommer att, eller förväntas, gå och varför?

      • Om det finns några bra alterntiv (som kanske rentav bättre än att inleda process)?

  • Modell om hur man kan navigera sina klientärenden:

Tvist

Vinnande utfall? (ja/nej) Blandat utfall, hur?

Bra kontakt med klienten? (ja/nej)

Händelseförloppet bra utrett? Jag har koll (ja/nej) Juridiken ordentligt utredd? (ja/nej)

Min bedömnings kommunicerad (ja/nej) Hur? Har något nytt, viktigt framkommit därefter?

Klienten förstår riskerna? (ja/nej)

X. / .Y






Nöjd med teamet (ja/nej)

Ev. behov av förändring eller förstärkning?

Behov av bollplank?

Klient förstår vår strategi, gången i processen, trolig tidsåtgång och tydliga kostnader? (ja/nej)

Överarbete? (ja/nej)

Faktura i antal kr?

X. / .Y



Sammanfattning: Hur juridiken kommuniceras i media och medias tendenser (inkl. sociala medium)

Med detta blogginlägg belyser jag alla mina sammanfattande lärdomar om och kring hur juridik används eller förmedlas i svenska medier. Juridik är en central del av samhället, och dess roll i media är av stor betydelse för allmänhetens förståelse och uppfattning av rättsliga frågor. Genom att följa hur juridik hanteras i svenska medier har jag dragit några viktiga slutsatser och lärdomar som jag vill dela med mig av.

Tendenser i media angående kriminaljournalistiken:

Utdrag från en intervju i dagens juridik podd (publicerat 2023-12-01) med aftonbladets journalist, Oisín Cantwell (vinnare till stora journalistpriset till kategorin “årets röst”, 2023):

  • William Eriksson: “Tycker du att kriminalpolitiken är febrig för det första?”

  • Oisín Cantwell: “Jaa ehh jag tycker att det e en smickrande nominering därför att vi ser en utveckling av straffrättens område som e, e ju exceptionell. Det e ny-kriminaliseringar, det e straffskärpningar… ta bara olaga vapen innehav som gick från 6 mån till 1 år, till 2 år (och nu pratas det om 4 år). Jag vet inte hur många hundra procent det e i utvecklingen men det e… det saknar motstycke i modern svensk rättshistoria. Och där e det ju då… ehhh dem här lagskärpningarna sker ju förstås inte utan anledning. VI har en utveckling av den grova brottsligheten som är fruktansvärd men vi ser också liksom en tendens i samhället va, som går i mer auktoritär riktning. Och de här straffskärpningarna applåderas ju av ett nästan enigt kommen… kommenterat (ledarskribenter, kolumnister å å allts sånt där va…). Å där försöker jag lite spjärna emot.”

  • Stefan Wahlberg: “E det lite kärringen mot strömmen i de här frågorna? När både de politiska krafterna å..å.. å för den delen juridiska då.. lagstiftningar på området faktiskt drar i samma riktning. Känner du ibland som kärringen mot strömmen när du skriver dina kolumner i afton… aftonbladet?”

  • Oisín Cantwell: “Jaaa, jodå jag kan känna mig som kärringen i strömmen. Jag kan vara väldigt kött mot mig själv. Jag kan också känna mig väldigt ensam… det e jag då och advokatsamfundet å några advokater sopm sprattlar emot va ehh.. i övrigt e det ju konsensus. Å jag menar d e klart med denna brottsutvbeckling och med teknikutvecklingen så måste ju lagstfitningen hänga med … d de håller även jag med om. Problemet e bara att vi ser så många nya lagar, vi ser ny-kriminaliseringar. Så sent som idag va jag och pratade med justitieminister Gunnar Strömmer. Hemlig datavalässning som infördes på prov för 4 år sedan. Inte helt överraskande ska den lagen permanentas. Och inte helt överraskande så utvidgas tillämpningsområdet och det e ju den utvecklingen vi ser hela tiden. Och ingen, inte ens Gunnar Strömmer kan med hederlighet i behåll säga att han förstår vidden av utvecklingen därför att det gör ingen av oss. Lagar tenderar att expanderea och ibland uppstår tillämpningsområden som lagstfitaren inte ens har tänkt på. Asså det uppstår en hel del längst vägen å alla de här massiva lagförändringarna håller på att förändra Sverige. Och vi vet själva inte, ingen vet vart vi hamnar å då måste en o annan röst höjas för att ‘vänta nu kan vi inte bara lugna ner oss en smula´”.

  • William Eriksson: “Blir det liksom extra viktigt för när det eh för liksom när jag tolkar det så e det inte bara konsensus i det allmänna kommenteriatet som du beskrev det för det e ganska stor konsensus även bland riksdagspartierna om man bortser från kanske Vänsterpartiet?”

  • Oisín Cantwell: “Jarå, från Socialdemokraterna och höger ut så e det i.. i princip totalt ehh koncens... konsensus. Det kan vara små skillnader exempelvis att sossarna är emot anonyma vittnen eller nått sånt där va men i allt väsentligt från Socialdemokraterna och höger ut. Historisk ser vi ju när Socialdemokraterna och Moderaterna (alltså de två statsbärande partierna) när dem två är överens då e det väldigt svårt att rucka på nånting överhuvudtaget…”

  • William Eriksson: En kollega till dig på aftonbladet, Jan Guillou, har ju var ute å mer eller mindre slaktat den svenska kriminalpolitiken i olika uttalanden och krönikör så dårå den senaste tiden. Tycker du att den svenska kriminaljournalistiken är dålig?

  • Oisín Cantwell: “Jag tycker att Jan som jag känner eh, väl… jag tycker att han har poänger i sitt resonemang. Jag var å lyssnade på publicistklubben där han eh, satt med i en panel. Det han tycker e om jag förstår honom rött och om man ska sammanfatta: Ja naturligtvis, ska vi uppmärksamma de här morden och de här sprängningarna. Men det e också samtidigt väldigt enkel journalistisk. Den e inte dyr att producera. Man åker ut till något avspärrningsband, tar sina bilder och sen skriver man snabba texter. Han… han tycker att alldeles för lite journalistik ägnas åt de bakomliggande krafterna och å va, precis som jag själv var inne på vad gör det med Sverige i form av en allt mer repressiv lagsftinging osv. osv. Kort sagt han tycker att journalistiken e lat och ytlig och ehh… han har poänger i resonemanget.”

  • William Eriksson: “Men samtidigt så känns det som att många redaktioner ändå lägger väldigt mycket resurser på sin kriminaljournalistik. Skulle man kunna använda dem annorlunda tänker du? Å göra något annat med det?”.

  • Oisín Cantwell: “Ja det e riktigt att… att pressen lägger resurser på kriminajournalistik. Det har den i och försig kanske alltid gjort. Man ska komma ihåg att redan de gamla grekerna i sina antika tragedier… shakespear, Dostoevsky, det e väldigt mycket brott å straff i världslitteraturen. Bibeln e ju fylld av dels våld, dels sex. Det här e ämnen som alltid har intresserat människor. Eh.. nu de senaste åren nu med den här utvecklingen av den grövsta brottsligheten så har ju naturligtvis journalist… journalistiken hängt med i svängarna och det e också så att ehhh… det finns ju helt nya uttrycksmöjligheter och kommunikationskanaler. En tidning som aftonbladet e inte längre en tidning utan vi e en tv-kanal å sådär, så ja det satsas mer på journalistik… eller på kriminaljournalistik, men jag… jag tror också att allt det här nya och också all de här hemska morden gör att många kanske får för sig att satsningen är större än vad den egentligen e. Men för att återgå till din ehhh första fråga. Ja det satsas väldigt mycket, men det ju satsas väldigt mycket på bara denna ytliga journalistiken.”

  • Stefan Wahlberg: “Dem resurser som satsas. Hu.. hur skulle du säga att resultatet blir utifrån… utifrån vanlig journalistisk ehrm materia som normal ska vara vara både nyanserad och och initierad. Tycker du att kriminaljournalistiken är nyanserad och initierad i Sverige, överlag?

  • Oisín Cantwell: “Ibland. Ofta inte. Det saknas inte god journalistik. Det ska jag… det vill jag börja med att slå fast. Men alldeles för mycket tycker jag e ytligt, slarvigt och också ganska okunnigt. Men, det finns också en fixering i journalistik, samma slags fixering som inom politiken va. Justititeministern kallas till presskonferens och det pratas väldigt mycket om straffskärpningar för mord o sådär… och då kan man fråga sig om det nu bara är 20% av gangstermorden klaras upp,. Vad ska man då med ännu fler straffskräpningar till. Mördarna går ändå fria. Då kanske det är något annat som borde förändras, exemeplvis uppklaringsprocenten borde bli bättre. Asså och med tanke på den här konstanta nyrekryteringen av unga kriminella så kanske … så kanske större fokus ska riktas mot att stoppa nyrekryteringen, alltså det förebyggandet arbete. Och där brister också journalistiken, Vi borde prata mer om vad gör… vad gör vi för få stopp på det här… det pratas mycket om liskom danska straff för svenska brott. Men det pratas väldigt lite om Danmarks enorma satsningar på förebyggande verksamheten. Där tycker jag journalistiken brister…”

  • Stefan Wahlberg: “Hur ser du på kriminaljournalistiken i dem delar som är rena rättegångsreferat och för övrigt rapporterande av avkunnade domar och liknande?”

  • Oisín Cantwell: “A där eh.. finns också en… en viss okunnighet för att uttrycka det diplomatiskt ehrm… men också en journalistik tendens att bara köpa det som meddelas alltså vi har sett storartade journalistiska prestationer i alltifrån Kaj Linna till Thomas Quick. Det e ju journalistisk som ligger bakom att… att eh det tillslut har blivit resning och frikännande morddomar. Rättsväsendet har sedan tragit över. Så alltså det finns utomordentliga exmepel på vad journalisitken kan åstadkomma då den fullt ut ehrm… fy-fyller sin funktion och… och ehh lyder sitt uppdrag, nämlig kritisk granskning av makten. Men det finns också väldigt, väldigt mycket medhårs journalistik… och eh … ehh tycker jag alldels oftast är ett för okritiskt förhållningsätt.”

  • Stefan Wahlberg: “Är det inte märkligt ibland att inte bara journalister utan nödvändigt naturligtvis andra debattörer både uttalar sig om och skriver om domar som de kanske inte ens har läst, de kanske bara har läst ett pressmeddelande ifrån domstolen om att såhär blev det till exempel. Kan man ty… tycker du att man kan man begära att man åtminstone ska läsa en dom innan man uttalar sig om den?”

  • Oisín Cantwell: “Ja det är väl ett minimikrav. Asså jag vet inte.. men, ett klassiskt exempel är såna hära ehrm... friande domar i våldtäktsmål. Jag tror jag har läst, vartenda friande dom i ett sexualbrottsmål som det har blivit ett drev av de senaste 15 åren. Och det finns några slutsaser man kan dra: Ja några av dem är svaga domar, några av dem är inte riktigt kloka. Men i allt väsentligt handlar det om att domarna har blivit ski.. felaktigt skildrade, felaktigt refererade eh, och det kan ofta börja i en landsorts tidning som gör något referat (ett ofullständigt referat, kanske missuppfattat någonting) ehh… och publicerar detta, sedan re-writas det av TT och pumpas ut av hela landets nyhetsredaktioner inklusive felaktigheter och då börjar det bli allvarligt på riktigt. Sedan får någon kolumnist eller nån ledarskribent tag i storyn va och skruvar till det ytterligare eh.. ehh.. ett varv och sedan kommer då sociala medier och gör sitt va. Och innan man vet ordet av så… så så.. såå har det nått orkanstyrka va. Och oftast… ofta e problemet, vänta nu, det här blev inte korrekt skildrat. Men med det sagt, precis som jag sa intialt här… visst ja det förekommer svaga domar.”

Sammanfattning: Kriminaljournalistiken visar tendenser på lata journalister, journalister präglade av juridisk okunnighet och ett okritiskt förhållningsätt, vilket i sin tur bidrar till ett ytligt innehåll.

Källa: Dagens Juridik podden, “Oisín Cantwell om Stora journalistpriset och kriminaljournalistiken”, 2023-12-01.

Urval som bekräftar ovanstående påståenden + medias sensationalism

Lathet:

I mitt blogginlägg om mitt besök på huvudförhandlingen i B 4239-23 skrev jag om två artiklar i Aftonbladet, båda författade av samma journalist, i samband med att domarna föll i respektive instans. Det rörde sig om samma bevismaterial i båda instanser, där hovrätten i sin prövning enbart fastställde tingsrättens dom. Nedan framgår att artikelförfattaren inte ens verkar ha gått tillbaka och läst sin tidigare artikel innan hon skrev den andra. Uppenbarligen är det som skrivits i de två artiklarna oförenligt när det gäller motivet. I den första artikeln specificeras motivet tydligt, medan det i den andra artikeln framgår att motivet inte var lika klart. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än som ett tecken på dålig arbetsmoral, eventuellt slarv och lathet.

(2023-09-14): “Mordet på den 32-åriga mamman tros ha utlösts av att hon ville skiljas – något X inte ville acceptera”.

(2023-12-02): “Vare sig tings- eller hovrätten har funnit några förmildrande omständigheter, men inte heller någon tydlig förklaring till varför [gärningsmannen], under ett samtal med sin dotters mamma, valde att med ett enormt övervåld ta livet av henne.” […] Och att förhållandet var slut, att [X] hade träffat en annan och ville skiljas, det hade [gärningsmannen] fått reda på bara några dagar innan mordet.”

 

Slarv:

Om man blir friad i första instans och sedan fälld i andra instans, är det inte helt korrekt att skriva att andra instans skärpte straffet (se bild nedan):

Källa: Edina Foric och Lovisa Gelin, “Hovrätten skärper straffet för gängkvinnan i Norrköping – får livstids fängelse”, 2024-10-29, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/hovratten-skarper-straffet-for-gangkvinnan-i-norrkoping-far-livstids-fangelse


Sensationalism (ytlighet och eller okunskap):

Den abstrakta straffskalan

I mitt blogginlägg om min juridiksommar 2023 rapporterade Sydsvenskan att förstagångsförbrytaren Greta Thunberg skulle kunna dömas till upp till 6 månaders fängelse (dvs. den abstrakta straffskalan), medan hon i den konkreta straffskalan som förstagångsförbrytare endast riskerade böter. Detta kommenterades kritiskt på Twitter (X.com) av åklagaren Ride_fixer (se bild nedan):

Rubriksättning om ger upphov till missvisande tolkning

I mitt tidigare blogginlägg (ovan) skrev jag även om Chefsrådmannen vid Malmö tingsrätt, som rättmätigt kritiserade Sydsvenskans rubriksättning: "Domstolen hemlighöll Greta Thunberg-åtalet". I artikeln blir det tydligt att det uppenbarligen rör sig om ett misstag från den som gjorde sekretessprövningen. Det handlar alltså inte om någon större konspiration eller bakomliggande strategi, utan ett enkelt mänskligt misstag.

Förenklande omskrivningar

I mitt blogginlägg om snippafallet skrev Sveriges radio följande rubriksättning: “Hovrättens svar till Högsta Domstolen: Vi vet vad en snippa är.”

Vad som egentligen stod i ordförandens skrivelse till HD var: “Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet ”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, närmare bestämt vagina eller slida…”

Uttalanden i media där den som uttalar sig uppenbarligen inte har läst domskälet:

“Bakgrunden är en vedervärdig historia om en man som i våras dömdes till 7,5 års fängelse för bland annat grova våldtäkter mot sitt barn. Flickans mamma ansökte om ensam vårdnad, en begäran som Kalmar tingsrätt nyligen avslog. Föräldrarnas gemensamma vårdnad ska bestå. I fredags upptäckte Kvällsposten nyheten. Ännu en febrig rubrik: ”Pappa våldtog sitt barn – behåller ändå vårdnaden. […] Tingsrätten hade i själva verket landat i den självklara slutsatsen att pappan inte är lämplig som vårdnadshavare. Det verkar dock inte mamman heller vara. Hon tycks lida av psykisk ohälsa, missbrukar alkohol och har de senaste åtta åren endast haft begränsat umgänge med dottern, och det i närvaro av umgängesstöd. Barnet bor i familjehem sedan ett par år. Det fungerar bra. Eftersom inget brådskande beslut behövs bestämmer domstolen att den just nu inte behöver peta i den gemensamma vårdnaden. Men även om föräldrarna formellt behåller ansvaret för dottern, bor flickan tills vidare kvar hos den familj som har tagit hand om henne de senaste två åren. Samtidigt ger domstolen socialnämnden i uppdrag att inleda en utredning om vårdnaden. Först när den är klar är det dags för en riktig dom i målet. […] Tingsrättens beslut ser minst sagt illa ut och givetvis spred sig fördömandena snabbt i sociala medier, med benäget bistånd av kändisar med stora konton. Juristen och aktivisten Linnea Claeson, med över 170 000 följare på instagram, var en av dem som nappade. Advokat Elisabeth Massi Fritz, även hon en gigant i det forumet, hakade på. ”Oacceptabelt och måste självklart överklagas” dundrade advokaten. Hennes följare var inte nådiga: ”Stötande”... ”Så oerhört vidrigt”... ”Vad är det för jävla pedofil som tar dessa beslut?”... Men det gick även att finna en annan sorts reaktioner i sociala medier. Hos exempelvis Karin Wetterberg, fiskal vid Eskilstuna tingsrätt, som gjorde sig omaket att försöka förstå vad som hade hänt. I en god folkbildande insats på Twitter berättade Wetterberg hur det egentligen förhöll sig.”

Källa: Oisín Cantwell, "Pressen pratade strunt – pappan som våldtog sin dotter behåller inte vårdnaden", 2021-12-06, https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/9KX6Jq/pressen-pratade-strunt--pappan-som-valdtog-sin-dotter-behaller-inte-vardnaden

Perspektiv: Snippafallet

Igår avkunnade HD dom i det så kallade snippamålet och konstaterade att ett rättegångsfel hade begåtts. HD återförvisade därför målet till hovrätten för en ny prövning, både vad gäller skuldfrågan och skadeståndsfrågan. Syftet med detta blogginlägg är att belysa de perspektiv och den uppståndelse som förmedlats i media kring hovrättens första avgörande, det s.k. snippafallet.

Urval av perspektiv presenterade i detta blogg-inlägget taget från media om snippadomen

Detta urval har gjorts utifrån relevans för påverkan eller potentiell påverkan samt olika synvinklar. Benämningarna på perspektiven och sammanfattningarna är subjektiva och förenklade, och det är fullt legitimt att kritisera dem. Sammanfattningarna är exempelvis generaliserade och förmedlar tydligt ett omdöme. En uppenbar kritik mot detta är att min subjektiva prägel naturligtvis begränsar tolkningen och förståelsen av ursprungskällorna. Trots detta vill jag belysa den rättssociologiska och juridiska vinkel som visar hur brett ett hovrättsfall kan påverka olika aktörer i samhället, samt ge några lärdomar för främst juriststudenter om hur komplex juridiken och dess samverkan med samhället och rättssystemet egentligen kan vara. Detta är tyvärr något vi inte riktigt lär oss på juristutbildningen utan snarare vid sidan om studierna. Jag hoppas att sådana perspektiv kommer att få större utrymme i utbildningen för framtida juriststudenter. Denna korta redogörelse av perspektiv ger också inblick i hur media förenklar och omskriver uttalanden, vilket kan vara bra att ha med sig som jurist i fråga om mediaträning.

Redogörelse av de processuella och de mediala händelseförloppen (Uppdaterad 2024-03-06)

  • (2023-02-23) Snippadomen avkunnades av Hovrätten för Västra Sveriges i mål B 6074-22.

  • (2023-02-25) Journalisten Oisin Cantwell på Aftonbladet skrev en kolumn med titeln "50-åring frias från barnvåldtäkt – rätten fattade inte vad en snippa är", vilket satte igång ett ramaskri i hela Sverige.

  • (2023-03-20) Domen överklagades till HD av riksåklagaren Petra Lundh.

  • (2023-05-15) HD beviljade prövningstillstånd.

  • (2023-11-17) HD avkunnade dom i målet och återförvisade det till hovrätten för ny prövning gällande skuld samt skadeståndsfrågan.

  • (2024-03-06) Hovrätten för Västra Sveriges i mål B 6983-23 en fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes till våldtäkt mot barn till 3 års fängelse.

Domskälet i snippa domen (Hovrätten för Västra Sveriges i mål B 6074-22):

”Hovrätten har alltså funnit att åklagarens påstående att X fört sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hållit på hennes snippa och haft ett finger inne i snippan är styrkt. Påståendet vilar som framgått av det föregående på vad måls- äganden uttryckt under polisförhör. Målsäganden har emellertid då inte förklarat närmare, vare sig i ord eller på annat sätt, vad hon avsett med ”snippan”. Inte heller någon av de förhörspersoner som enligt vad som framgått talat med henne om händelsen har sagt vad hon kan ha menat med det uttrycket. I avsaknad av besked om målsägandens uppfattning om innebörden av ordet snippa får man falla tillbaka på den betydelse ordet får anses ha i allmänt språkbruk, där det är ett vardagligt uttryck för kvinnans yttre könsorgan (se Svensk ordbok, 2021). ”Snippa” ska därmed inte förstås som syno- nymt med ”vagina” eller ”slida”, som i ordböcker beskrivs som ”kanal som förbinder de yttre könsorganen med livmodern.

Målsägandens återkommande svar under polisförhören om att X med ett finger ”kom in i snippan” kan alltså inte tas till intäkt för att han förde in fingret i hen- nes slida, och det gäller även när man beaktar att hon i inledningen av det första förhö- ret uppgav att han kom in i snippan ”typ långt inne”. Till bilden hör nämligen också att hon på fråga om hur långt fingret kom in svarade att det var svårt att förklara. Osäker- heten om målsägandens upplevelse i nämnda avseende förstärks av innehållet i den nyss nämnda promemorian från brottsanmälan, närmare bestämt uppgiften om att hon inte visste om X ’tog in fingrar i henne.’ Det är följaktligen inte styrkt att X har penetrerat målsägandens underliv.”

Av domen framgick även en skiljaktig mening från en hovrättsassessor:

”Vid en sammanvägning av åklagarens bevisning bedömer jag att bevisningen är så stark att den i sig är tillräcklig för slutsatsen att X berört målsäganden på det sätt som åklagaren gjort gällande. X är motbevisad i fråga om händelseförloppet och hans uppgifter fråntar inte åklagarens bevisning dess värde. Lika med tingsrätten bedömer jag att det är styrkt att X vid två tillfåällen den 13 juni 2021 fört in sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hållit handen på hennes snippa och haft ett finger inne i hennes snippa […] Målsäganden har inte närmare beskrivit vad hon menat med att fingret varit i hennes snippa, och har heller inte förklarat vad hon menar med uttrycket snippan. Målsäganden har dock uppgett att hela handen varit på snippan och fimngret inuti snippan, samt att X varit långt inne i snippan. Målsäganden har även visat med sina händer hur detta gått till genom att hålla handen utsträckt med handflatan uppåt och samtidigt höja upp ett fmger. Jag bedömer att målsäganden inte kan tolkas på något annat sätt än att hon menar att X trängt in i hennes vagina med ett finger. Att målsäganden genomgå- ende använt ordet snippa som begrepp för hela sitt könsorgan och inte förmått att uttrycka att det varit fråga om en penetration med vuxna ord framstår som naturligt sett i ljuset av hennes ålder. Jag vill således döma X för våldtäkt mot barn.”

Genus- samt åldersperspektivet om domarna:

  • “66,2 år är medelåldern på domarna som inte begrep vad en snippa är […] En av juristdomarna är 68 år och har egentligen gått i pension. Ytterligare en lagfaren domare är 60 medan de två nämndemännen är 75 respektive 62. […] Femte domare i detta mål, som ville fastställa det treåriga fängelsestraffet. Det är en tillförordnad hovrättsassessor. Den här domaren är en 30-årig kvinna.”

Sammanfattning: Medelåldern för fem av de sex domare som friade var 66,2 år, där samtliga av dem var män medan den domare som ville fälla den tilltalade var en 30-årig kvinna.

Källa: Oisin Cantwell, “66,2 år är medelåldern på domarna som inte begrep vad en snippa är”, 2023-02-26, https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/5BWRd1/66-2-ar-ar-medelaldern-pa-domarna-som-inte-begrep-vad-en-snippa-ar

En av rådmännens perspektiv efter domen

  • Swishjournalisten Joakim Lamotte intervjuade rådmannen Lars Arfvidsson, som var en av domarna i hovrättens prövning av målet: Joakim: “Men som om flickan hade sagt slida i stället eller vagina i förhör... då hade han kanske dömts?” Lars: “Då hade bedömningen kanske blivit en annan, ja".

Sammanfattning: En av juristdomarna som deltog i avgörandet betonade att de var osäkra på begreppet "snippa" och att utgången möjligen hade blivit en annan om flickan hade använt en synonym.

Källa: Joakim Lamottes facebooksida, 2023-02-27, 11:49.

Hovrättens ordförandes perspektiv på domen till media:

  • “Lagmannen Åke Thimfors försvarar domen och säger att beviskravet inte varit uppfyllt […] -Det här handlar om ifall man tycker att beviskravet är uppfyllt. Det tyckte hon, det tyckte inte vi, säger han. [Reporter]: Hur resonerade ni gällande ordet snippa? – Åklagarens åtal innehöll detta uttryck snippa. Det berodde på att målsägande själv sagt det, men det blev aldrig någon närmare konkretion än så. Hon använde det ordet där hon blivit berörd, men ingen ställde frågan vad hon menade med ordet snippa. Till bilden hör också att det var ett förhör på Polismyndigheten som spelades upp inför domstol. Det gjorde att domstolens ledamöter inte hade någon möjlighet att fråga vad som närmare avsågs, säger han och fortsätter: – Då kunde man tänka sig att en tioårings vokabulär inte är så utvecklat och jag kan tänka mig att folk tycker det är upprörande. Men man kanske kan visa med tecken eller papper och penna för den som leder förhöret. Det såg inte vi under förhöret. Då uppstod en osäkerhet var på hennes könsorgan beröring förekommit. [Reporter]: Är inte snippa ett vedertaget uttryck? – Ja, det är mycket möjligt att det är det. Men som framgick från domen skrev vi där att vi lutar oss mot vad allmänt språkbruk betyder. Det finns olika ställen på kvinnans yttre könsorgan och det kan vara olika allvarligt beroende på var beröringen är. Åklagarens åtal gällde ett enda brott nämligen våldtäkt mot barn. Man kunde tänkt sig att åtalet haft en variation med andra typer av sexualbrott. Det fanns inget sånt påstående vi kunde ta ställning till. Flickan beskrev själv att fingret var ”långt in”, var inte det beskrivninge nog? – Det är så här att det förekom två förhör med flickan. Jag minns inte precis hur långa de var, men inte helt kortvariga. Hon beskrev det på lite olika sätt. Just det uttryck du sa nu skrev vi upp, men det fanns också andra uttalanden som talade i annan riktning och de antecknade vi i domen också. Hon hade vid något annat tillfälle sagt att hon var osäker på om det ens hade förekommit. Hon beskrev vid något annat tillfälle att hon inte visste om den åtalade mannen tagit in fingrar i henne."

Källa: Emil Forsberg, Johanna Sundbeck, “Domarens svar: ‘Kan förstå att det verkar konstigt’”, 2023-02-27, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/2BjjGy/juristdomaren-visste-inte-vad-snippa-betyder-forsvarar-domen

Åklagarens och därtill ordförandens perspektiv om huvudförhandlingen:

  • Eva Lotta Swahn: "Ehhh och när jag fick frågor om det och sa att jag har lagt in ett andrahandsyrkande om sexuellt ofredande då fick jag en kommentar, eller en fråga... ja en anmärkning från hovrätten om att det var väl magstarkt. Med den frågan och det ordvalet innan så fick jag känslan att hovrätten inte tyckte att det skulle vara där. […] Man kan rimligtvis säga att jag kände mig pressad att inte vidhålla andrahandsyrkandet.”

  • “Hovrättens ordförande Åke Thimfors tillbakavisar dock att han skulle ha uttryckt sig så. – Jag minns inte att jag ska ha sagt att något var magstarkt. Det jag kan ha sagt är att det var långsökt, säger han. Thimfors anser inte heller att han skulle ha pressat åklagaren till att stryka andrahandsyrkanden. – Vi vill inte förta parten den möjligheten. Vi ville inte skicka någon signal om att krympa ambitionen hos åklagaren.”

Sammanfattning: Åklagaren kände sig [utifrån en professionell social kontext] pressad av att ta bort sitt andrahandsyrkande under huvudförhandlngen. Ordförande tillbakavisade påståendet med en halvdaskig invändning.

Källa: Matilda Nyberg och Hjalmar Ekberg Skog, “Åklagaren i snippa-domen: Kände mig pressad att släppa sexuellt ofredande”, 2023-03-01, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/aklagaren-snippa-domen-inte-rattssaker-kande-mig-pressad

Det politiska perspektivet och nämndemannaperspektivet i kölvattnet av domen:

  • “Socialdemokratisk topp kallade nämndemännen till ”coachning” – hjälpte dem att säga upp sig som nämndemän – nämndemännen i hovrätten lämnade sina uppdrag efter snippa-domen. […] Vi sökte upp dem båda två, säger Mattias Jonsson, ordförande för S i Göteborg. Samtalen ledde till att nämndemännen skickade in sin avskedsansökan - på partiets brevpapper.”

  • “[Nämndemännens] Förbundsordföranen: ‘Handlar om otillbörlig påverkan av nämndemännen’ […] Han berättar att han tagit del av ett ”sammanfattande mejl” innehållande citat från och information om vad som egentligen sades på mötet mellan nämndemännen i den uppmärksammade ”Snippa-domen” och ledande S-politiker i Göteborg. – Det samtal som nämndemannen hade med mitt kansli bekräftar egentligen bara det som har sagts från första stund. Det här har handlat om vad jag kallar för otillbörlig påverkan från politiskt håll.”

Sammanfattning: En socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande för partiet i Göteborg, påverkade nämndemännen att säga upp sig från sina uppdrag. Politikern förnekade att han uppmanat till uppsägning och använde istället eufemismen "coachning" i uttalanden till media. Nämndemännens förbundsordförande, som tagit del av en nedskriven sammanfattning av mötet, har dragit slutsatsen att otillbörlig påverkan har skett – det vill säga att en politiker (den lagstiftande makten) har utövat påtryckningar på den dömande makten.

Källor:

En språkvetares perspektiv på domen:

  • Patrik Hadenius: ”Orimlig användning av en ordbok. –Jag läste domen och jag förstår den inte, allt är klart och tydligt fram till slutet av domen där det plötsligt står det att det är oklart vad flickan menar med snippa, säger språkvetaren Patrik Hadenius och fortsätter: – Inget av vad flickan beskriver är oklart. Hon beskriver händelsen i både prepositioner och adverb, som visar precis var det här fingret på ett obeskrivligt och outhärdligt sätt befann sig. Det framgår tydligt att det handlar om ett övergrepp som också beskrivs av den 10-åriga flickan på ett sätt som förväntas av ett barn, säger Hadenius”.

Sammanfattning: En språkvetare har granskat domskälet och konstaterat att brottsoffrets uttalanden och kommunikation inte var oklara, utan tvärtom tydliga i betydelsen av termen ”snippa.” Vidare påpekas att kontexten, särskilt när ett barn uttrycker sig, är något som vuxna måste ha i åtanke vid tolkning.

Källa: TV4, “Språkakuten om ordet snippa: ‘Helt orimlig tolkning’”, 2023-03-02, https://www.tv4.se/artikel/7HbxP3VnodcvLnV6W5j3TV/sprakakuten-om-ordet-snippa

Perspektivet från tidigare praxis på domen:

  • “Hovrätten för övre Norrland dömde våldtäktsfall [från 2016] – gjorde en annan bedömning kring ordet snippa”

Sammanfattning: Det finns tidigare avgöranden från samma instans där ordet "snippa" har lett till fällande dom.

Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/hovratten-for-ovre-norrland-domde-i-liknande-valdtaktsfall-gjorde-en-annan-bedomning-kring-ordet-snippa

Ett möjligt alternativt juridiskt perspektiv på gällande rätt:

  • “Lagstiftaren talar om underliv – snippa måste förstås som underliv […] I det aktuella målet är det rekvisitet ”annan sexuell handling” som ska matchas av vad man skulle kunna sammanfatta, typ, ”finger i snippa”. För att ta reda på vad som lagstiftarens ändamål och syfte med detta rekvisit var bör man i första hand vända sig till lagens förarbeten. Det gör jag nu, till skillnad från hovrätten. I förarbetena (se prop. 2004/05, s. 136) till 6 kap. 4 § anges följande exempel avseende vad som kan falla in under rekvisitet. Orala och anala samlag och att föra in föremål, fingrar eller en knytnäve i en kvinnas underliv. Det första som kan noteras är att det inte nämns någon vagina eller slida, även om jag självklart inte ifrågasätter att de är underkategorier eller likande till det större begreppet för området; underliv. Vad som däremot nämns som en handling vilken kriminaliseringen avser skydda barn ifrån är att någon för in fingrar i barns underliv.”

Sammanfattning: En docent i straffrätt argumenterade om att domarna hade utifrån den tidigare propositionen kunnat teleologiskt kunna tolka in snippa som underliv och därmed fälla personen för våldtäkt.

Källa: Johanna Eriksson, “Lagstiftaren talar om underliv – snippa måste förstås som underliv”, 2023-03-03, https://www.dagensjuridik.se/nyheter/analys-lagstiftaren-talar-om-underliv-snippa-maste-forstas-som-underliv/

Ett rättspsykologiskt perspektiv på domen:

  • “Rättspsykologen Julia Korkman om ”snippadomen” i Sverige: Jag vet inte hur ett barn skulle kunna berätta på annat sätt. […] Den finländska rättspsykologen Julia Korkman har på HBL:s begäran läst tingsrätts- och hovrättsdomen. Hon har länge forskat i barns vittnesmål, utbildat poliser i förhörsmetodik och också arbetat vid HUS rättspsykologiska enhet för barn och ungdomar, som bland annat gör intervjuer med barn som utsatts för brott. Korkman är förvånad över den friande hovrättsdomen. – Jag vet inte hur ett barn skulle kunna berätta om det här på ett annat sätt. Och jag är inte riktigt säker på att en vuxen kvinna skulle kunna göra det heller. Hon betonar att bevisföringen måste vara väldigt säker när det handlar om att någon misstänks för ett så allvarligt brott som våldtäkt mot barn, men säger att det är svårt att förstå rättens tolkning. Utifrån de intervjuer hon själv har gjort vet hon att det kan vara krävande att få tillräckligt med detaljer. Trots välgenomförda intervjuer – eller förhör som det heter i Sverige – kan det enligt henne vara svårt att få klarhet om beröring skett inuti eller utanför könsorganet, vilket är viktigt för den juridiska bedömningen. I det aktuella fallet antyder inte domarna några brister i hur tioåringen hörts. Flickan verkar ha kunnat berätta om händelsen från början till slut utan saker som verkar överdrivna eller inte trovärdiga. Ett påpekande i domen om att hon inte kunnat säga hur långt in mannen haft sitt finger, finner Korkman absurt. Den frågan har hon sett också i andra sexualbrottsfall, även i Finland, och önskar att sådana inte alls skulle ställas. Varken ett barn eller en vuxen kan enligt henne bedöma något sådant. Och snippa, det är enligt Korkman hela könsorganet, även vaginan, och inte bara det yttre. I höstas kom Julia Korkman ut med boken Minnets makt. I den skriver hon bland annat om just ordet snippa, och om hur viktigt det är. Hon hänvisar till en av pionjärerna inom forskningen i barns vittnesmål, amerikanen Michael Lamb. Han ser det som ett problem att det inte finns barnvänliga könsord i USA. För pojkar har snopp funnits länge på svenska, medan snippa är nyare – ett medvetet lanserat ord och infört i Svenska Akademiens ordlista 2006. – Barn behöver ett sådant här ord, och man kan också se det som ett sätt att skydda barn, till och med från övergrepp för att de har en vokabulär att röra sig med, säger Korkman. Nedskrivna diskussioner ofta missvisande I det svenska fallet finns det också andra aspekter som enligt Julia Korkman ter sig lite märkliga och som också har uppmärksammats i Sverige. Inga alternativa åtalspunkter fanns, utan våldtäkt var den enda åtalspunkten, medan det inte är osannolikt att mannen skulle ha dömts för ett sexualbrott som inte kräver penetration. Hon påpekar att det är möjligt att debatten hade uteblivit om det funnits en annan rubricering och att det sannolikt hade varit fullt tillräckligt för familjen. – Det viktiga är att barnet blir hört, att man ser till att den dömda personen inte jobbar med barn så att man skyddar barnen, att barnet får sin upplevelse verifierad och att hen får stöd om det behövs, och att familjen får stöd. Vilken brottsrubricering det är eller vilken exakta dom, det tycker jag är sekundärt. Dessutom hänvisar hovrätten till en promemoria som den som först tog emot anmälan tecknade ner. Rätten menar att osäkerheten förstärks av skrivelsen, eftersom flickan enligt den inte kunde säga hur mannen hade fingrarna. – Men vi vet ingenting om hur frågan har ställts och hur hon har svarat. Det finns forskning om att nedskrivna diskussioner ofta är ganska missvisande. Intervjuer eller förhör med barn spelas däremot in och visas vid en rättegång.”

Källa: Anna Svartström, “Rättspsykologen Julia Korkman om ”snippadomen” i Sverige: Jag vet inte hur ett barn skulle kunna berätta på annat sätt”, 2023-03-05, https://www.hbl.fi/artikel/1702bb79-1973-4f89-820b-ec7c008e2e03

Ordförandens perspektiv på domen i en inlaga till HD:

  • [Tidningsrubrikens förenkling] “Hovrättens svar till Högsta Domstolen: Vi vet vad en snippa är. […] I yttrandet, som lämnades in till HD på onsdagen, förklarar Åke Thimfors att rätten förstod innebörden av ordet ”snippa”, men att man var osäkra på vad flickan syftade på.”

    • Tillägg [vad det egentligen stod i yttrandet] yttrandet (2023-04-12): “Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet ”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, närmare bestämt vagina eller slida. Det gällde särskilt som tingsrätten i sin dom använt ”snippa” synonymt med ”vagina”, t.ex. i slutsatsen att åtalet var styrkt (se s. 12m i den domen), och åklagaren i hovrätten vid upprepade tillfällen uttryckte sitt gillande över tingsrättens resonemang och slutsatser. Att det var åklagarens uppfattning blev om möjligt än klarare för hovrätten efter hennes justeringar av åtalet. Eftersom det enda brott hon yrkade ansvar för enligt gällande rätt förutsätter penetration av underlivet, måste ”snippa” enligt henne ha haft nämnda innebörd. Det fanns inget som tydde på att den tilltalade eller hans försvarare hade en annan uppfattning om vad åklagaren ansåg att ”snippa” betydde i gärningsbeskrivningarna. Hovrättens bekymmer med nämnda ord gällde alltså inte vad åklagaren avsåg. Som skulle framgå av hovrättens domskäl gällde hovrättens svårigheter vad målsäganden menade med det ordet.”

Källor:

Barnrättsorganisationen UNICEF:s perspektiv på domen:

  • “Unicef Sverige: Nu krävs det ett kunskapslyft i domarkåren […] Domen visar på en häpnadsväckande okunnighet bland hovrättens ledamöter om hur barn uttrycker sig. Här behövs ett kunskapslyft. […] Hovrättens tolkning att snippa betecknar kvinnans yttre könsorgan visar hur långt ifrån barnen hovrätten befinner sig och hur lite de vet om hur barn uttrycker sig. […] Alla länder som har skrivit på barnkonventionen granskas regelbundet av FN:s barnrättskommitté och i början av februari offentliggjorde kommittén sin granskning av hur Sverige lever upp till barnkonventionen. Sverige kritiserades bland annat för låg kunskap i domarkåren om barns rättigheter.

  • Säkerställer att personer som arbetar med och för barn, inklusive rättsväsendet, systematiskt får lämplig utbildning om barns rätt att få komma till tals och att få sina åsikter beaktade.

  • Utarbetar en övergripande handlingsplan för genomförandet av den nya strategin för att förebygga och motverka våld mot barn.

  • Säkerställer att utbildning om våld mot barn ingår som en obligatorisk del i alla utbildningar för personer som arbetar med och för barn. Unicef Sverige anser att domarkåren bör ingå i denna grupp.”

Källa: Pernilla Baralt och Maj Fagerlund, “Hur kan ni ha missat vad ”snippa” betyder?”, 2023-02-28, https://www.aftonbladet.se/debatt/a/8JO1E2/unicef-sverige-hur-kan-ni-ha-missat-vad-snippa-betyder

Svenska Ordboks perspektiv på domen:

  • “Svensk ordbok ser över ordet snippa. […] Svensk ordbok ska se över sin definition av ordet snippa, rapporterar P4 Halland. Det efter att ordboken haft en avgörande roll i ett uppmärksammat fall. […] Ordbokens huvudredaktör Emma Sköldberg ser problem med att bokens definition av ordet används i rättegångar. – Vi tycker det är en väldigt beklämmande historia och vi vänder oss mot att ordboken används i sådana här sammanhang. Vi tycker inte att ordboksdefinitionen ska vara utslagsgivande i juridiska sammanhang. Vi kommer se över definitionerna igen, säger hon till Sveriges Radio.”

Källa: TT, "Svensk ordbok ser över ordet snippa", 2023-02-28, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KnGRey/svensk-ordbok-ser-over-ordet-snippa

Ett kriminologiskt perspektiv på domen:

  • “Domstolar ställer orimliga krav på barn och deras språk […] Domen visar återigen på behovet av särskilda barndomstolar och utbildning av personal inom rättsväsendet, skriver kriminologen Nina Rung.”

Källa: DN DEBATT, “Domstolar ställer orimliga krav på barn och deras språk”, 2023-03-02, https://www.dn.se/debatt/domstolar-staller-orimliga-krav-pa-barn-och-deras-sprak/

Demonstranter i Stockholms perspektiv på domen:

  • ”Ett hundratal personer samlades i Stockholm fredagen för att manifestera mot den uppmärksammade så kallade snippadomen”

Källa: Fotografi: Jessica Gow/TT, TT, "Demonstranter viftade med 100 ord för snippa", 2023-03-03, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/RGKW68/demonstranter-viftade-med-100-ord-for-snippa

Idag (mini)processade jag för första gången och skickade in en anmälan till advokatsamfundets disciplinämnd.

Jag har förhoppningar om att disciplinnämnden kommer att finna det som framgår i anmälan av principiellt intresse. Denna förhoppning är förstås präglad av en av juristens största problem, nämligen övertro-bias – en kognitiv bias som innebär en överdriven tilltro till ens egen förmåga och bedömning av processmaterialet. Oavsett detta är jag ganska säker på att en nyhetsartikel på Dagens Juridik kommer att publiceras i framtiden, eftersom jag anser att hela ärendet har ett högt värde och är av allmänt och anmärkningsvärt intresse. Inte minst eftersom det väckte en förargelse inom mig gentemot juristkåren. Faktum är att hela händelsen, som den uppenbarade sig för mig, var en ögonöppnare om den juridiska rådgivningsbranschen – det var som en ridå hade gått ner och jag fått en glimt av hur den verkligen ser ut. Det gjorde mig helt enkelt riktigt förbannad att advokatkåren har sådana ledamöter har blivit alldeles för bekväm i yrkesrollen alldeles för bekväm i rollen, vilket resulterar i usel och onyanserad rådgivning som du kan se nedan. Jag är medveten om att jag i efterhand skulle kunna ha slipat argumentationen något mer, men jag ville att nämnden skulle få ta del av det inskickade materialet i ett så tidsmässigt färskt tillstånd som möjligt. För övriga kommentarer avstår jag tills disciplinnämnden har prövat ärendet i sak.

Processen kommer att dokumenteras och publiceras här kronologiskt (se bilder nedan).

Uppdatering: 2024-04-08:

Den första disciplinanmälan ledde inte till något resultat, då jag inte fick någon respons alls från Advokatsamfundets disciplinnämnd. Den uteblivna responsen beror troligen på två faktorer: (1) sekretess och (2) att jag inte hade saklegitimation, vilket innebär att jag inte ansågs vara direkt berörd och därför inte hade rätt att få ärendet prövat. På grund av detta har jag reviderat min inlaga och skickat in en helt ny disciplinanmälan den 2024-03-21. Idag (2024-04-08) har jag fått svar om att disciplinnämnden nu kommer att pröva min anmälan (se bild nedan).

Uppdatering 2024-04-17

Efter att ha läst inlagan från den anmälde advokaten har jag blivit något mer pessimistisk angående mina chanser att få framgång i denna disciplinanmälan. Det verkar som att frågan om saklegitimering är en avgörande faktor – och jag tror att Advokatsamfundets disciplinnämnds regler är så pass strikt formulerade att jag inte kommer att lyckas uppfylla kravet. Om jag däremot skulle anses vara saklegitimerad, tror jag att det skulle kunna gå vägen, men just nu känns det som ett förlorat fall.

Respons från den anmälde advokaten:

Uppdatering 2024-04-17:

Uppdatering 2024-04-26

Min sista svarsinlaga till disciplinämnden (se citat nedan):

Svarsinlaga: Skickat: den 26:e april 2024 15:30

“Jag vill upplysa disciplinnämnden att det ligger i sakens natur att man kan ha fler än ett Facebook-konto. Precis som Y bifogat i bilagor har jag valt att vara anonym med min frågeställning med mitt andra Facebook-konto. Det tar inte bort att jag skriva till henne från mitt första konto där jag valde att inte vara anonym för att stå för mitt svarsinlägg till henne.

Att jag omöjligt kan styrka min saklegitimation som anonym frågeställare borde inte ge advokater frikort att ge felaktig eller bristfällig rådgivning när även andra människor läser och tar del av och införlivar en advokats rådgivning i sitt allmänna rättsmedvetande. När en advokat gör uttalanden som även är generella till sin natur om gällande på ett socialt medium blir väl alla som läst det berörda av saken/saklegitimerade. -

”Jag skrev inte något helt nytt inlägg såsom påstås utan diskussion kom upp om ofredande varpå jag svarade att ofredande kan anmälas.” Se min bifogade bilaga 2 i detta mail så att ni i nämnden kan bilda er en egen uppfattning om vad som har hänt.

Jag bifogar därmed följande bilagorna 2-7 så att ni på Advokatsamfundets disciplinnämnd kan bilda en egen uppfattning om vad som har hänt, kontext till hur rådgivningen har sett ut och utvecklats, vad som tidigare har anförts av mig och advokaten ifråga och hur det ska uppfattas.

V.g. Bekräfta gärna att ni har mottagit mitt yttrande samt bifogade bilagor. Tack på förhand.

Med vänliga hälsningar /X”

Uppdatering 2024-05-21:

En sida från en av bilagorna i bevismaterialet hade tagits bort. Den borttagna sidan var en skärmdump som visade bilder på henne från Facebook-profilen. Jag håller med disciplinnämnden om att bilden inte var relevant för ärendet, eftersom hennes kontos-identitet inte blev en fråga under handläggningen (se bild nedan).

Uppdatering: 2025-04-25

Samfundet brukar inte säga så mycket i sina kontakter i ett disciplinärendet utan brukar skicka bilagor i stället.

Då har samfundet prövat disciplinärendet.

“Nämndens bedömning och beslut

X har riktat anmärkningar rörande hur A har utfört uppdraget som advokat när hon gett juridisk rådgivning i en Facebook-grupp. A har ifrågasatt att X är saklegitimerad. Vidare har hon tillbakavisat anmärkningarna och redogjort för sina överväganden samt sitt handlande.

Nämnden har först att ta ställning till om X är saklegitimerad. Av utredningen framkommer att X nåtts av den juridiska rådgivningen som riktats bland annat till honom i hans egenskap av medlem i en privat Facebook-grupp där rådgivningen lämnats. Om X inte skulle anses vara saklegitimerad, skulle inte någon som nåtts av den aktuella rådgivningen i gruppen vara det. Nämnden finner att X är saklegitimerad och att ärendet kan prövas.

Av utredningen framkommer att A i en privat Facebook-grupp [] lämnat svar på en juridisk fråga som X ställt. Hon har därvid signerat sitt svar med ”Advokat”. Genom att A framhävt att hon svarat på frågan i sin egenskap av advokat, finner nämnden att As rådgivning får anses utgöra advokatverksamhet.

Frågan är då om A genom vad som förevarit har åsidosatt god advokatsed.

En advokat får inte anta ett uppdrag om det föreligger en intressekonflikt eller beaktansvärd risk för sådan. I det ligger att advokaten även måste överväga om en intressekonflikt kan uppstå i framtiden. En intressekonflikt kan även föreligga om advokaten biträder eller tidigare har biträtt motparten i annan sak. Såvida inte klientens och, i förekommande fall, motpartens identitet är kända kan advokaten därför vid rådgivning av aktuellt slag enbart lämna mer allmänt hållna svar utan koppling till några faktiska förhållanden. I avsaknad av sådan information, borde A inte på det sätt som skett ha riktat sitt svar direkt till frågeställaren, utan formulerat det på annat sätt.

En advokat ska utföra ett uppdrag med omsorg och noggrannhet. Juridiska råd ska vara grundade på erforderliga undersökningar av gällande rätt. Av utredningen framgår att As rådgivning varit ofullständig. A borde i den aktuella situationen antingen avstått från att svara på ett sätt som kunde tolkas som ett fullständigt svar eller, efter ytterligare överväganden, lämnat ett mer uttömmande svar.

Utöver dessa uttalanden föranleder Xs anmärkning ingen ytterligare åtgärd.

Saker jag har lärt mig under processen:


Uppdatering: 2025-05-22

Dagensjuridik har nu skrivit en artikel om ärendet.

“Advokat gav ofullständig rådgivning i Facebookgrupp

En advokat lämnade ofullständig rådgivning i en Facebookgrupp – rådgivning som hon senare raderade. Advokatsamfundets disciplinnämnd anser att hon borde formulerat sig annorlunda – eller avstått från att svara – men väljer att inte straffa henne med någon disciplinpåföljd.”

Källa: William Eriksson, “Advokat gav ofullständig rådgivning i Facebookgrupp”, 2025-05-22, https://www.dagensjuridik.se/nyheter/advokat-gav-ofullstandig-radgivning-i-facebookgrupp/

Boksammanfattning: Den obeskedlige domaren (1989)

 

Allmänt

När jag först fick reda på att denna bok existerade, blev jag väldigt entusiastisk över att läsa den. Jag är också glad att den ingick i den obligatoriska kurslitteraturen för grundkursen i rättssociologi (30 hp) vid Lunds universitet 2023, vilket gav mig möjlighet att läsa boken både för mitt egna nyfikna intresse och för kursens syfte. Boken ger ett relativt begränsat perspektiv på författarens erfarenheter, bland annat som nämndeman (under, vad man förmodar är eftersom författaren inte explicit nämner när han var verksam, men han nämner att han tjänstgjorde i sex år som nämndeman, och boken publicerades 1989) 1980-talet Författaren beskriver sina erfarenheter från sina erfarenheter i Gotlands tingsrätt och Svea hovrätt. Jag vill här redan nu påpeka att detta inte är en särskilt bra bok; det är snarare ett rätt uselt och rätt lumpet skriftligt verk. Det betyder dock inte att den inte var värd att läsa, eller att den inte gav mig något värdefullt perspektiv. Trots sina brister gav den mig en bitvis intressant läsupplevelse. Min läsupplevelse av boken var följde en dramaturgi i en ungefär följande ordning: skratt, skepticism, funderingar kring författarens naivitet och omdömeslöshet, insikt i författarens bristande juridiska perspektiv, förståelse för hans personlighet och brister och till sist insikt i hans hjärna och motivationsfaktorer för att skriva boken.

Rekommenderar jag juriststudenter att läsa denna bok? Både ja och nej, endast ja om du är en person som mig som är hyperintresserad av juridiska aktörers perspektiv. Den ger en ganska rudimentär och begränsad bild av hur nämndemannaförfarandet sett ut, i alla fall utifrån författarens perspektiv under 1980-talets Sverige. Man måste också sålla stora mängder av hans text för att få ut något värdefullt av författarens perspektiv.

Sammanfattning av det som jag tar med mig från att ha läst boken:

  • Trots bokens brister, gav de akademiska perspektiv som jag granskat boken utifrån (ett juridiskt och ett rättssociologiskt perspektiv) mig riktigt bra verktyg för analys. Att läsa boken med dessa perspektiv förhöjde mina kunskaper i att analysera en text med helt andra kritiska förhållningssätt. Med det sagt skulle det vara väldigt intressant att någon gång i framtiden läsa boken ur ett språkligt eller litteraturvetenskapligt perspektiv. Antagligen kommer detta aldrig att ske, eftersom boken inte längre är aktuell, då mycket av innehållet är föråldrat och egentligen inte förtjänar akademisk uppmärksamhet (med undantag för rättssociologiska studier).

  • Min mest minnesvärda upplevelse av att läsa boken var när jag kom till en viss sida och omedelbart kände mig tvungen att ta ett fotografi och skicka det till en studiekamrat som arbetat som föredragande vid en domstol i några år, för att höra om han kände igen fenomenet (se nedan). Detta tar dock inte bort att en domare kan vara uppmärksam och god lyssnare, trots att de ritar bilder under förhandlingarna.

  • Författaren ger en bild (om än en dolda sådan) av att det existerar en viss social hierarki mellan de juridiskt sakkunniga och övriga, nämligen nämndemännen, under överläggningarna: ”Nämndemän skriver sig sällan skiljaktiga. Varför nästan alltid denna enhälliga dom? […] den enhälliga domen gör nämndemannen osynlig. Inne i enhälligheten söker han skydd och ansvarsfrihet […] Är det just därför enligt jantelagen det är så svårt att ha sin egen mening? Det finns knappast någon grupp, där grupptrycket är så tungt som i domstolens enskilda överläggning. Att där hävda en egen mening är att splittra, att svika den trygghet som enhälligheten skänker. Rättens ordförande i tingsrätten har med tyngd och auktoritet lagt fram sin uppfattning. Nämndemännen förväntas nicka instämmande eftersom de saknar juridisk sakkunskap. Dock händer det att nämndemännen själva bildar majoritet och ställer rättens ordförande utanför som "skiljaktig”. (s 6-7).

  • Författaren försöker skapa en egenhändigt kategoriserad social stratifiering för jurister, kallad "juristkasten". Jag kan väl säga att det inte var en särskilt lyckad kategorisering i boken, men jag tycker ändå att det är värt att ha i åtanke. Det är anmärkningsvärt och intressant att han på något sätt uppfattade att det fanns en social hierarkisk ordning som var märkbar mellan jurister och icke-jurister. “På det hela taget tror man kan säga att försvarsadvokaten bäst tjänar tjuvarnas gränser genom att acceptera DET svenska samhällets kast-gränser och samtidigt markera sin egen tillhörighet till en kast, juristkasten. Hit hörs förstås varken tjuvarna eller nämndemännen men det gör notarierna, fiskalerna, rådmän och i all synnerhet deras chef, lagmannen. I kastsamhället ska man helst hålla sig inom sin kasst och inte inbilla sig att man kan röra sig fritt i samhället”.

  • Hela nämndemannaundervisningen på 1980-talet (den förmodade tidsperioden, eftersom författaren inte redogör för när hans anteckningar baseras på) bestod tydligen av ett 40 sidor långt häfte som man skulle läsa igenom.

  • Författarens syn på nämndemän som en sociologisk grupp: “De nämndemän jag har träffat är med enstaka undantaget, sympatiska personer, sociala, kollegiala, många med ett långt livs levande dom i sina hjärtan alternativt hjärnor. I nämndemännens samlingslokal är det trevligt här tyngs man verkligen inte av allvar.”

  • Författarens beskrivning om hur det sociala rummet kan se ut emellan nämndemän när de är ensamma tillsammans i deras kollegium på domstolen: “Att diskutera rättsfrågor är ungefär lika populärt som att diskutera pedagogik i ett kollegierum, jag försöker dra upp ett samtal om nya idéer om straffmätning för rattonykterhet […] mitt försök är opassande och leder till viss misstämning. Eftersom vi kommer från skilda partier kan vi i heller inte diskutera politik utan att diskussionen blir partipolitik så det får bli väder och väglag och anekdoter om barnbarn. Sådana har nämndemän gott om.”

  • Författaren förvåning om att huvudförhandlingar så sällan har åhörare (s. 86).

  • Författaren framhävdar att nämndemännen generellt sätt inte brukar läsa de domar de är med och dömer i: “Det oroar mig starkt att domskälen kan innehålla en massa obestyrkt nonsens. Jag inser att jag som nämndeman borde ha läst igenom de domar jag varit med om att fälla. Har kanhända de också bestått av idel tankesörja?" (s. 128).

Har nyss lagt en röst på vem jag nominerar till årets jurist 2023

Min nominering till Årets Jurist 2023, som Dagens Juridik årligen anordnar, går till hovrättsdomaren Mikael Swahn.

Motivering: Han är en av de få domarna som vågar vara offentlig med sin öppenhet om sin roll på sociala medier, samtidigt som han är tillgänglig och pedagogisk i sin kommunikation.

Uppdatering (2023-11-24)

Det blev också Mikael som vann Årets Jurist 2023! Det är roligt att se att många andra verkar dela min motivering, särskilt när det gäller hans tillgänglighet på sociala medier och de pedagogiska insatser han gör där. Bland annat gratulerade den nuvarande generalsekreteraren för Advokatsamfundet honom på Twitter, med följande motivering (se bild nedan):

Idag mailade jag mina tre förslag till förbättringar till den juridiska föreningen (JF) i Umeå (2023)

 

Allmänt

Eftersom förra årets styrelse avslog de fyra förslagen har jag nu omarbetat dem. Ett förslag har tagits bort, och jag har genomarbetat argumentationen för de tre kvarvarande förslagen, anpassat den efter potentiella invändningar. Därtill har jag även fört resonemang om att vädja till föreningens grundvärden och bifogat bilagor för att stärka min argumentation.

Läxan från förra året

När jag skickade in mina fyra förslag förra året hade jag naivt hoppats att juriststudenter på en universitetsutbildning skulle vara tillräckligt mogna och kapabla att förstå värdet i förslagen och vad de skulle kunna ge medlemmarna på lång sikt. Den förra styrelsen bestod av ett in-nominerat kompisgäng från min årskull (minus ordföranden, som tillhörde ett annat kompisgäng). Att mina förslag avslogs förra året ledde mig till slutsatsen att många av dem som söker sig till de juridiska föreningarna och den kultur som främjas där ofta drivs mer av viljan att addera något till sitt CV än av ett genuint intresse för att införa förändringar och initiativ som systematiskt kommer gynna föreningen, kulturen och göra det roligare och mer meningsfullt för medlemmarna på både kort och lång sikt. Självklart finns det de som drivs av ett kollektivt intresse, men detta är min slutsats efter att ha följt tre olika styrelser under de år jag har studerat. Jag förstår det på ett sätt – människan är i grund och botten egoistisk, och tendensen att söka sig till dessa positioner handlar ofta om (men inte alltid) ganska oerfarna och unga individer som fokuserar på sitt eget intresse. Kanske kommer den nya styrelsen att vara mer mottaglig för mina förslag. Vem vet? Jag gör mitt bästa för att bidra till en förbättring för de som går programmet här i Umeå, och det är något jag verkligen tror på. Givetvis skulle jag kunna ha lagt mer tid på att finslipa argumentationen, men detta är vad jag har tid med just nu, och det får duga. En uppdatering om detta kommer att följa! :-)

“Förslag till den juridiska föreningen (JF) i Umeå, 2023.

Förslag:

1.       En guide till juristprogrammet - Insparken är ett enda fenomenalt stort evenemang för de nya juriststudenterna och en speciell tid i livet för en som nyss kommit in på universitet. Ett ypperligt tillfälle att skapa nya kontakter, forma en gemenskap med sina nya kurskamrater, lära känna staden, få någon slags kontroll och trygghet om sin nya livs- eller studiesituation. Kåren med JF i spetsen har lyckats väl med detta med att integrera studenterna när det påbörjar T1. Även JF har lyckats hyfsat väl med att ytterligare hålla små föreläsningar i att försöka förbereda de nya studenterna med tips inför basgruppsarbeten, tentaplugg på T1 och studietips på T2. Men just denna bit med att förbereda studenterna på sina studier i juridik och sin nya studiesituation skulle kunna förbättras avsevärt för att förbereda de nya studenterna inför sina kommande (oftast) 4.5 år av mer eller mindre renodlade studier. JF borde även skapa och presentera en mer heltäckande guide för de nya studenterna om hur det faktiskt är att studera juridik, vad utbildningen och lärarna förväntar sig av en, tips och trix om programmet, om balans på studielivet och fritidslivet, psykisk ohälsa och en kort överblick om staden m.m. (se exempel i de bifogade bilagorna). Till exempel har de juridiska föreningar i läroverken Lund och Uppsala gjort sådana guider för sina medlemmar (se bifogade bilagor) och det är helt rätt steg för oss att ta också för att täppa igen de luckorna av råd som de nya studenterna behöver. Fördelarna överväger nackdelana här och är tänkt att täppa igen de luckor av erfarenheter som fattas. Guiderna på nämnda läroverk har då oftast presenterats som en mini-föreläsning i början av terminen på T1. Det kostar ingenting att skriva en sådan guide – i stället är kostnaden i personella resurser (lite tid och energi) till att strukturera upp och fördela jobbet med att faktiskt planera och skriva ihop en presentation. Sedan när den guiden är skapad behövs det sen inte särskilt mycket resurser för att uppdatera den (om och när det skulle behövas) mellan intagningsperioderna.

2.       Mentorskap/fadderprogram - Är ett utmärkt sätt för att ytterligare skapa gemenskap men framför allt också knyta kontakter mellan de nya studenterna och de senare terminers studenter för ett positivt ändamål. Utbytet här för de senare terminers studenter att ta sig an en mer hjälpande stödroll och utbytet för de nya studenterna att få en tillgång till en person som kan bidra med lite erfarenhet. Ett sådant utbyte skulle vara av stort värde för de som är intresserade. En av de största resurser JF kan bidraga med här är alltså en hjälp på traven för ett sådan nätverkande. Sådana initiativ skulle ju såklart vara av frivillig natur för de som är involverade. Det JF skulle kunna göra här är att erbjuda möjligheten och på något sätt organisera det så att det kan realiseras. Ett sådant initiativ från JF kräver för visserligen lite tid från en person som skulle kunna ha i uppdrag att organisera det (under T1:1) men knappast något som drar mycket tid och det kommer i heller inte med några ekonomiska kostnader. Här skulle ni kunna utvärdera initiativet efter en omgång för att få feedback på de som varit involverade och se hur det har fungerat och inte fungerat. Skulle det vara så att intresse är för svalt eller att det inte skulle fungera så har ni i alla fall ett provat det.

3.       Pluggträffar - JF borde bli mer framåt i att vara med i att skapa en pro-social pluggmiljö. Detta gäller speciellt för att skapa en positiv kultur för de nya studenterna i att skapa gemenskap i att också faktiskt plugga tillsammans. Ett förslag och någonting som andra juridiska föreningar på andra läroverk (t.ex. Stockholm, se bifogade bilagor) använder sig av är att pluggträffar för sina nya studenter där de träffas och plugga tillsammans. Många studenter känner sig osäkra eller blyga när de börjar en ny utbildning och de vågar oftast inte själva ta initiativ till sin nya studiesituation trots den gemenskap som insparken för med sig. Basgruppsarbete är en sak – då ska man redan ha varit förbered och pluggat innan för att kunna presentera och bidra till lösning eller diskussion av de juridiska problemen. Men att själva pluggandet är ju det som sker innan basgruppsarbetena. Denna form av initiativ kräver väldigt lite resurser (räcker med att man bokar upp en sal på 2–3 timmar 1 gång i veckan de första 4 veckorna på T1:1 eller liknande) och ställer fram lite kaffe/fika och låter T1:1orna som sedan gå dit och sköta resten. Fungerar det inte – så fungerar det inte, men det här initiativet kostar knappt något och värdena som det medför är höga. Detta initiativ skulle även kunna även varvas med möjligtvis mentorskap/fadderprogrammet samtidigt.

Låt JF bli en starkare kraftkälla för gemenskap, samhörighet, nätverkande bland kursare på olika terminer och bidraga till en mer pro-social pluggkultur. Dessa förslag som nyss har nämnts tar inte bort att JF har kommit en bra bit på vägen men med dessa förslagen skulle JF gå i en ännu starkare riktning att utöka banden i föreningen och de värdena om vad föreningen står för. Det sociala livet kopplat till pluggandet och den gemenskapen det för med sig. Om vi kan täppa igen luckorna för att skapa en mer sammanhållen, nätverkande, gemensam och med mer stress-friare medlemmar där JF samtidigt bidrager till en hälsosammare socialare och bättre pluggkultur för medlemmarna utan att det kostar för mycket resurser, när vi kan göra det – så bör vi göra det också!

/X”

Uppdatering (2023-10-03):

Jag blev inbjuden av utbildningsansvarig i JF:s utskott för att diskutera mina förväntningar, utvärdera min ståndpunkt och se om vi skulle kunna lägga upp en strategi för att ge förslagen genomslagskraft (se bild nedan):

Utbildningsansvarig berättade att han också hade övervägt att förverkliga någon av de idéerna jag kom med på egen hand. Han ville därför hjälpa mig att ge förslagen en chans att bli verklighet. Inför mötet hade han rådfrågat konungen “Lan Jeidö” på institutionen om de associationsrättsliga formella kriterierna för att få styrelsen att ta ställning till motionen, samt vad vår strategi skulle vara för att ge förslagen bästa möjliga genomslagskraft. De kom fram till att det skulle vara bäst att framföra förslagen som en motion på det kommande medlemsmötet den 23 oktober 2023 vilket jag höll med om. På så sätt skulle medlemmarna, den nuvarande styrelsen och den tillträdande styrelsen tvingas att förhålla sig till motionen eftersom den skulle finnas med i dagordningen och därmed behöva protokollföras. Samtidigt diskuterade utbildningsansvarig och jag att syftet med att ta upp förslagen på medlemsmötet var att bidra till en mer engagerad kultur inom den juridiska föreningen i Umeå, genom att visa (främst för de nya medlemmarna) att engagemang också kan och bör komma från medlemmarna. Ett av problemen med att studera vid ett läroverk som tar in endast 120 studenter på programmet per år är att antalet juriststudenter som är medlemmar i föreningen inte är lika stort som på lärosäten med högre årsintag, vilket såklart bara på ren statistisk logiskt resonemang resulterar i ett mindre kollektivt engagemang. Uppdatering om detta kommer att följa! :-)

Uppdatering (2023-10-23):

Varken jag eller utbildningsansvarig kunde delta på grund av hälsoproblem. Men efter mötet fick jag höra utav en i styrelsen som berättade för mig att att motionen togs upp på mötet. Nu är bollen i rullning, och jag får hålla koll på föreningens kommande verksamhetsår för att se om förslagen lyckas förverkligas. Let’s go! En uppdatering om detta kommer att följa om cirka ett år.

Uppdatering (2024-11-07): Läxan?

Resultatet? Ingenting alls, faktiskt. Min motion har inte lett till några förändringar under det gångna året, eftersom inga implementeringar av förslaget har gjorts. Det är minst sagt ledsamt och, inte minst, ytterst korkat av styrelsen. Jag får helt enkelt erkänna min förlust här. Jag har gjort mitt för att försöka åstadkomma en systemförändring och bidra till en positiv kulturell förändring i JF, något som skulle kunna gynna alla medlemmar i många år framåt. Det är ett misslyckande på två sätt: (a) att jag inte kunde närvara vid mötet för att presentera och trycka på mitt förslag för att göra ett bestående intryck, och (b) att det kan krävas en plats i styrelsen för att verkligen kunna genomdriva en förändring. Detta bekräftar min tidigare slutsats och teori – att de som tenderar att sitta i styrelsen gör det främst för att kunna skriva erfarenheterna på sitt CV. Vilket är förståeligt, men också otroligt tragiskt.

Om du, som läser detta inlägg om ett antal år, känner dig inspirerad att förändra kulturen till det bättre t som skulle gynna dig själv och alla andra så får du gärna använda mitt förslag och skicka in det som en ny motion eller dylikt.

Slutsats: Vill man bidra till en förändring måste man vara närvarande och driva hela vägen själv.

Kuriosa: Idag fick jag bl.a. lära mig att en avbildning av profeten Muhammed finns skulpterad i en fris inuti USA:s högsta domstol

Skulpturen i frisen står på den norra väggen i rättssalen, där profeten avbildas med ett svärd i höger hand, omfamnande Koranen, och står i rad tillsammans med “17 historiska lagstiftare”, bland vilka även Napoleon Bonaparte återfinns. Frisen har dock inte varit utan kontroverser och protester. År 1997 uttryckte en grupp islamiska ledare sitt missnöje och krävde att avbildningen skulle tas bort. Sedan 2009 verkar dock kontroversen ha dämpats, efter att en ansedd amerikansk islamisk forskare utfärdade en fatwa som stödde skulpturens existens. Det bör ändå nämnas att den amerikanska högsta domstolen har tagit ett försiktigt grepp om konstverket, och dess ståndpunkt i frågan har varit förbehållsam med följande reservation i sin pampflett: “The figure above is a well-intentioned attempt by the sculptor, Adolph Weinman, to honor Muhammad and it bears no resemblance to Muhammad.”

Källa: Supreme Court of the United States, All photographs by Franz Jantzen unless otherwise noted, “Courtroom Friezes: South and North Walls : INFORMATION SHEET.”, Updated: 5/8/2003.

 

Kuriosa: Jag fick även lära mig idag att det till dagens dato endast finns två offentligt kända fotografier (plus en video) av justitieråden vid USA:s högsta domstol under en pågående huvudförhandling.

Den första bilden (ovan), tagen 1932, togs av den tyske fotografen Eric Salomon. För att smyga in med kameran i rättssalen bar han en mitella och gav intrycket av att ha brutit armen. Bilden publicerades samma år i Fortune Magazine, där tidningen framhöll den som det första fotografiet någonsin av USA:s högsta domstolens ledamöter under en pågående huvudförhandling Det andra (hittills kända) fotografiet togs 1937. En kvinna hade gömt en kamera i sin handväska, där hon skurit ett litet hål för att låta linsen kika ut och ta en bild. Inför detta hade hon övat på att ta bilder från höfthöjd. Bilden (se nedan) publicerades samma år i Time Magazine.

 

År 2013 filmades en del av en huvudförhandling i USA:s högsta domstol under pågående mål i McCutcheon v. FEC, där syftet var ett aktivistiskt protesterande. Videon laddades senare upp på YouTube.

 

Vad kan ett amerikanskt justitieråd ha att säga om saken? Jag tycker det är intressant att lyfta fram en intervju på C-SPAN där justitierådet Antonin Scalia förklarar varför han ansåg att det inte borde finnas kameror i USA:s högsta domstol. Om jag får ge ett värdeomdöme om de argument som framkom i intervjun, måste jag säga att jag är förbryllad över hur undermåliga de är:

Scalia: “I was for it when I first joined the court and switched and remain on that side of it. I am against it because I do not believe, as the proponents of television in the Court assert, that the purpose of televising our hearings would be educate the American people. That's not what it would end up doing. If I really thought it would educate the American people I would be all for it. If the American people sat down and watched our proceedings gavel-to-gavel they would never again ask, as I'm sometimes asked, "Justice Scalia, why do you have to be a lawyer to be on the Supreme Court? The constitution doesn't say-- " no the constitution doesn't say so. But, if you know what our real business is, if you know that we're not usually contemplating our naval "should there be a right to this or that, should there be a right to abortion, should there be a right to homose-- " that's not usually what we're doing. We're usually dealing with the Internal Revenue Code. With ERISA. With Patent Law. With all sorts of dull stuff that only a lawyer could understand and perhaps get interested. If the American people saw all of that they would be educated. But they wouldn't see all of that. You're outfit would carry it all, to be sure, but what most of the American people would see would be 30 second, 15 second takeouts from our argument and those takeouts would not be characteristic of what we do. They would be uncharacteristic.”:

Som jämförelse kan man titta på ett land som Brasilien, där en hel tv-kanal är dedikerad till att live-sända huvudförhandlingar i landets högsta domstol.

Ett annat exempel är att år 2017 publicerade tankesmedjan Timbro ett promemoriadokument med förslag om att bilda opinion för att direktsända samtliga svenska rättegångar i tv.

Källor:

  • Adolph A. Weinman, “figure of Muhammad, as depicted in the North frieze”, Högsta domstolens rättsal, 1931–1935. Fotografi av Steve Petteway.

  • Tamara Jones och Michael O'Sullivan, “Supreme Court Frieze Brings Objection”, 1997-03-08, Washington post, https://www.washingtonpost.com/wp-srv/national/longterm/supcourt/stories/sculpture.htm

  • Jacob Gershman, “Muhammad Sculpture Inside Supreme Court a Gesture of Goodwill”, 2015-01-14, The wall street journal, https://www.wsj.com/articles/BL-LB-50349

  • Michael Zang, Peta pixel, 2017-10-06, https://petapixel.com/2017/10/06/two-photos-us-supreme-court-session/

Boksammanfattning: "jag - en advokat" (1974) - Leif Silbersky + brev med funderingar till honom om boken.

 

Kort reflektion om brevet:

Kanske inte det mest inbjudande eller angenämaste sättet att uttrycka mig på i ett personligt brev, särskilt till en nu pensionerad och en självförverkligad hög societets person som Silbersky. Jag inser nu att jag nog borde ha varit mer ödmjuk och kanske nämnt att jag skriver en blogg och på något sätt vill föreviga hans eftermäle. Jag hoppas att han inte tog illa upp av min kanske något framfusiga ton, och att under allt det där fanns en gnista av genuint intresse. Nu när jag har läst igenom brevet igen, ser jag att jag nog skulle ha uttryckt mig annorlunda och skrivit på mer inbjudande, personligt och trevligare sätt.

Allmänt om boken

Boken handlar mestadels om Silberskys liv som ung jurist till verksam advokat under 1960-70 talet. Jag kan inte direkt säga att jag rekommenderat boken. Men jag fann ändå den intressant.

Boksammanfattning:

  • Upplevde antisemitism under uppväxten.

  • Han berättar om en pojkdröm att från början velat bli en fältflygare 

  • Började läsa juridik i Lund HT 1959.

  • Han avskydde att juristutbildningen var så teoretisk: “Snart kom jag underfund med att jag hatade den teoretiska utbildningen. Jag är en man med utpräglat praktiskt läggning, jag vill se resultat av vad jag gör på ett fattbart, konkret sätt och att bara sitta och plugga kändes som att trampa omkring i vår cement, man kom visserligen fram ett litet stycke i sänder men till vilket tungt, slitsamts pris! Det fanns bara ett enda sätt att komma undan teorin och det var att avverka den snabbt. På fem terminer läste jag in hela den kurs som normalt skall ta nio! Alltså ganska exakta halva tiden, men det berodde som sagt inte på fascination av ämnet utan bara för att bli av med eländet på så kort tid som möjligt” (s. 9).

  • Han fick råd av att strunta i att göra tingsmeriteringen: Han fick tipset av en kollega att söka platsen som biträdande jurist hos Henning Sjöström. Och fick råd av sin chef Mats Börjesson: “Strunta i tinget. Det ar för lång tid. Och jag har en känsla av att du är en jurist som har bråttom i livet”.

  • Om sin mentor, Henning Sjöström: “Henning är en dålig lärare men en mycket god psykolog. Jag fick lära mig att klara mig själv. När jag i början gick igenom målen med honom sa han efter en kort stund: “det där klarar du själv”. Han hade aldrig tid att diskutera igenom det bästa sättet att lägga upp ett mål på utan lät mig självständigt söka dem… Henning räknade med att jag skulle klara mig och han räknade rätt. Tack vare honom fick jag en enorm rutin och hans sätt att inte ge mig order, att inte tala om för mig hur jag skulle bete mig passade mig precis, eftersom jag alltid haft så svårt att underordna mig någon annans vilja”.

  • Om att synas och höras som advokat: “Är det riktigt att synas och höras som advokat? Som jurist säljer jag mina tjänster precis som till exempel bankerna. Det finns ju en utbredd föreställning hos äldre advokater att vi jurister skall hålla oss i skymundan [...] och så länge jag bedriver en sund marknadsföring för att sälja det jag kan, så anser jag att reklam och PR är fullt tillåtna medel. Enligt Samfundet är det en dödssynd att hävda att det är skillnad på advokater. Alla är lika bra på allting. Om någon privatperson ringer till Samfundet för att få råd om vem man skall vända sig till när det gäller till exempel ett komplicerat vattenmål får han bara rådet att titta i en medlemsmatrikel och ringa vem som helst i den. Är inte detta ett bedrägeri mot allmänheten, att inbilla den att samtliga advokater klarar allt i den komplicerade juridiken?” (s. 13-14).

  • Han fick avslag när han sökte in till advokatsamfundet och fick kämpa för inträdde enda upp i högsta domstolen: “Jag har fått kämpa för att tillhöra ett sällskap som jag helst hade stått utanför: Advokatsamfundet”. Efter fem års praktik på en advokatbyrå fick han avslag att söka in i Samfundet med motiveringen att han inte hade styrkt sin lämplighet som advokat: “Mitt renommé var gott och jag hade större erfarenhet än många advokater i Samfundet. I Stora Styrelsen satt ett tiotal advokater och deras beslut att stoppa mig var enhälligt… Långt efteråt har det kommit fram medlemmar i Styrelsen och klappat mig på axeln och sagt: ”-Det vet du Leif att jag höll på dig, men man måste ju foga sig. […] Jag beslöt mig för att överklaga till Högsta Domstolen och skulle alltså öppna process mot Advokatsamfundet. Att bli advokat hade jag betraktat som ett livsverk och nu hade man slagit undan benen på mig.” (s. 17).

  • Klassisk juridisk devis: “Jag skulle inte för min egen talan, enligt det gamla juridiska ordstävet: “Den som talat i egen sak har fått en åsna till klient”.

  • Om advokatkollegan, Sune Haller, som företrädde honom i hans schism med samfundet i Högsta domstolen: “lyckas man få honom tänd på en uppgift, är han en av landets absolut skickligaste advokater med ett engagemang och en analytisk förmåga som är enorm. […] Haller lämnade alltså in överklagandet och begärde att advokatsamfundet skulle precisera på vilka punkter man inte ansåg mig lämplig att vara advokat. Redan på ett tidigt stadium började Haller och jag att samla material. Vi hade inga svårigheter. Processen förtjänst var att jag fick se vilka som var mina verkliga vänner”