Kuriosa: Missade en föreläsning igår - tar igen idag med chatGPT

Av ren klantighet hade jag totalt missat att jag hade en schemalagd föreläsning igår på den juridiska fördjupningskursen “Rättsstaten, konstitutionalism och grundläggande principer” (15 hp). Normalt sett missar jag inte föreläsningar, men så blev det den här gången. Kursen ges på engelska. Jag tog igen stora delar av föreläsningen genom att läsa PowerPoint-presentationen och, utifrån det material som fanns där, ställa frågor till ChatGPT. AI-verktyg som ChatGPT kan dock vara problematiska vid juridiska studier, särskilt när det gäller svensk rätt. I nuläget är det knappast lämpligt att använda sådana verktyg för att exempelvis utreda vad som gäller rättsligt i en svensk kontext. Använder man AI i juridikstudier bör man alltid vara mycket noga med att dubbelkolla källor och hänvisningar. För er som läser detta fem till tio år in i framtiden har situationen förändrats – då finns det nog AI-verktyg som är särskilt tränade för att hantera alla möjliga föreläsningsmaterial. Men tills dess fungerar denna typ av AI främst som ett komplement – särskilt som ett pedagogiskt verktyg. PowerPoint-presentationen i sig var ganska svår att extrahera kunskap ur, men tillsammans med AI-stöd gick det att ändå få ett ganska gott grepp om innehållet.

Exempel på hur jag använde verktyget (se bilder nedan):

 
 
 

Idag fick jag min respondent till att börja gråta

Jag vet inte hur jag ska börja med detta blogginlägget. Det känns för jävligt. Hade jag kunnat få det ogjort så hade jag fått det ogjort och jag känner mig väldigt dum nu efteråt.

Det var under uppsatsseminariet i kursen rättshistoria (20 hp) som allting hände. Vi hade nu i slutet av kursen samlats i en uppsatsgrupp med 8 stycken personer (inklusive mig själv) för att opponera och respondera samt kommentera på varandras uppsatser. Dessa uppsatserna hade instruktionerna om ett valfritt ämne i rättshistoria på max 5500 ord där man i uppsatsen även skulle analysera en rättsutveckling utifrån en valfri teori. Varje opponent hade 15 minuter till sitt förfogande att framföra sin opponering till respondenten där det sedan fanns ytterligare 15 minuter för övriga deltagare där de kunde fritt få ställa frågor till respondenten eller kommentera på uppsatsen. 

Jag ska säga att jag hade mått lite dåligt igår kväll under förberedelsen till denna opponeringen för jag visste ju vilka kritiska brister jag hade upptäckt i efterforskningen av uppsatsen. Detta var nog en signal jag nu i efter hand skulle ha lyssnat mer på. Nu i efter hand så skulle jag nog helt enkelt låtit bli att lägga fram de synpunkterna eller ha verkligen tänkt igenom på hur jag skulle ha framfört det på mycket bättre sätt.

Jag visste med mig också och hade även fått rådet av två tidigare kursare på programmet under efterforskningen av denna uppsatsen om jag ens skulle framföra det så skulle det vara på ett nyfiket, undrande och ödmjukt sätt. Men inte nog med det, jag hade även det bättre vetandet med mig om vad man bör försöka tänka på och sträva efter när man opponerar på någons arbete eftersom jag dessförinnan hade läst Lan Jeidös guide i ämnet. Detta var inte första gången jag opponerat men det var den första gången jag stött på ett sådant här problem och ett personligt dilemma.

Det som jag ville ta upp med respondenten var bl.a. att gå igenom fyra källor i fotnoterna som var helt fel. Det som stod i hennes brödtext hade inget stöd av de källorna hon refererat till fotnoterna. Mitt subjektiva resonemang om hur jag rättfärdigade om att ta upp det var ungefär följande tankegångar: Hur kan denna uppsatskrivaren inne på sin sjätte termin på programmet göra sådana huvudfel i sin uppsats? Min erfarenhet pekade också på att examinatorer inte går in och dubbelkollar källor om de inte får en anledning att misstänka något. Detta först och främst eftersom det inte fanns någonting i denna uppsatsen som skulle ge en indikation på att man behövde göra ett stickprov. [bifogar bild exempel nedan]. Detta också eftersom människor generellt sätt och tyvärr (tråkigt att säga det) även lärare tenderar till att vara lata och inte minst jobbar med en tidsbrist. Min slutsats blev helt enkelt då. Om inte examinatorn kommer göra stickprov på denna uppsatsen. Vem ska då kunna tala om för opponenten om att det finns någonting viktigt att lära sig här? Syftet var att göra ett starkt intryck som skulle mana till ett uppvaknande men verkligen inte till att få respondenten till att må dåligt ett börja gråta. Jag kände mig manad till att ta den rollen utifrån ovanstående tankegångar. Att peka på att det finns en grundläggande uppgift att kolla så att källorna man använder är korrekta och förhoppningsvis inspirera till att lägga till en rutin när man skriver ner eller dubbelkollar sina fotnoter.

Hela spektaklet från min sida under framförandet blev ett fullständigt fiasko. Jag tänker inte gå in på detaljer men jag var verkligen dum i huvudet. Examinatorn (G. Granström) avbröt mig och sade: “nu blev det lite dålig stämning här”. Varpå jag svarade “Ja”. Jag fick panik och skiftade fokus, tonläge och växelläge - jag kände att jag helt plötsligt var tvungen att nämna någonting positivt med uppsatsen och började prata om att det bästa med uppsatsen var att hon hade en väldigt bra skriven teori i uppsatsen. Som ni kunde gissa var det där inte särskilt lyckat då det fungerar inte att bara växla sådär mentalt sätt. Tror det märktes bland deltagarna. Åtminstone av examinatorn för trots att jag hade mycket mer tid kvar på att framföra min opponering så frågade examinatorn mig: “Har du någonting mer att tillägga?". Varpå jag svarade: “Nä” då jag kände på mig att det inte var lönt att fortsätta. Vad jag än skulle säga så skulle respondenten så skulle ju respondenten sitta där och må skit. Det skulle bara kännas dumt att pladdra på och jag var inte helt säker på att respondenten skulle vara särskilt mottaglig något mer. Jag vet inte om respondenten tappade förtroendet för mig - åtminstone tappade jag förtroendet till mig själv att fortsätta. En sak var säker och det var att jag ändå misslyckas att kommunicera dugligt.

Examinatorn valde efter mitt svar på frågan att bryta opponeringen och ta en 15 minuters paus. Även på så vis att de andra inte fick tillfälle att enskilt ställa frågor till opponenten. Detta var nog ett klokt beslut. Respondenten gick sedan ut ur salen och när jag väl kom ut ur salen så hörde jag respondenten säga under gråt till examinatorn om att hon uttryckte att det var pinsamt [för henne]. När seminariet sedan återupptogs så förblev jag tyst resten av seminariet. Kände inte för att yttra mig något mer vilket kändes som den enda kloka idén jag hade.

Efter seminariet manade mitt samvete mig att ta en riktig funderare och evaluera om vissa aspekter av mitt liv. Jag behövde rannsaka mig själv och vad fan jag sysslade med. Det där gick ju inte bra. Jag begav mig hemåt till Nydala och tog sedan en promenad runt hela Nydalasjön. Jag behövde få bättre mekanismer i mitt omdöme till när, hur och varför jag bör välja att tillföra kritik till någon på ens hantverk. I detta fanns det en slags tokig tankegång om att jag skulle gå hårt framåt. Det var liksom där min tankegång om att en effektiv kommunikation skulle uppstå. Jag hade i heller inte framfört det på ett balanserat eller lämpligt sätt. Någonstans inne i mig hade liksom krigarsjälen kickat igång om att jag var tvungen att göra det omöjligt för respondenten att glömma denna kritik. Hemskt upplevelse för mig och respondenten och jag borde ha vetat bättre vid det här laget.

Exemplifiering:

Uppdatering 2024-09-13: Återkopplingen från examinatorn om opponeringstillfället:

“…En annan sak som du bör tänka på är hur du förbereder och genomför en opposition. Även om du hittar inkonsekvent källhantering i den uppsats du opponerar på så är det inte konstruktivt att ägna hela opponeringen åt att presentera bevis för det. Det snygga sättet att göra det på är att kort konstatera att du hittat saker som inte stämmer, kanske ge ett exempel, och sedan gå vidare och diskutera andra aspekter av uppsatsen. Det blir väldigt svårt att bedöma din förmåga till opposition annars.”

Jag instämmer helt och hållet i examinatorns bedömning.

Med det sagt är det kanske tur att jag inte heller behövde opponera på den uppsats som exemplen nedan är hämtade från:

Om nu syftet var det ovannämnda. Varför har uppsatskrivaren då skrivit ett avsnitt om Gustav Radbruch liv (notera källan, se nedan):

Ett exempel från samma uppsats (se bild nedan). Vad tjänar det för syfte att ha med det hela tyska citatet överhuvudtaget? Speciellt också när uppsatsförfattaren beskriver vad citatet innehåller i stycket under.

Ovanstående exempel var ett axplock ur en uppsats som skrevs under ett dryckeslag av energidryck. Man kunde verkligen läsa av skrivarens sinnestillstånd i texten. Det var solklart att uppsatsskrivaren hade lidit av prokrastinering. Och min gissning var att den förmodligen hade skrivits en väldigt kort tid innan inlämningen (fick sedermera detta bekräftat av uppsatsskrivaren att han hade skrivit lejonparten av uppsatsen 22 timmar i ett maraton innan deadlinen).

[Uppdatering 15 September 2024]: Betygsresultatet från ovanstående (energi-drycks) uppsats.

Slutsats:

  1. Uttryck dig mer ödmjukt. Se efter retorikens regler för hur man framför konstruktiv kritik på ett välavvägt, hyfsat och lämpligt sätt. Se människan! Glöm ej det viktigaste av allt - medkänsla.

  2. Ribban på uppsatser som blir godkända på kurser under detta programmet har jag konstaterat är ganska så låg.

Juridiksommaren 2024

Advokatsamfundets rättegångsspel – Almedalsveckan 2024

Roller:

  • Åklagare: Anna Svedin (Vice chefsåklagare på södra åklagarkammaren och före detta advokat).

  • Ordförande: Mikael Swahn (Hovrättsråd i Svea Hovrätt).

  • Nämndeman: Marie Jungstedt (Författare).

  • Nämndeman: Johan Theorin (Författare).

  • Nämndeman: Johan Eriksson (Försvaradvokat).

Snack efteråt i advokatsamfundspodden (ovan) om hur det var att spela nämndeman:

(25:18) Johan Eriksson: “Men jag skulle vilja säga en annan grej som jag tycker är kul. Jag har ju… jag har ju mycket rättegångsspel för jag tränar folk i förhörsteknik och så... det var väldigt intressant för att jag kommer ha nytta av det här, för jag tänker att de har satt där och skulle försöka hänga med trots att jag ändå då är “fuskigt insatt” och förstår rättsintyg eller vad det nu är… bevisning eller först då vet jag ju nästan vad alla ska säga innan de har sagt det för att alla rättegångar låter ungefär så här. Så är det svårt att hänga med. Alltså att han hinna anteckna, göra någonting, man vill ju gärna göra någon slags bedömning om vad man tycker är viktigt att anteckna och inte…

Maria Edwall Insulander: “…Då är det ännu svårare för nämndemän som inte har gjort det förut…”

Johan Eriksson: “...men jag tänker att och då tänker jag. Det är inte så konstigt att det händer att man läser någon dom och tänker varför, varför tänkte de inte på det här som jag tyckte var så viktigt?… Det ställer liksom krav på en verkligen och det var nyttigt…”


Om huruvida vi bör behålla nämndemannasystemet eller ej:

(35:05) Mia Edwall Insulander: “Jag vet inte ni som spelade nämndemän här: Johan och Marie. Om ni har någon uppfattning om nämndemanna systemet, om det är bra med nämndemännen i svenska domstolarna? Har ni någon uppfattning om det?”

Johan Theorin: “Ja vi jag tänkte ju på nu tänker jag att när jag ser tillbaks att det var ju väldigt känslosamt. Alltså det här frun Klara hon… Hon var en duktig skådespelerska […] ja och är det ofta så kan man ju fundera då, då kan man ju påverkas som nämndeman, som bara hamnar i det här och liksom stämningen tätnade är ju salen verkligen. Jag kan ha blivit påverkad av det.”

Mia Edwall Insulander: “Ja. För, jag tänker som om man inte är utbildad jurist så har man kanske inte samma metoder och analytiska verktyg att fundera på bevisvärdering och så […] Vad tänker du Maria, har du några tankar om det är bra eller dåligt att ha nämndemän i vid… brottmål?”

Maria Jungstedt: “[…] Jag kan ju tycka bara att, att det är lite “risky business” med nämndemän, alltså visst är det bra att allmänheten kommer in på något sätt, men ändå nämndemän kan bli mer påverkade tror jag också av känslor och sen att nämndemännen heller inte kan se saken […] Jag tycker att det är svårt. Jag tycker att visst är det bra på sätt och vis, men det finns också risk med nämndemän faktiskt.”

(37:02) Mia Edwall Insulander: “Annika tycker du att vi ska ha nämndemän?”

Annika: “Jag tycker inte att det är en helt enkel fråga faktiskt. Jag kan förstå funktionen med nämndemän, men jag kan också se, jag tror alla har dåliga erfarenheter i många fall av nämndemän […] man kan uppfatta när man sitter på … eh… som företräder en part i ett mål, att nämndemännen… att man blir osäker på om de hänger med eller om dem är intresserade, så att det. […] Jag har just nu inget jättebra alternativ till det, men jag är inte heller helt nöjd…”

(37:48) Mia Edwall Insulander: “Vad säger Anna?”

Annika: “[…] Jag brukar bli ganska klinisk och det låter väldigt känslokallt, men det är så jag måste tänka bort målsägande ur ekvationen för att inte påverkas. Och den förmågan har jag eftersom jag har jobbat med det här så länge, men det är ju väldigt svårt att göra det och kastas man in i det här så då ska man nog bara nästan övermänsklig. Att kunna tänka bort det här mänskliga lidandet som man då ser, men som egentligen inte ska påverka så och det. Det kräver nog en viss form av träning.”

Mia Edwall Insulander: “Men vad säger Johan nämndemän eller inte nämndemän i domstolarna?

Johan Eriksson: “Jag vill i alla fall inte ha ett system där en ensam domare avgör mål i […] för jag tror vad man än tycker om nämndemän så ska man ju veta att det är inte så att vi jurister… förvandlas till något supermänniskor så äre ju inte. […] Det finns mål där nämndemännen kanske inte har någon nytta alls om man nu ska avgöra rätt svåra juridiska frågor så tror jag inte kanske man kan ha så mycket igen medans där det kommer till rena bevisfrågor så kan jag gott tänka mig sunt förnuft hur man ska agera i […] uppsåtsituationer, alltså något sånt där som är liksom mänskliga så att… så att jag kan inte säga att jag är att jag inte är emot nämndemän. Sedan tror jag också vi jurister kan behöva lite vanliga människor omkring oss för att vi har lätt… därför att vi får ibland en uppfattning om att vi är bättre än andra och värdera saker än att vi har lättare att bortse från saker så är det naturligtvis inte. Vi bara har metoder för det.”

Kuriosa: Udda eller bisarra händelser under sammanträden i juridik kontext [Uppdateras kontinuerligt]

Kallade rådman för ”lilla rövhålet” – nu döms kvinnan - P4 Kristianstad | Sveriges Radio (2025)

Mål B 2474-25, Kristianstad tingsrätt: “X har inför förhandlingen skriftligt meddelat att hon vill utnyttja sin rätt att varken uttala sig eller lyssna. Hon har under förhandlingen suttit med hörselkåpor och inte svarat på tilltal eller frågor. Hon har inte heller velat besvara den skriftliga fråga hon ställdes om hon ville avge sin inställning. Tingsrätten har därför utgått från att hon varken erkänner eller förnekar brott.”

Min kommentar: Fy fan vad jag hade gett pengar för att ha fått sitta och titta på den huvudförhandlingen! Det komiska med att närvara vid en huvudförhandling med höreslkåpor. Ljudinspelningen av förhöret finns här, men får tyvärr inte inspelninge lämnas ut i videoformat pga sekretessbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) (då endast om man tar del av inspelningen i domstolens lokaler).

Källa: Johanna Zachhau, 2025-11-25, Sveriges radio, https://www.sverigesradio.se/artikel/kallade-radman-for-lilla-rovhalet-nu-doms-kvinnan,

 

Domare (Andrew Siegel) har på sig VR-headset i rättssalen (2025). Möjligtvis en av de första tillfällena då VR som bevismaterial har använts i en huvudförhandling.

En man (Corey Harris) deltog i ett sammanträde i domstolen via Zoom från förarsätet trots att åtalet mot honom handlade om ett indraget körkort för att han hade tidigare kört utan ett körkort (2024).

Den tilltalade, Deobra Delone Redden, attackerade domare, Mary Kay Holthu, under meddelande av dom (2024).

Den tilltalade, Darell Brooks, stirrade argsint på domaren under huvudförhandlingen, vilket fick henne att känna sig nödgad att ta en paus (2023).

Den tilltalade, Christopher Rudd, var handbojad och sprang ut ifrån rättssalen (2022).

Advokaten (Rodd Ponton) råkade aktivera ett kattungefilter i under ett digitalt sammanträde i domstol (2021).

Förhör med den tilltalade advokaten Robert Abrams (People v. Robert E. Abrams April 30, 2020)

Kommentarerna på youtube är guld när man läser dem:

  • @danielmiller2886 för 2 år sedan “Watching lawyers argue is like watching ten year olds fight a fierce Pokemon card battle, pulling out every rule and technicality they can think of. Its hilarious.”

För övrigt blir man inte förvånad när man även läst PEOPLE v. ABRAMS 37950 (2020) vad det är för en typ av jurist

Advokaten Robert E. Abrams (ovan) representerade ett par makar i en civilrättslig konsumenttjänstlik tvist rörande påstådda felaktigheter i ett byggprojekt som gällde en karport i Colorado. Klienterna ville ha tillbaka pengar för ett felaktig eller bristfälligt utfört jobb. och anlitade Abrams som rättsligt ombud. Under processens gång började Abrams uppfatta att ordföranden agerade fientligt och orättvist mot honom. Efter en särskilt frustrerande dag i domstolen enligt Abrams skickade han ett e-postmeddelande till sina klienter där han beskrev domaren som: “The judge is a gay, fat, fag.” Klienterna blev bestörta över uttalandet och skickade ett klagomål till Colorado Office of Attorney Regulation Counsel (OARC). Domstolen ansåg att uttalandet utgjorde ett yrkesetiskt övertramp och stred mot Colorado Rule of Professional Conduct 8.4(g), som lyder: “It is professional misconduct for a lawyer to engage in conduct that exhibits or is intended to appeal to or engender bias against a person on account of that person’s race, gender, religion, national origin, ethnicity, disability, age, sexual orientation, or socioeconomic status.”

I stället för att hantera klienternas klagomål professionellt valde Abrams även att fakturera dem för den tid han lade ned på att bemöta klagomålet till tillsynsmyndigheten. Detta bedömdes som ett klart brott mot de advokatetiska reglerna. Hearing Board konstaterade: “Respondent charged the clients for time spent responding to the clients’ complaints to the Office of Attorney Regulation Counsel. Such fees are unreasonable and violate Colo. RPC 1.5(a).”

Han ålades en avstängning på ett år och en dag, vilken inte trädde i kraft utan var villkorad av att han fullgjorde två års övervakad prövotid utan ytterligare regelöverträdelser. Förutsatt att han inte skulle göra fler överträdelser skulle han alltså inte förlora sin advokattitel.

People v. Robert E. Abrams. 23PDJ063 (consolidated with 24PDJ041). November 14, 2024.

Bakgrunden är att Abrams i oktober 2022 väckte talan mot en tidigare klient för obetalt arvode. Enligt disciplinbeslutet uppstod därefter en konfrontation när Abrams och klienten av en slump möttes på en restaurang i Denver. Vid detta tillfälle ska Abrams ha höjt rösten, använt grovt och aggressivt språk och bland annat insinuerat att han avsåg att genom rättsliga åtgärder “take the client’s house”. Efter incidenten publicerade Abrams även nedsättande och offentliga kommentarer på sin facebook profil om sin tidigare klient, där han bland annat beskrev honom som “a liar and a crybaby” samt angav klientens namn och yrke. Som disciplinär påföljd beslutades att Abrams skulle avstängas från advokatverksamhet i 18 månader. De första sex månaderna skulle avtjänas omedelbart, medan de återstående tolv månaderna hölls uppskjutna under förutsättning att han fullgjorde en tvåårig prövotid förenad med särskilda villkor.

 

State of Georgia vs. Denver Fenton Allen (2016): Följande är en animation som har gjorts på en riktig transkription (klicka länken för att läsa transkriptionen) från ett sammanträde i domstolen (i delstaten Georgia).

Ordföranden (John C .Murph) slogs med advokaten (Andrew Weinstock) under en pågående huvudförhandling (2014). Domaren blev sedermera avskedad.

En NYT dramatisering av ett verkligt vittnesförhör under ed mellan den advokaten David L. Marburger och vittnet Lawrence Patterson, baserad på en ord-för-ord-transkribering från rättsfallet STATE ex rel. DATA TRACE INFORMATION SERVICES, LLC, et al., v. RECORDER OF CUYAHOGA COUNTY, OHIO (2010).

Domaren (Donald Thompson) använde en penispump under rättegångar där han även vid tillfällen visade sitt kön för juryn (2004). Han fick sedermera fyra års fängelse.

Att jaga ett förhandsavgörande

Följande blogginlägg kan ge en kort inblick hur vägen till ett förhandsavgörande kan se ut. Syftet är att ge en kort överblick om hur en juridisk förändring kan te sig i en djungel av händelser som kan leda till normprövning. Historien som kommer fram är en kompott av artiklar från media och rättsliga beslut:

Umeå tingsrätt var den första domstolen i Sverige som nekade utlämningen av allmänna handlingar till ett företag vars affärskoncept är att publicera sådana handlingar som en databastjänst för bakgrundskontroller:

Sedan hovrättens beslut skedde det en kedjereaktion där t.ex. två tingsrätter och en hovrätt även låtit bli att göra utlämningar till bolag som ämnar på ett eller annat sätt att publicera domar eller förundersökningsprotokoll i sina databastjänster.

En prövning kom upp i Attunda tingsrätt 2024. En man dömdes den 17 januari 2011 för brott och domen för det aktuella brottsmålsavgörandet fanns tillgängligt på Lexbase. Brottmålsavgörandet har gallrats från det offentliga belastningsregistret och nu ville mannen att Lexbase skulle ta bort honom från deras databas. Lexbase nekade honom borrtagandet och detta ledde till en stämning som utmynnade i att domstolen begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen. (Finns en hel flashbacktråd där man kan följa mannens stämning)

Intervju med lagmannen Mikael Forsgren om varför gav avslag till företaget bakgrundskontrollen.se begäran om att få ut 900 brottmålsdomar (citat från podden ”rättsfallet inifrån” (2024-02-13)

  • Mikael Forsgren (lagman): “Mitt resonemang i detta beslutet är ganska enkelt helt enkelt egentligen. Och det är att GDPR är en dataskyddsreglering… om man kan anta att den som… ehrm.. begär ut handlingar eller uppgifter inte kommer att röja p.g.a. sekretess […] kan inte riktigt hitta något stöd för att det skulle va… finnas ett allmänt frikort från GDPR. Så svaret är att jag… kan inte hitta ett stöd för att det finns ett frikort.”

  • Reporter: “Men det har ju hittills betraktas som ett frikort så att säga bland många aktörer. Även av myndigheter att har man ett utgivningsbevis, då.. då kan man inte eh... eh.. vare sig neka själva utlämningen eller eh, publiceringen i deras databaser.”

  • Mikael Forsgren: “Nä å jag har inte, jag kan inte förstå vart det kommer ifrån. Jag har verkligen försökt… förstå det. Jag kan inte se att, det finns inget stöd i hur lagtexten är utformad i alla fall. Däremot finns det vissa regler som… som säger att om det uppstår konflikt mellan olika regelverk då kan den svenska, den svenska lagen om tryckfrihetsförordningen eh, ha företräde. Men det, av det följer inte något allmänt frikort av vad jag kan se.”

  • Reporter: “Umeå tingsrätt är ju då den första domstolen i Sverige som nekar utlämningen av brottmålsdomar på det här sättet. Men lagstiftningen har inte förändras. Varför har ni väntat till nu?”

  • Mikael Forsgren: “Jaa, å det är en fråga som jag själv.. har… funderat på också. Jag som sagt eh… jag är domare i allmän domstol och håller huvudsakligen på med helt andra frågor än offentlighet och sekretess. Ehrm… och jag fick den här förfrågan på mitt bord och började borra ner mig i den och landade i den här tolkningen av rättskällorna som ett beslut utmynnade i. Ehrm… Jag har … ehh… har väl helt enkelt inte haft en övernämnd på och det tror jag gäller ganska många. Man måste se, se den här problematiken för att kunna göra någonting åt det eller fatta det här beslutet. Det är i mångt och mycket masshantering det här. Och en massa ting som har ökat över tid… ehrm.. och med volym följer ju också att man ställer frågor om vad kan det här få för konsekvenser för människor å, och… GDPR syftar ytterst till att eh, skydda mänskliga rättigheter och den personliga integriteten. Det har ju även kommit en dom från EU-domstolen från ett par år sedan mot Lettland ehrm som kanske inte fått tillräckligt uppmärksamhet vad den egentligen innebär. Så svaret är att jag fick förfrågan nu och har inte själv sett de här problemen tidigare.”

  • Reporter: Men just brottmålsdomar. Vad är det så att säga som är känsligt i dem?”

  • Mikael Forsgren: “Det finns jättemycket känsliga uppgifter. Dels att dömas för brott eh är ju en känslig uppgift, särskilt över tid om man gjort sig skyldig till brott. Och om den väldigt långt senare är tillgängliga för framtida arbetsgivare eller familj eller så, så kan det vara väldigt integritetsmässigt. även brottsoffer förekommer, och det förekommer uppgifter om hälsa [ohörbart] å väldigt ofta missbruk […] så domarna är fulla av uppgifter som är, är känsliga.”

  • Reporter: “Man kanske vill reglera hur uppgifterna sprids och hur de publiceras i olika databaser. Men i det här fallet så handlar det om att överhuvudtaget inte lämna ut uppgifterna. Kan man inte göra det i första steget och sedan reglera nästa steg, själva publiceringen i ett senare skede?"

  • Mikael Forsgren: “När jag har funderat på det här nu under de senaste veckorna så kan jag tycka möjligen det är en liten sammanblandning utav saker för att yttrandefrihetsgrundlagen gäller ju framförallt just offentliggörandet av uppgifter å meddelarfrihet [ohörbart]. men innehåller ju inte nån uppgift… inga regler alls om utlämnande av  allmänna handlingar ehh… så att… vår skyldighet, vi, domstolen är också skyldiga att följa GDPR. Och en utlämning av handlingar är också en behandling av personuppgifter ehrm. Så att vi får ju inte lämna ut uppgifter om vi tror att de kommer hamna i strid med GDPR. Och GDPR ger inte något generellt undantag för att… bara för man har ett utgivningsbevis. Däremot finns det ju regler om generella undantag som vissa artiklar, ganska många artiklar om det är journalistisk verksamhet ehrm. Men det följer direkt av GDPR. Men begreppet utgivningsbevis följer inte av GDPR som är ett inhemskt svenskt påfund.”

Jag kommer följa utvecklingen av detta förhandsavgörandet och uppdatera blogginlägget om ca 2 år när förhandsavgörandet kommer in.

Tvister som aldrig borde ha gått till huvudförhandling

Ända sedan jag började på juristprogrammet har jag undrat hur juridisk rådgivning ser ut i mål där det juridiska utfallet förefaller så självklart att målet aldrig borde ha nått hela vägen till huvudförhandling.

Jag kan inte låta bli att tänka på vissa huvudförhandlingar som jag har närvarat vid eller läst om, där jag börjat ifrågasätta de juridiska ombudens rådgivning eller den tvistande partens ego. I sådana fall undrar jag om klienten har fått bristfällig information eller rentav vilseletts av sitt ombud – eller om klienten helt enkelt agerar av ren egoism. Ibland kanske det blir blandning av alla tre. Här är min lista på underrättsavgöranden som aldrig borde ha gått till huvudförhandling:

Nordnet ./. Vinge (Stockholms tingsrätt T 3470-23)

Detta fall är ett skolboksexempel på en tvist som, enligt min mening, aldrig borde ha prövats av tingsrätten. Jag kan bara spekulera i varför det ändå gick vidare dit. Domskälet speglar de kunskaper som alla juriststudenter i Umeå förvärvar under T1 (avtalsrätt) och T3 (associationsrätt). Utfallet blev en solklar förlust för käranden, som förlorade 1,5 miljoner kronor.

Referat (finns även här)

Företaget Nordnet AB anlitade advokatbyrån Vinge som rådgivare i samband med ett beslut från Finansinspektionen. Beslutet skulle överklagas till kammarrätten, men Vinge missade överklagandefristen. Nordnet valde då att stämma Vinge i allmän domstol för vårdslös rådgivning och yrkade på ett skadestånd om 80 miljoner kronor. Som invändning har Vinge framhållit att det finns en skiljeklausul mellan parterna och att tingsrätten därmed saknar behörighet att pröva tvisten, vilket framgår av Vinges allmänna villkor.

Nordnet hävdar att det inte fanns något giltigt skiljeavtal mellan dem och Vinge. Vinge har som bevisning hänvisat till sina allmänna villkor, som innehåller en skiljeklausul. Dessa villkor har skickats via e-post och fakturor samt funnits tillgängliga på Vinges hemsida. Nordnet har även invänt att den representant som ingick avtalet med Vinge saknade behörighet att ingå ett skiljeavtal.

Tingsrättens bedömning:

“Sammantaget anser tingsrätten att kraven på vad som får anses ha varit skäliga åtgärder för att uppmärksamma Nordnet på att Vinge använder allmänna villkor i det här fallet bör sättas relativt lågt. De allmänna villkoren fanns vid avtalets ingående på Vinges hemsida. Tidigare samma dag som avtalet ingicks skickade Y ett mail till X. I mailsignaturen fanns information om bl.a. Y:s kontaktuppgifter. Det fanns även en hänvisning på engelska till Vinges allmänna villkor. Hänvisningen var delvis skriven med versaler och hade en klickbar länk till Vinges hemsida i en annan färg än den övriga texten.”

“Det är ostridigt att X på grund av sin ställning, som ansvarig för gruppen för regelefterlevnad på Nordnet, var behörig att ingå uppdragsavtalet för Nordnets räkning [...] Under alla förhållanden borde Nordnet dock ha insett risken för att Vinge uppfattade att X var behörig att ingå uppdragsavtalet på de villkor som anges i Vinges allmänna villkor, men har trots det inte klargjort om det fanns en begränsning i behörigheten. Vinge har därför i vart fall haft befogad tillit till att X var behörig att ingå skiljeavtalet för Nordnets räkning.”

Man född 1972 ./. Kvinna född 1986 (Uppsalas tingsrätt FT 6736-22)

OBS! Det bör nämnas att inget ombud var närvarande vid denna förhandling. I stället verkar parterna ha företrätt sig själva.

Referat (finns även här)

En man hade stämt en kvinna och yrkat, i första hand, att få tillbaka pengarna för ett lån som förfallit till betalning. I andra hand hade han yrkat att: "överföringen avsåg köp av tjänst och att Y inte uppfyllt sin del av avtalet. Överföringen på 10 000 kr avsåg förskott på betalning för tjänsten. Eftersom Y inte utförde tjänsten ska pengarna återgår till honom. Tjänsten var att Y skulle ”vara hans ikväll” och ”hotellnatt i Stockholm. […] I tredje hand har X gjort gällande att han har rätt att återfå beloppet till följd av förutsättningsläran och att Y bedragit honom på pengarna.”

Motparten bestred yrkande: “Y har som grund för sitt bestridande anfört att det inte varit ett lån utan köp av sexuell tjänst och därför, som tingsrätten förstår det, ett avtal som inte förtjänar rättsordningens skydd.”

“Av den skriftliga konversationen mellan Y och X den aktuella morgonen framgår att X skrivit ”Jag vill ha dig 10 är ok om du visar att du vill”. På det har Y svarat ”Swisha mig 10 papp Så är du min ikväll”

Tingsrättens bedömning

“Att köpa och att försöka köpa sex är en brottslig gärning. En person som väljer att begå en brottslig gärning ska inte kunna få hjälp av rättsordningen för att få tillbaka pengar han förlorat på grund av sin brottsliga gärning. Tingsrätten finner därför att avtalet mellan X och Y saknar rättsverkan. X talan ska därför ogillas i sin helhet.”

Länsförsäkringar Västerbotten ./. Delete Service AB (Umeå tingsrätt T 3073-22)

Bakgrund:

Länsförsäkringar är försäkringsgivare åt byggbolaget OF Bygg. År 2018 utförde OF Bygg en ombyggnad av Folkets Hus i Umeå och anlitade Delete AB som underentreprenör för bland annat betonghåltagning. Under arbetet uppstod en skada på en hiss i byggnaden. OF Bygg bekostade reparationen av hissen, och Länsförsäkringar har därefter ersatt bolaget för större delen av kostnaden genom försäkringen. Nu kräver Länsförsäkringar regressersättning från Delete AB, som anses ha vållat skadan.

Allmänt vad käranden har uppgett samt parternas inställningar.

Vid betongsågning används kylvatten för att kyla sågbladet, som blir hett på grund av friktionen. Sågningen frigör även betongdamm. Under arbetet med en betongsåg blandas kylvattnet med betongdammet och sprids på omgivande ytor. Därför ska betongsågare noggrant täcka det omkringliggande arbetsområdet med plast. Den 5 december 2018 upptäckte en hissmontör att betongvatten hade runnit ner i hisschaktet och förorenat hissens maskinella utrustning. Hissens ytor var belagda med stelnat betongdamm. Föroreningarna ledde till att hissen slutade fungera (se bilder nedan). Parterna är oense om huruvida Delete AB vållade skadan på hissen, omfattningen av skadan samt vilket belopp den uppgick till.

Ostridigt i målet:

  • Betongsågning torde ha ägt rum någon gång mellan kl. 20.00 den 4 december och kl. 04.00 den 5 december 2018. Hisschaktet var inte öppet på något annat ställe än vid hålet efter håltagningen. Betongvattnet kan därför inte ha kommit in i schaktet och runnit ner på hissen på något annat sätt.

Stridigt i målet:

  • LF hävdar att Delete AB var den enda entreprenör som utförde rivnings- och håltagnings- arbetet på den aktuella platsen och tidpunkten i byggnaden. Delete AB hävdar att det fanns emellertid andra entreprenörer som arbetade på samma ställe under samma tidsperiod

  • Den skadade hissen var nyinstallerad i september 2015 och var således cirka tre år gammal vid skadetillfället. Hissen hade fullgod funktion innan Delete AB utförde sitt arbete. Delete AB vitsordar inte att hissen var i fullgod kondition innan den aktuella skadan inträffade.

  • Delete AB hävdar inför arbetenas påbörjande genomförde Delete AB de åtgärder som var påkallade för att säkerställa att arbetena inte skulle skada angränsande byggnadsdelar. Detta skedde genom att ytor inom arbetsområdet plastades in samt genom att täcksidor monterades runt den del som skulle sågas.

  • Delete AB kan inte vitsorda att de ska hållas ansvarig gentemot OF Bygg för OF Byggs skadeståndsskyldighet mot sin beställare för skadorna på hissen.

Tingsrättens bedömning

“Genom förhören med X och Y har det framkommit att ingen annan entreprenör befann sig på samma ställe som Delete AB när betonghålsågningen genomfördes. Även Z har bekräftat att ingen annan entreprenör var på plats när de genomförde betonghålsågningen.”

“Har Delete underlåtit att skydda omgivande byggnadsdelar när de arbetade på platsen och därigenom agerat vårdslöst och orsakat skadan på hissen? Det har genom förhören med Z och Ö framkommit att avsikten inledningsvis var att betonghålsågningen av hissen och trappen skulle ske i ett svep men att det i stället gjordes i två etapper. Genom förhörsuppgifterna har tingsrätten vidare funnit det utrett att omgivningen visserligen plastades in inför sågningen av hissen, men att detta togs bort inför att sågningen av trappen skulle göras. Genom Z och Å:s uppgifter är det enligt tingsrätten utrett att någon inplastning av hissen inte var gjord när betonghålsågningen av trappschaktet genomfördes”.

“En vecka efter skadehändelsen, närmare bestämt den 12 december 2018, hölls ett byggmöte […] Vid mötet närvarade bland annat Å från OF Bygg och Ä för Delete. Av protokollet från byggnadsmötet framgår bland annat följande (se bild nedan):

“Även om de inblandade parterna varit oense om innebörden av denna skrivning tyder skrivningen enligt tingsrätten i vart fall på att parterna i någon mån i anslutning till skadehändelsen varit överens om att skadan på hiss 4 orsakats av Delete.”

“Är Delete ansvarig gentemot OF Bygg för OF Byggs skadeståndsskyldighet mot sin beställare för skadorna på hissen? Folkets hus har anlitat OF Bygg för att genomföra renoveringen av Folkets hus. OF Bygg har i sin tur anlitat Delete för betonghålsågningen av trappschaktet och hisschaktet. Som konstaterats ovan har Delete orsakat en skada på hiss 4. Av det sagda i förening med de mellan parterna tillämpliga föreskrifterna och ABT 06 följer att Delete är ansvarig gentemot OF Bygg för OF Byggs skadeståndsskyldighet mot sin beställare för skadorna på hissen.”

“Av försäkringens villkor framgår att något åldersavdrag inte ska göras av en hiss under de första 25 åren. Hissen var ny år 2015. Något åldersavdrag ska därför inte göras […] Delete ska därmed betala det yrkade beloppet till Länsförsäkringar.”

Juristbyrån Zakon AB ./. Hasseludden AB (Stockholm tingsrätt FT 3685-23)

Bakgrund

En juristbyrå hade bokat hotell och spa för sina anställda på Yasuragi. I tjänsten ingick tillgång till Yasuragis japanska bad. Redan första dagen avbröt byrån vistelsen och väckte sedermera talan vid Stockholms tingsrätt mot Yasuragi, med yrkande om att den köpta tjänsten skulle hävas på grund av väsentligt fel i tjänsten. Totalt yrkade juristbyrån ersättning om 15 417 kronor, varav 4 500 kronor avsåg återbetalning av köpet, 918 kronor för resekostnader för byråns två anställda och 9 900 kronor för tre timmars tidsspillan för de två anställda.

Vad som hänt

Juristbyråns anställda och andra gäster hade blivit tillsagda när de samtalade med varandra i det japanska badet, vilket upplevdes som påtagligt obehagligt och otrevligt. Eftersom ingen av de övriga närvarande personerna vid händelsen hade hörts, var det svårt att bedöma tillförlitligheten av uppgifterna, särskilt de mer subjektiva delarna om hur allvarligt personalens beteende upplevdes. Tingsrätten konstaterade att det var bevisat att de blivit tillsagda och att de upplevde detta som obehagligt, men att det inte kunde fastställas hur pass allvarliga tillsägelserna var. Båda parter hade åberopat bilder av Yasuragis skyltar för de tysta avdelningarna, och tingsrätten bedömde att det framgick tydligt att det skulle vara tyst. Detta framgick även av bokningsbekräftelsen som byrån fått från Yasuragi. Med beaktande av Yasuragis förhållningsregler, att dessa var tillgängliga för byråns anställda, och att det inte fastställts hur ingripande personalens tillsägelser var, bedömde tingsrätten att byrån inte hade bevisat att det förelåg ett sådant väsentligt fel i tjänsten att avtalet kunde hävas. Eftersom byrån inte hade rätt att häva avtalet, hade de heller inte rätt till skadestånd. Käromålet ogillades därför.

Filmer, serier och dokumentärer om juridik eller jurister [Uppdateras kontinuerligt]

I detta blogginlägg presenterar jag en lista med mina egna omdömen om filmer, serier och dokumentärer med juridiskt kontext eller som skildrar jurister eller juristrollen.

Kort om sevärdhet:

  • Alla serier och filmer som jag har betygsatt med 7 eller högre bedömer jag som sevärda. Det finns dock flera verk som har fått betyget 6 men som i vissa avseenden – exempelvis skådespeleri, scener som ändå håller mycket hög kvalitet eller som är väldigt underhållande. Det är därför lämpligt att använda denna lista i kombination med andra betygskällor online.

  • Alla listade dokumentärer är värda att se.

Filmer:

Dokumentärer:

Svenska:

Utländska:

Serier:

Om studenternas psykiska hälsa på juristprogrammet

Med det här inlägget tänker jag skriva om psykisk ohälsa på juristprogrammet samt skapa en hubb av föreläsningar. Psykisk ohälsa finns på alla program och även på juristprogrammet där det varierar i utbredning, typ, och grad.

Valmöjligheten av antalet fördjupningskurser på landets olika juristprogram skiljer sig markant

Allmänt

Vilka fördjupningskurser i juridik som erbjuds vid de olika läroverken som har juristprogrammet skiljer sig ganska markant mellan läroverken. Ett exempel på detta är antalet fördjupningskurser som erbjöds höstterminen 2024, där resultatet visar att valmöjligheten varierade mellan 34 kurser (Lund) och 9 kurser (Karlstad) under samma termin:

  • Lund: 34 st (varav 3 st är 7,5 hp kurser) Ex. Medicinsk rätt 15 hp, Bevisvärdering 15 hp, Företagsförvärv 15 hp

  • Stockholm: 23 st Ex. Rättspsykologi 15 hp, Legal English 15 hp, Comparative Law 15 hp.

  • Uppsala: 22 st (varav 7 st är på 30 hp) Ex. Aktiemarknadsrätt 30 hp, digital bankrätt 15 hp, Historical trials 15 hp, LAW & Law & Artificial intelligence 15 hp.

  • Umeå: 13 st Ex. Kriminologi och viktimologi för jurister 15 hp, Barnrätt 15 hp, Ekonomisk familjerätt 15 hp.

  • Göteborg: 15 st (varav 1 st är en på 30hp) Ex. International law in maritime context 15 hp, 

  • Karlstad: 9 st Ex. Företagsbeskattning 15 hp, Legal Tech, AI och Rules-as-Code 15 hp, Juridiskt socialt arbete 15 hp.

  • Örebro: Inga uppgifter.

Nyhetsartikel: "Färre fysiska föreläsningar för juriststudenter: 'Hotar rättssäkerheten'"

SVT har i en nyhetsartikel rapporterat om nedskärningar, bland annat på landets juristprogram, i syfte att göra ekonomiska besparingar på grund av inflationen. Var tredje föreläsning på juristprogrammet vid Stockholms universitet ställs in, och alla gästföreläsare förlorar sina uppdrag. De obligatoriska föreläsningarna ersätts istället med förinspelade videor och instuderingsuppgifter. Totalt förväntas universiteten i Sverige gå med ett underskott på 1 miljard kronor under 2024. Exempel på röster hörda i artikeln:

  • Linnea (student som läser T3, SU): “Det känns ju lite oroväckande då när man ska ut i arbetslivet sen och liksom inte fått all den kunskap som man liksom förväntats”.

  • Gustav Sjöberg (Prefekten på den juridiska institutionen, SU): "... men det e klart att eh, det är anmärkningsvärt att en linje som juristprogrammet som är… hör till de viktigare i samhället har så lite resurser att utbilda goda jurister som är viktigt för samhället.”

  • Generalsekreteraren för advokatsamfundet, Mia Edwall Insulander varnar för att det här i förlängningen hotar rättssäkerheten och kompetensen hos nyutexaminerade jurister.

Källa: Annie Sääf, “Färre fysiska föreläsningar för juriststudenter: 'Hotar rättssäkerheten'“, 2024-03-06, https://sverigesradio.se/artikel/farre-fysiska-forelasningar-for-juriststudenter-hotar-rattssakerheten

Kuriosa: Högsta domstolens verksamhetsberättelse 2023 är här!

Som ny juriststudent kan det verka som om Högsta domstolens verksamhet är höljd i dunkel. För att försöka avmystifiera denna instans brukar jag årligen läsa deras verksamhetsberättelse. Jag tror att det kan vara nyttigt att skapa sig en bild av vad Högsta domstolen är och hur den fungerar, och att denna domstol i grunden fungerar som vilken annan arbetsplats som helst.

Sammanfattning av verksamhetsberättelsen 2023:

  • En fastsäkerhetskontroll har nu installerats i domstolens entré.-*

  • Ett särskilt utrymme har nu gjorts för frihetsberövade, något som har saknats tidigare.

  • Högsta domstolen har drygt 90 stycken anställda och bara 70 av dem arbetar i deras lokaler på det bondeska palatset. Resterande 20 personer tjänstgör på distans från Lund och Göteborg.

  • Det är en handfull besökare som varje dag vänder sig till domstolen, t.ex. med frågor om målen eller med begäran om att få ut allmänna handlingar. Ibland vill någon part lämna in ytterligare material i ett pågående mål eller lämna synpunkter. Under ett verksamhets år tar HD emot ett relativt stort antal besöksgrupper. Mestadels besöksgrupper från juridiska fakulteter runt om i landet, anställda vid domstolar och andra statliga myndigheter. Utländska jurister som deltar i utbytesprogram är också ofta intresserade av att besöka HD.

  • HD tog emot 9000 mål under 2023 varav 114 stycken fick PT och 88 av målen blev prejudicerande.

  • Intervju med två justititeråd: “Vet man i förväg vilka mål som kan komma att bli uppmärksammade?”

    • Agneta: “Vissa måltyper som alltid kommer att dra till sig stor uppmärksamhet är sexualbrott och vissa grova våldsbrott. De målen berör många på ett allmänmänskligt plan. Sedan finns det mål som rör en specifik rättsfråga, men som får betydelse för många medborgare. Till exempel Girjasdomen (NJA 2020 s. 3) om en samebys rätt att upplåta jakt och fiske.”

    • Stefan: “Ett uppmärksammat mål sätter press på hela domstolen när allmänheten vill ta del av allmänna handlingar och media vill boka tid för intervjuer. I Girjasmålet var det också den första, och hittills den enda, gången som HD bestämde att det skulle hållas en presskonferens i samband med att domen meddelades. Eftersom intresset var stort för domen var det viktigt att direkt kunna sammanfatta och förklara utgången för media och allmänheten.”

  • Stefan: “Det är klart att jag är medveten om de konsekvenser som våra avgöranden får. De domar som HD meddelar läses med en finkalibrerad lupp och kan börja leva egna liv. Det här blir särskilt tydligt när det finns uppfattningar om att lagstiftningen brister på ett eller annat sätt. Då kan kritik riktas mot oss för vårt avgörande och det glöms bort att vårt jobb är att uttala vad som är gällande rätt. Men språket kan ibland vara ett trubbigt verktyg och det kan vara svårt att uttrycka sig på ett sätt som är både tillräckligt tydligt för de som ska tillämpa lagen, och tillräckligt tillgängligt för den breda allmänheten. Ibland kan konsekvenserna av ett avgörande börja visa sig först när det tillämpas av underinstanserna.”

Kuriosa: En ram till hur en vanlig dag med föreläsningar ser ut på juristprogrammet i Umeå

Detta blogginlägg är något jag själv hade hoppats få berättat för mig innan jag började studera på universitetet och var nyfiken på hur en typisk dag på juristprogrammet ser ut. Inlägget ger en ram för mina observationer om hur det vanligtvis ser ut för de juriststudenter som studerar på campus.

Kl 08:00-09:00: Anländer till campus

Man anländer till campus mellan 08-09 på morgonen för att gå på en föreläsning (beroende på ämnet eller schemat kan man även ha föreläsningar på eftermiddagen).* Att närvara vid en föreläsning på juristprogrammet skiljer sig inte så mycket från att närvara vid en föreläsning i [valfritt ämne] på gymnasiet eller grundskolan. Den enda skillnaden är att du nu sitter i en större sal, oftast ett auditorium, och föreläsningarna tenderar att vara längre.

[*] Beroende på kursupplägget och var i kursen man befinner sig enligt studieplanen kan det såklart vara så att man inte har många föreläsningar utan istället arbetar med ett seminarium, jobbar på en uppsats eller pluggar inför en tenta. Detta blogginlägg beskriver hur en typisk dag ser ut under den period av studieplanen då man har föreläsningar och seminarier under speciellt de första fem terminerna på Umeås juristprogram.

Om föreläsningarna

Den som är föreläsare på Umeås juristprogram är oftast en lektor, det vill säga en person med forskningsbakgrund i rättsvetenskap (juridik). Föreläsaren använder nästan alltid PowerPoint som verktyg (men ibland händer det att föreläsaren använder whiteboard). När det gäller föreläsningens innehåll brukar föreläsarna göra sina PowerPoint-presentationer tillgängliga på den gemensamma digitala plattformen (Canvas) för kursen en dag innan föreläsningen. Ibland släpps de dock några minuter innan föreläsningen, eller till och med efter föreläsningen. Tyvärr finns det ingen policy på Umeå universitet just nu om att de måste släppa PowerPoint-presentationen innan föreläsningen. Förhoppningsvis kommer detta att ändras i framtiden.

Kvaliteten på föreläsningarna kan variera, men de är generellt sett enligt mig av god pedagogisk kvalitet. Det är oftast lätt att hänga med på föreläsningarna och förstå det som kommer fram på PowerPoint-presentationen. I 95 % av fallen inbjuder föreläsaren till ett öppet frågestundsklimat (ibland kan det vara så att föreläsaren väljer att bara ta frågor mot slutet av föreläsningen på grund av tidsbrist). Vissa föreläsare är extra duktiga. En del föreläsare kan dock vara överpedagogiska, det vill säga deras pedagogiska nivå är för anpassad till en väldigt enkel nivå av kommunikation (dock är detta ovanligt, och hellre det än att man blir osäker på vad föreläsaren försöker förmedla). Medan vissa (få i antalet) föreläsare märks det att lära ut kanske inte är det de helst ville göra *host* någon enstaka doktorand *host*. Men överlag är den överväldigande majoriteten av föreläsningarna och föreläsarna bra på att kommunicera.

Vissa föreläsare har en föreläsningsstil där de nästan hamnar helt utanför det som står i PowerPointen, medan andra (fåtal) följer PowerPointen nästan ord för ord, vilket gör att det ibland nästan vore bättre att ha stannat hemma och läst PowerPointen istället. Beroende på typ av föreläsning föredrar jag personligen en balans mitt emellan dessa två extremer. Generellt har jag också fått en uppskattning för att gå på föreläsningar med professorer, då de tenderar att vara mycket pedagogiska och exakta i sina uttryck så att man bara kan "suga upp" deras kunskap. De flesta studenter (97 %) antecknar föreläsningarna på sin bärbara dator, medan resterande antecknar för hand. Ett föreläsningsområde kan vara allt från 45 till 540 minuter. Om föreläsningen är lång kan det hända att föreläsaren delar upp den på för- eller eftermiddag, eller under två dagar. Medellängden för en föreläsning i ett ämne är 90 minuter, och alla föreläsningar tar en paus vart 45:e minut. Pauserna är tänkta att vara 15 minuter långa, men ibland kortas de ner till 10 minuter eller kortare om föreläsaren har gjort för många utvikningar eller fått för många frågor.

Lunch kl 12:00-13:00:

Det övergripande är att studenter brukar ha med sig sin egen matlåda som de kan värma i någon av de många mikrovågsugnarna som finns på utvalda platser på campus. Det kan dock vara svårt för studenter som värmer sin mat i samhällsvetarhuset att hitta en plats med bord och stolar att sitta vid under lunchen. Lunchruschen börjar i stort sett prick klockan tolv, så en fördel är att vara ute tio minuter innan om det är möjligt. Ibland kan man även äta på något av caféerna eller restaurangerna på campus.*

[*] Ibland arrangerar JF, ELSA eller FEM JUR frivilliga lunchföreläsningar. Då kan vissa studenter välja att delta i dessa under lunchen. De som är aktiva i föreningarna brukar även samlas i sina respektive föreningsrum och äta tillsammans.

Eftermiddag

Klockan 13:00 fortsätter dagen vanligtvis med föreläsningar, eller så tar man sig an veckans seminarieuppgifter. Under programmets obligatoriska kurser har man oftast seminarier två gånger i veckan. Ibland kan det dock bli undantag, som när man inte har något seminarium alls eller till och med har hela tre stycken på en och samma vecka. De veckor man har tre seminarier brukar inte vara så roliga, och oftast beror det på att ett seminarium ställts in veckan innan eller att det är ett resultat av en dålig schemaläggning.

Kl 16:00–17:00 :

Vid den här tiden brukar de flesta juriststudenterna gå hem för dagen. Jag har märkt att förstaårsstudenter ofta har lite svårare att anpassa sig till denna ovanstående disciplin som krävs, men jag har också sett en tydlig utvecklingskurva där man vänjer sig mer och mer ju fler terminer man går. Och ja, där har du en enkel bild av hur en typisk pluggdag på juristprogrammet ser ut.

Kuriosa: Vem styr samtalen om juridik? Maktbarometerns rapport 2023

Sedan 2017 har Medieakademin, på uppdrag av Domstolsverket, årligen publicerat en karta över de konton på sociala medier som styr de svenska samtalen om juridik. Rapporten för 2023 kan laddas ned här.

Två smått intressanta iakttagelser är att, trots att majoriteten av juriststudenter är kvinnor, är det fortfarande män som tycks ha störst inflytande på sociala medier i juridiska diskussioner. Rapporten ger ingen förklaring till varför det är så, och skillnaden är heller inte särskilt stor. Intressant nog verkar den privata sektorn, särskilt företag, ha det största inflytandet i juridiska diskussioner på sociala medier.

Hur stort utrymme har retoriken i juridikens värld? [work in progres]

Detta är en fråga jag har ställt mig mer eller mindre sedan dag ett på utbildningen – och som jag nu har funnit ett mycket tydligt och definitivt svar på. Ja, retorik spelar en stor roll för jurister, särskilt för processjurister, där alla aspekter av kommunikation får en ännu större betydelse. Trots att lagtext kan vara ganska torr och formell handlar juridiken i slutändan om att kommunicera budskap. Retorik är konsten att övertyga. Eftersom juridik bygger på argumentation blir förmågan att kommunicera och övertyga en central del av denna process. I detta blogginlägg kommer jag att sammanfatta allt material jag har hittat om retorik för jurister.

På svenska finns det fyra böcker om retorik för jurister:

  • Retorik och rätt (1994) - Mikael Mellqvist och Mikael Persson.

  • Retorik för jurister (1997) - Mikael Persson.

  • Retorik & Juridik (2007) - Mikael Persson.

  • Juridisk genomslagskraft : att övertyga muntligt som jurist (2016) - Inger Hoedt-Rasmussen och Jonas Gabrielsen.

År 2019 skrev en juriststudent vid SU en debattartikel i Dagens Juridik med titeln “Retorik och muntlig argumentation viktiga vapen för juristen – borde lyftas på utbildningen” i dagensjuridik

  • “En jurist med undermåliga retoriska förmågor tenderar att inte få gehör för sina argument, trots att argumenten kan innehålla kvalitativa juridiska resonemang”.

  • “I slutändan handlar det om att sälja argument… som gynnar klientens intressen.”

Författaren föreslog även att retorik och muntliga examinationer borde få en större plats i juristprogrammet.

Övertygande retorik för jurister (introduktionsföreläsning)

Nedanstående video om retorik gavs ut av BG institut i syfte av att locka till jurister att köpa utbildningspaket och kurser i ämnet av nämnda föreläsare. Jag blev personligen inte särskilt imponerad av nedanstående föreläsning då det inte gav någonting nytt för den som studerat grundläggande retorik tidigare på gymnasialnivå - men jag har ändå valt att länka den och även gjort en sammanfattning på innehållet för den som är intresserad (se nedan).

Min sammanfattning:

  • Vad är det egentligen som gör ett anförande intressant? Väldigt oftast handlar det om att det måste finnas någon slags energi, engagemang, det får inte var monotont osv.

  • Retoriker, det är vi allihopa. Vi pysslar alla med retorik och det har vi övat på sedan dag ett. Det handlar om att på olika sätt sälja in budskap. Det här med att sälja in budskap kan skilja sig på en massa olika sätt.O m vi blir lite mer medvetna om vad det faktiskt är. Vad det är som egentligen påverkar oss. När vi talar påverkar mottagare, ja då kan vi medvetna om de retoriska verktyg när det gäller i det skarpa läget. 

Artikulation

  • Om vi pratar engagemang eller energi? Vad är det för underliggande byggstenar som kan hjälpa oss att plocka fram den där energin oavsett dagsform? En sak kan vi vara säkra på. Det är alltid så mycket mer än bara innehållet som påverkar.

  • Hans Rosling: Han hann att bli folkkär innan han gick bort alldeles för tidigt. Han är en av mina föredömen, inte minst för att han alltid hade ett pedagogiskt uppsåt. Bara där kan vi låta oss inspireras. T.ex. "Ikväll ska jag vara i aktuell studion, vad gör jag då? Ja, jag tar med mig legoklossar, inte för att det ska vara spektakulärt för sakens egen skull utan för att vi som mottagare ska kunna förstå så bra det bara går”. Han vågade, han lekte. Om vi analyserar det utifrån hans muntliga leverans, vad utmärker den? Hur lät han? Ex. *Ger exempel på två olika sätt att säga samma mening*. Mycket mer kroppsspråk, mycket mer melodi, mycket roligare tonfall (inte monotont), vad är det som gör att jag lyckas åstadkomma ett mer levande tilltal? Svar: Artikulation! Lite förskräckt, det kan vi ta hjälp av för att förmedla engagemang och energi. 

  • Ex. Du har sovit dåligt, du är trött under dagen, barnen är sjuka… du kan inte flytta på ditt anförande eller möte, du vrider lite på din artikulation, det bär, orden fäster, bara genom att vrida på de lilla. Scenartister vill inte alltid vara på scen och uppträda men de vet hur de ska sätta igång sig själva och precis det där kan vi också lära oss också. 

Vi är alltså i alla sammanhang psykologiska varelser. Vi är alltid upplevelsestyrda.. Vi är alltid kännande. 

  • Vi är biologiska och psykologisk varelser. Jill Bolte Taylor: Hon är en ledande hjärnforskare från Harvard. Och hon säger så här beträffande om hur vi människor fungerar. “Vi människor kan tänka, vi är avancerade, kanske det mest avancerade däggdjuret som finns i dag. Men våra sätt att tänka, reagera, bedöma, ta beslut, agera påverkas ju alltid av känslor. Vi är i alla sammanhang kännande och upplevelser styrda. Så fungerar vi helt enkelt och utan att vi tänker på det”. Det här är en väldigt viktig del av modern retorik. Som utgår från om hur vi människor fungerar. Som de biologiska och psykologisk varelser vi är, modern hjärnforskning har en jätteviktig del i dagens retorik. Harvard universitetet är en ledande institution som tar till sig de rönn som har kommit på 2000-talet beträffande om hur vi människor kommunicerar. Det är så mycket mer än bara innehållet om hur budskapet landar. 

  • En fråga som jag oftast ställer till jurister är: Är det någon som tänker på att det enbart är juridiska fakta som avgör mål? Och det är det ju inte, vi vet ju att det är en massa andra saker “jaha det var den domaren”, “Jaha, vad spelar det för roll då?”, “Ja, det hade varit bättre med den där andra domaren för den är mycket mer på ett annat sätt”. Vi är helt enkelt inte mycket mer än människor. vårt sätt att tänka som på olika sätt springer ur känslor, påverkar hur vi bedömer saker och hur vi tar beslut. 

  • Allt som sker i rättssalen kan vi egentligen överföra till vilket annat socialt sammanhang som helst beträffande om hur vi människor fungerar. Jag har faktiskt intervjuat ganska många domare om det här och när man har pratat en stund så kommer det ju fram att en domare ska alltid vara så rationell och förnuftsstyrd som möjligt, MEN det påverkar också av att vissa personer helt enkelt kanske är intressantare eller roligare än andra och det kan de inte veta trots att det inte ska påverka. Vi är alltså i alla sammanhang psykologiska varelser. Vi är alltid upplevelse styrda.. Vi är alltid kännande. Ju mer koll vi har på detta ju tidigare verktyg kan vi ha för att styra detta.

Paralingvistiska signaler

  • Dessa punkterna tillsammans påverkar tonfall, melodi och uttryck - är en uttömmande lista och gäller för alla språk. Med lite koll på detta kan man utveckla sitt talande i det skarpa läget och öka förutsättningarna för att få ett genomslag i sin kommunikation. Ex. *Två exempel som talaren använder sig av för att framföra samma budskap* “Regeringen erkänner misstag”. Det andra exempel hade ett långsammare tempo, ett annat röstläge och volym (mörkare), en obefintlig betoning och halvslö artikulation, hade inte så mycket kroppsspråk. Detta är ett sätt att titt på de olika strängarna så att säga på en gitarr:

  • Tempo. DOCK: Betyder ej att ett långsamt tempo gör att kommunikationen blir sorglig eller tråkig. Tips! Vi kanske har ont om tid men får inte ha bråttom. Ett snabbt tempo kan vara en del av en människas personlighet och kan i sig vara effektiv ocht härligt - men vid ett skarpt läge kan man kanske tjäna på att dra ner tempot. Hur ska man hitta rätt tempo då? Tänk S.k. “Berättartempot”. Det är en djupt nedärvd färdighet. T.ex. när du ber någon läsa upp en berättelse ur en saga - det är inget man bara spinner iväg och talar fort igenom. Alla har ett berättande tempo i sig. Plocka fram det när du är i det skarpa läget. Skriftspråket är att berätta muntligt. Det är så  vi har fört tradition, kultur, historia vidare. 

  • Röstläge/volym: Ta plats med rösten. DOCK: Handlar inte om att dominera, inte om att prata starkt i heller. Utan handlar om att inta rummet helt enkelt. En liten volymhöjning kan ha en stark psykologisk effekt. Lär dig reglera ditt röstläge och din volym.  

  • Artikulation/betoning: Lite förstärkt artikulation hjälper oss att förmedla energi och engagemang. Och som mottagare älskar vi tydlighet. Betoning klargör sammanhanget. Om det verkligen är monoton, då blir det svårare att lyssna. Emotioner har genom årtusenden långsamt mejslat fram allt det här som vi pysslar med.

  • Gestik: Tar fram det. Göm inte det. DOCK: Inte det mest gestiska eller expressiva här som är den mest effektiva. Det finns såklart många stilar - men det är det blodfattiga som vi ska försöka undvika. Hindra inte dig själv när du är i det skarpa läget. Det är ytterst ovanligt att det skulle bli fel att hindra sig. Gestiken hjälper rösten och rösten hjälper gestiken.

  • Pausering: Pauser är en jätteviktig del av allt det du säger. Pauser påverkar det som du har sagt men även det som komma skall. Pauserna kan göra så att du går in i ett rum och plötsligt uppstår det koncentration och förväntan hos mottagare. Pauser påverkar orden.  Pauser gör att vi hinner täka och smälta det som sades. Detta kan man spela på för att ta kommandot i vilken talar situation som helst. Visa när det är ett nytt stycke eller ett nytt kapitel.

Allting är berättelser

Dessa följande frågorna ska vi har framför oss när vi planerar vilken anförande (muntlig kommunikation) som helst:

  • Varför? Ex. Varför ska jag göra ett anförande? 

  • Vem? Ex. Vem är mottagaren? För vem behöver jag anpassa mitt språk till? Jurister är väldigt bra på att tala juridiska. 

  • Vad? Ex. vad är syftet med anförandet? Vad vill jag att mottagaren ska känna när anförandet är slut?

  • Hur? Ex. Hur gör jag en så pedagogisk disposition som möjligt när jag gör ett anförande? Ett vanligt sätt är att vi berättar det vi ska berätta om. Att vi går igenom en agenda osv. Går bra också att komma med en teaser/cliffhanger som skapar maximal mental närvaro. Detta är en klassisk dramaturgi  Det är många gånger man har suttit och tänkt på annat, särskilt när en inledning är för vek. Det finns ett retoriskt knep här - det icke förväntade (handlar dock inte om att det måste var något spektakulärt) 

Ytterst handlar bra kommunikation om att skapa tydlighet. 

  • Liknelser/metaforer: Vi har alla ibland ganska komplexa saker som vi ska prata om. Det här med att använda liknelser genom att måla upp bilder av någonting annat kan vara ett fantastiskt verktyg. Ex. Det handlade om jurister som skulle redovisa en massa nya regelverk som skulle påverka vanliga låntagare på olika sätt. Man skulle kunna rakt av berätta om dessa nya regelverk - man skulle också kunna använda sig av att berätta det genom att skapa två personer, Bosse och Bettan och visa hur de påverkas av de olika lån scenarion. 

  • Astrid Lindgren: “En bra berättelse ska vara som en gädda, jo den ska ha en vass inledning, en fyllig kropp och en snärtig avslutning.” Ex. En vass inledning kan vara en triggande fråga eller ”pang” på innehållet.

 

Retorik och juridik: C. Ramberg intervjuar tre framstående jurister.

Min sammanfattning:

Claes Zettermarck (advokat):

  • Den som tror att en skicklig advokat bara har tur, har fel. Det krävs oerhört mycket förberedelse (förberedelser av olika natur t.ex. träning på de två stora delarna av en rättegångens anförande av sakframställningen och plädering). Fördelen med att en rättegång är upplagd med en viss formell struktur är att du kan förbereda precis vad du ska säga, hur du ska säga på det i förväg. Gör det!

  • Rak i ryggen (sträck på dig)!

  • Det väsentlig med en bra plädering att för det första fånga åhörarnas intresse. Om man inte gör det finns det risk att de med all respekt börjar fundera på när de ska hämtat barnen på dagis, om de skulle hämta bilen på verkstaden i dag eller imorgon osv. Därför är öppningen ganska viktig. Det är även viktigt att fundera på vem du pratar till eller med. Det skadar inte att ha en “catchy” inledning och sedan tala om hur disposition av ditt anförande ser ut (vad du ska säga och hur länge du tänkt prata). De flesta är intresserade av att veta hur lång tid det ska ta - om du nu har övat i förväg då vet du faktiskt hur långt tid det tar. Ex. på catchy inledning. I en skiljedomstol, “Gentlemen, I have been told that the Swedish dinners peech can be brief and amusing. I hate to say that this is not a dinner speech.”

  • Du har bara ett instrument till ditt förfogande. Det är du själv! Det är det instrumentet du ska använda för att få fram budskapet och för att övertyga. Och människor är olika och då måste man lära känna sig själv, sin egen styrka och sina egna svagheter. Det finns inget ’ett’ sätt som är rätt för alla. Utan här måste man med erfarenhet lära känna vilket sätt som är bra. Ex. Han skriver själv aldrig en sakframställningen eller plädering ord för ord. Det tenderar till att bli tråkigt och man tappar lite reflektioner som kommer och man brukar bli för bunden till manus då. Jag brukar har “stolpar” (punkter) . Nackdelen med detta är att man kan missa något - å andra sidan så tror han att man vinner i sin framställning.

  • msn måste anpassa retoriken till vad man tror hur domaren kommer angripa problemen.

  • Han var själv inte född till en bra talare. Tyckte det t.om. var obehagligt att tala inför ca 30 personer under studietiden på universitetet. Det enda sättet han kommer över det var med att träna på att tala och träna på att komma över känslan av att vara komfortabel i den situationen.

Emilia Lundberg (rådman):

  • C. Ramberg; Vad är det som gör att ett ombud är bra i just själva processsituationen?

    • Emilia Lundberg: “Det finns ett ord som sticker ut. Och det är egentligen det som är all form av kommunikation. Och att vara ett skickligt ombud är att vara en skicklig kommunikatör, du måste vara tydlig. Ett bra ombud är tydlig. Någon som klarar av att omvandla, kanske ibland komplicerade saker till någonting tydlig och lite mer enklare […] att kunna hålla en röd tråd, […] att ha en förmåga att nå fram med det budskap”.

  • C. Ramberg: “Vad är det värsta misstag som en advokat gör?”

    • Emilia Lundberg: “Man rasar egentligen litegrann hos mig […] tex. att man i sin pläderingen återberättar vad ett vittne har sagt alltför vinklat. Och ibland blir det så att man återger felaktigt vad ett vittne har sagt […] [man ska] inte försöka vinkla omständigheterna allt för mycket […] att det framstår som oärligt”

  • C. Ramberg: “Och hur e det. När.. när du kommer in och det e huvudförhandling och du har ju läst då inlagorna innan och förberett dig, vet du redan då vem som ska vinna?”

  • Emilia Lundberg: “Nej det kan man ju aldrig veta. För att det e naturligtvis så att vittnesförhör kan ställa allting på ända och det kan hända saker under rättegången som jag inte har förberett mig på. Men det vore ju lögn å säga att jag inte har någon slags uppfattning när jag går ner där och sätter sig… mig, och det tror jag är bra för ombud att känna till, att det e klart att även domare har någon slags känsla över vad som är rätt eller fel om hur det ska gå. Men vad man lär sig och vad man måste vara väldigt ödmjuk inför och öppen inför de te ju att man oftast ombestämmer sig. Jag kan va ganska.. ha en ganska klar uppfattning om saker och ting ska gå ehrm… men jag har lika många gånger ändrat mig, helt när jag har hört vad som har sagts. Det kan var en fantastisk plädering men oftare e det kanske vittnesförhör som kanske kom.. det e kom fram uppgifter som jag kanske inte hade räknat med som vänder saker och ting. Så att eh… man måste var öppen för att ombestämma sig i domarrrollen. Men jag tror att man är naiv om man har uppfattningen att man tror domaren inte har någon som helst uppfattning när man går ner och sätter sig där nere. För det e klart att vi ofta har.”

  • Tips! Sänk tempot. Prata långsammare. Tror det är lätt när man är stressad och är lite spänd att man börjar prata för fort helt enkelt. Finns en chans att man även “missar det som är så viktigt, nämligen att se domaren i ögonen. Du måste lyfta blicken, våga släppa papperet, prata långsammare och titta på den som e mottagare av det du försöker säga. För då kan du följa med och försöka läsa av hur domaren uppfattar det du säger”.

  • Sympatikriget - Emilia Lundberg: “Jag förstår att man [som ombud] kan handla i affekt, man blir upprörd, man kan blir arg på ett vittne, man kan bli arg på motpartsombudet. Och det finns situationer och sammanhang där det kanske kan vara på sin plats där man behöver bli lite arg. men att börja gräla med ett vittne eller motpartsombudet det leder sällan till att man lyckas med det som är så viktigt, nämligen å uppnå domarens sympatier, det e nog nånstans det som allting handlar om. Och det kriget, som vi brukar kalla det “sympatikriget” det vinner man väldigt sällan genom att bli arg. Så tänk på det! Lägg band på ilska när den kommer.”

Robin Oldenstam (advokat):

  • C. Ramberg: “Så du har mycket erfarenhet av att tala inför domare och skiljemän?”

    • Robin Oldenstam: “Ja närmare 20 år… räknade vi ut häromdagen”’

  • C. Ramberg: “Vad är ditt bästa tips till studenterna nurå? ”

  • Robin Oldenstam: “Jag tror att framförallt. Man ska tänka på när det gäller att tala inför en domstolen att inte bli gripen av ögonblicket. Och tro att här måste jag nu tala högtravande, här måste jag nu så att säga uttrycka mig komplicerat och fint. Utan hela tiden tänka på att det handlar om kommunikation, du ska få fram ett budskap, det ska vara effektivt, det ska kännas relevant för den som lyssnar, det ska kännas intressant så att de fortsätter att lyssna och inte bara sysslar med någonting annat och det måste också vara fokuserat på det som är dina mikrobudskap. […] Gör det inte för komplicerat - ha det enkelt! “

  • Robin Oldenstam: “När man är ung så blir man kanske ofta gripen inför domstol och känner att ‘jag vill ha kontroll’ och då är det väldigt lätt att känna att för att få kontroll så skriver man ett fullständigt manus på allt man ska säga. Det ger en falsk känsla av kontroll... […] det här papperet som du tycker ska ge dig kontroll i själva verket kontrollerar dig. Du kan liksom inte interagera med domstolen, du kan inte se dem i ögonen, du kan inte ha ett samtal. Visserligen är det du som talar men när du ser deras ögon, där du följer dem där du ser att dem blir intresserade, när de blir mindre intresserade, när dem lägger ner pennan och tar upp pennan och skriver och antecknar för att dem tycker att nu kommer det något intressant. Du kan inte ha den mänskliga interaktionen och är nu bunden till ett papper. Utan vad du behöver istället är att punkta ner på det här papperet. Punkter på vad du vill framföra och sen får du öva tills du kan framföra det där utan manuset i stort. Ibland kan det vara bra å skriva inledningsvis de första två meningarna bara så man kommer igång lite grann… så att man inte få någon sorts vitpappers skräck men sen ska det bara var synopsis (punkter) osså måste du lära dig att tala själv. Och första gången du gör det här (kanske inför spegeln eller inför din sambo eller vart som helst) då kommer det gå ganska knaggligt. […] Nästa gång tar du tid på det också ‘hur lång tid tog det att säga detta? Och fick jag fram budskapen? Och kan jag vässa det ytterligare?’ […] plötsligt sitter detta budskapet [efter fler övningar] naturligt, det kommer bara naturligt - om hur du ska uttrycka dig. Och då börjar du nå den nivå […] utan att ha ett fullständigt manuskript.”

  • C. Ramberg: “Robin, har du alltid varit en bra talare?”

  • Robin Oldenstam: “Näee, det kan jag inte påstå. jag kommer ihåg när jag hade föreläsning för första gången inför studenter i Lund eh, då var jag själv student. Det var bara det att jag låg en termin före och skulle få hålla en mindre föreläsning. Jag var så nervös jag stod på toaletten och kände ‘det här går inte’, jag fick panik. Och när jag skulle föreläsa så kom jag på mig själv att jag höll i en penna som låg på bordet, och den trummade, omedvetet bara genom mina så att säga nervösa tics mot det här bordet. Jag var tvungen att släppa den. Man föds inte till att vara en bra talare. Men man kan öva sig till att bli en bra talare.”

Vad är juristen för en typ av människa? Vilken typ av människor tenderar till att läsa juridk?

T. Lindgren generaliserade i Juridikpodden (S2E2) att de som läser juristprogrammet ofta är samhälls- eller språkintresserade. Jag håller med – man kan se dessa tendenser på programmet. Tyvärr har varken jag eller Lindgren några siffror som styrker påståendet, och det är givetvis en grov generalisering. När det gäller juriststudenters bakgrund kan den variera. Om jag skulle försöka beskriva den genomsnittliga studenten vid Umeås juristprogram året jag började, skulle jag säga att det är en 21-årig tjej som har gått en samhällsvetenskaplig inriktning på gymnasiet och kommer från Norrland. Själv tillhör jag nog en av de mer ovanliga kategorierna, då jag gick ut byggprogrammet. Men även om den ovanstående beskrivningen stämmer för många, finns det självklart studenter från andra gymnasieinriktningar. Dessutom har många juriststudenter med sig en bred variation av arbetslivserfarenheter. I min kull finns exempelvis en före detta elithockeyspelare, mäklare, polis, väktare och renskötare – för att bara nämna några.

Vad är en juriststudent egentligen för en sociologisk varelse? Och vad kännetecknar en jurist?

Detta är något jag har funderat mycket över under min utbildning och diskuterat med andra studenter på programmet. Jag ska börja med att säga att jag, innan jag började studera juridik, hade en del förutfattade meningar om både jurister och juriststudenter – det mesta i ett negativt ljus. Tyvärr har vissa av dessa fördomar bekräftats, och till och med förstärkts, genom min egen konfirmationsbias under utbildningens gång. Så om du som läser detta tycker att jag inte ger ett representativt uttryck för min syn på jurister och juriststudenter – ja, då vet du det nu. Jag är själv inte perfekt. Jag tror också att en del av min syn bottnar i att jag aldrig riktigt har tyckt om renodlade karriärister, som ofta tenderar att ha starkare drag av egoism. Samtidigt vill jag påpeka att jag under utbildningen har fått vänner och bekanta som är jurister och som jag tycker om – personer som inte riktigt passar in i den bild jag tidigare hade och nu försöker förmedla. Jag har också fått upplevelsen av att det finns vissa skillnader mellan juriststudenter vid olika universitet (mer om detta i framtida inlägg). Kulturen verkar dessutom skilja sig mellan olika årskullar. Det jag nu ska beskriva är därför en förenklad bild av hur jag uppfattar juriststudenten som sociologisk figur.

Jag vill också nämna att det finns en tydlig skillnad mellan jurister och juriststudenter. Jurister har oftast arbetslivserfarenhet, är äldre än juriststudenter och har utvecklat en fysisk och mental mognad. Kanske har de även bildat familj. Utvecklingspsykologiskt brukar detta innebära en ökad ödmjukhet. Självklart är detta en förenklad förklaringsmodell, och det är inte min avsikt att fördjupa mig i detta ämne mer just nu (mer om det i framtiden). Nedan följer mina egna erfarenheter. Dessa är subjektiva uppskattningar, inga absoluta sanningar. De är färgade av mina begränsningar, och jag är långt ifrån en perfekt människa – det skulle inte förvåna mig om jag själv passar in i några av dessa kategorier:

Men här nedan kommer mina erfarenheter. Dessa erfarenheter som är uppskattningar är inga absoluta sanningar. De är färgade av mina begränsningar. Jag är i heller inte en perfekt människa så det skulle inte förvåna mig om jag skulle passa in i några av nedanstående kategorier själv:

  • Jurister tenderar att vara konservativa.

  • Jurister tenderar att vara karriärister.

  • Jurister tenderar att vara materialistiska.

  • Jurister är generellt sett statuskåta.

  • Jurister tenderar att vara konformister och undviker helst att sticka ut eller utmana status quo.

  • Jurister är generellt sett socialt kompetenta.

  • Jurister är ofta inordnade i sociala hierarkier.

  • Jurister är generellt sett formella.

Hur dessa punkter skiljer sig från en genomsnittlig västerländsk person kan jag inte uttala mig om. Förmodligen överlappar dessa kategoriseringar ganska mycket, vilket skulle innebära att jurister inte skulle kunna särskiljas kategoriskt från övriga västerländska människor på ett betydande sätt. En sak jag däremot kan peka på är tendensen hos juriststudenter att tro att de är mycket bättre än andra. De tenderar också att blint tro att många samhällsproblem skulle kunna lösas om bara fler jurister fanns i samhället. Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag vill ge en bild av det psykologiska och sociologiska klimatet som råder bland juriststudenter. Analysen såklart ytlig och otillräcklig, och jag kommer att återkomma och skriva mer om detta senare. Det är bara början på en skiss för att ge konturer till hur man jag försöker definiera jurister utifrån dessa enkla beskrivningar. Det skulle även vara av intresse att vidareutveckla och ha med underkategorier för jurister, såsom humanjurister, affärsjurister och straffrättsjurister, eller mellan olika typer av jurister som domare, advokater och offentligt anställda. Och även om man tittar på andra faktorer som gener, kön, ålder, erfarenhet, familjekultur, socioekonomisk bakgrund – för att bara nämna några klassiska exempel – så är dessa beskrivningar fortfarande förenklingar.

Domare har inte en fläckfri vandel:

Även jurister kan känna att det är skönt att slippa arbeta med andra jurister:

  • I en intervju den 14 maj 2007 reflekterar Hans-Gunnar Axberger, jurist och professor i medierätt, över perspektivet att komma ifrån att arbeta med andra jurister.

Boksammanfattning: Processjuristens dom – Och råd till andra, m.m. (2022)

 

Allmänt

Följande inlägg är en sammanfattning av en bok, där jag har valt ut de delar som jag tyckte var mest betydelsefulla. I mitt tidigare inlägg ("Nyss inkomna böcker till UB (mindre än en vecka kvar till terminsstart). Hur många böcker om juridik kan du finna på bilden?" den 23 augusti 2023) nämnde jag hur jag av en slump fann denna bok på UB:s hylla för nyinkomna böcker. Författarens syfte med boken var att ge "unga och blivande processjurister råd på vägen" (s. 9). Men han beskriver också att hans främsta syfte var att ge en bild av sig själv till sina barn och familj, för att förmedla insikter om sitt professionella liv. Boken skulle även kunna bidra till en viss (önskvärd) förändring, underförstått riktad till jurister (s. 221). Om jag, som läsare, ska vara lite mer krass, kan man nog säga att syftet också var att göra PR för författarens egen juridiska konsultfirma – som han startade samma år som boken lanserades. Hur som helst.

Kan jag rekommendera denna boken till andra juriststudenter?

Jag kommer först att ge ett kort omdöme om boken. För att vara rak på sak: Författaren uttrycker sig ofta på ett intetsägande, oklart och ibland tvetydigt sätt. Under läsningen blev det uppenbart för mig att han verkar ha en ovilja att verkligen förklara eller uttrycka sig klart, samtidigt som han ändå vill säga något.

Jag förstår att han måste ta hänsyn till advokat- och klientsekretess, men det är inte det som är problemet. Det finns flera delar av boken där jag som läsare har avslutat ett kapitel eller en sektion och bara önskat att han hade förklarat mer eller varit tydligare. Som en akademiskt utbildad och erfaren jurist med 30 års yrkeserfarenhet saknas det både tydlighet och precision i boken. Vissa kapitel var så tråkiga att jag helt enkelt var tvungen att hoppa över dem.

Personligen är jag inte heller särskilt förtjust i att skriva om egna erfarenheter i tredjepersonsperspektiv (men detta är självklart en smaksak). Att använda så många citat, som presenteras utan någon större struktur, för att förmedla ett djupare budskap fungerar inte särskilt bra för mig som läsare. Budskapen tenderar att bli urvattnade och ytliga. Trots det fann jag en hel del insiktsfulla saker som vidgade mina perspektiv kring att arbeta med praktisk juridik, processjuridik och affärsjuridik.

Kan jag rekommendera denna bok till juriststudenter? Ja, om du är intresserad av affärsjuridik tycker jag definitivt att du bör läsa den. Precis som man får leta efter guld när man vaskar, gäller samma sak här – det finns mycket att hämta om man letar. För övriga juriststudenter som inte är intresserade av affärsjuridik, skulle jag endast rekommendera att läsa boken om något i sammanfattningen nedan tilltalar dig. Under vissa delar av boken kände jag stor ovilja att läsa vidare och var tvungen att skumläsa eller till och med hoppa över vissa sidor för att hitta något användbart. Döm själv utifrån ditt eget intresse:

Kort om författarens CV:

  • 1991: Stockholms universitet, Jur. kand

  • 1991-1992: Södra Roslags tingsrätt, notarietjänstgöring.

  • 1992-2007: Advokatfirman Vinge, processjurist.

  • 2007-2022: Mannheimer Swartling, processjurist.

  • 2022-: Egen juridisk konsultfirma.*

[*] Författaren berör endast sina erfarenhter fram till år 2022 då han sade upp sig från affärsjuridiska byrån och startade en egen juridisk konsultfirma.

Kort om författarens erfarenheter:

  • Antal arbetsdagar: 6 600 stycken (ca 220 arbetsdagar per år, jobbade oftast helger de första 15-20 åren). Med ett snitt på ca 1400 timmar per år. Han uppger dock att han arbetade i snitt 50-timmars veckor och att en del timmar i per vecka förblev odebiterade. (s. 220)

  • Antal tvister som gick till huvudförhandlig: 100-150 stycken (varav 5-12 förluster i totalt (“Hur räknar man [en förlust] om målet tappats vid tingsrätten men därefter förlikts? Hur räknas man om klienten vunnit ansvarsfrågan, men fått dåligt betalt för liden skada och rättegångskostnaderna kvittas? Därav spannet”) (s. 222).

Sammanfattning av det som jag tar med mig från att ha läst boken:

  • Författarens generella syn om rådgivningsrollen från jurister: Han tycker att det slarvas [med bra rådgivning] mer och mer med det i takt med att processande har blivit “big business” och hans ser tyvärr en förklaring till det i en pengahunger (och fåfänga) hos en del advokater (s. 8-9). När författaren satt ting hade han flera gånger förvånats över att parterna genom ombud tog positioner i rättsliga frågor, som man lätt kunde konstatera var felaktiga. Eller som stod i strid med klara förarbets- och doktrinuttalanden, utan att det talades om varför rätten skulle välja en annan lösning än den som framgick av dessa rättskällor. Författarens analys var att ombuden inte gjort ordentliga utredningar utan ibland bara chansade (s. 21). Författaren känner inte till några processjurister som inte skulle verka i sin klients intresse om förlikning kan vara en bra sak. Han nämner dock misstankar att somliga processjurister som inte ser det som sitt jobb att i första hand verka för en förlikning när det kan ligga i sin klients intresse (s. 62).

  • Varför kommersiella avtal ibland ledder till tvist: Avtal som författaren själv hade varit med och skrivit blev det mycket sällan några skiljeavtal eller förlikningsavtal om senare. Däremot blev det en mängd tvister om avtal som andra medarbetare på byrån skrivit eller medverkat till, och det var enligt honom inget konstigt med det. Att det ibland kan bli tvist även om de mest genomarbetade avtal och avtal av högsta kvalitet. Det finns påhittiga motparter, ibland har de dessutom överoptimistiska rådgivare. Det är lätt i efterhand att vara kritisk och att ibland är det befogat p.g.a. “sloppy drafting”, feltänk eller irrationellt agerande. Att en anledning kan vara att en jurist kanske inte vågade kräva tydlighet just på den punkten man förhandlat om och som det senare blev en rättslig tvist om. (s. 22-23).

  • Författaren beskrev sin första riktigt stora tunga förlust som förfärlig och att den hände den 29:e november i början av 1990-talet. Han var visserligen bara biträdande jurist i ärendet och var formellt sätt utan ansvar gentemot klienterna. Målet avgjordes av en ensam skiljedomare, som enligt honom visserligen var och är brilliant, men att denne domaren var helt fel skiljedomare för klienterna i den aktuella tvisten, med tanke på vilken den avgörande frågan var. Författaren hade inte varit med när skiljedomaren hade utsetts men hade då ändå inte vetat vilka skiljedomare som var lämpliga och inte - han var alldeles för oerfaren för det då. Det gick åt helvete. Stora pengar. RIsk för personlig konkurs m.m. Författaren lärde sig en dyrköpt erfarenhet som inte hade fått uppleva tidigare även om han förstått det, att processa inte är en sport (s. 23-24).

  • Om hans erfarenhet att bli anmäld av advokatsamfunds disciplinnämnd ett antal gånger under karriären, men att det aldrig ledde till någon disciplinär åtgärd, och hans råd om att ta några djupa andetag, sova på saken och tala med en eller flera kollegor när man blivit anmäld (s. 24).

  • Om (antagligen) den elakaste juristen som han fått rapportera till under sin karriär: Juristen var satt under hårt tryck, vilket säkert kunde förklara en del av hans elakheter och lynniga humör, men han gick ändå helt klart för långt när han körde med sina många konsulter av olika slag. Möjligen fick han en del av dem att stå på tå, av rädsla. Men han fick inga vänner. Ett team konsulter hade en bild av honom på sin piltavla. Vid ett tillfälle blev författaren inkallad till den elakes rum för att få feedback på ett inlageutkast. Den elake lät författaren sitta och vänta en bra stund medan han själv plockade bland sina papper. Den elake tittade upp, slängde teatraliskt inlageutkastet framför sig på skrivbordet och sa: “well you’ve got an all-nighter ahead of you. Efter lite diskussion om det som uppenbarligen varit så dåligt att det behövde omarbetas från grunden var det en halvtimmes arbete med att fixa till inlagan (s. 26).

  • Om att att för första gången processa i HD: Där det blev en 3-2 förlust men att inte ens majoriteten var ense utan två av justititeråden verkade tycka att lagstiftaren borde titta på frågan. Och att han efteråt fick höra från en källa med viss insyn att ett av justitieråden tyckte att målet borde ha gjorts i plenum (s. 30).

  • Om vilken påverkan tvistemål kan ha på en klient: Författaren beskrev en klient vars förlikning gick i hamn och där klienten ringde några veckor senare och berättade att han mådde så bra, allt kändes så lätt, årstidens färger och lukter var klarare och starkare osv. Han sa nåt i stil med: Det beror på att processen är över. Det måste vara det. Jag förstår först nu hur den har pressat mig (s. 33).

  • Om att skriva inlagor i beredskap: “Vi befarade att motparten skulle göra ett försök med civilprocessuella tvångsåtgärder och att vi skulle få mycket kort tid på oss att svara. Vi skrev därför ett mycket genomarbetat svar, som skulle kunna anpassas till vad motparten anfört i sin ansökan och ges in på några timmars varsel. Jag vill minnas att vi för all utredning inför och allt skrivande av den tänkta svarsskriften arbetade upp den största månadsfaktura jag dittills karriären hade skickat till nån klient i nåt ärende. Nån ansökan gavs aldrig in av motparten. Den text som skrivits i den tänkta svarsskriften kunde dock senare återvändas i ett svaromål. Tur det! […] Det var första, men inte sista, gången [författaren] skrev en inlaga för att ha i beredskap om motparten skulle agera på visst sätt.” (s. 42).

  • Författarens relation till sömn: Författaren uppger att han under sin karriär nästan alltid sov gott, trots ett arbete som ibland pressat honom. Visst, lite svårt att somna nån natt en tid före en förhandling, med massor av tankar ideér, och farhågor som störde. (s. 32)

  • Exempel på hur författaren kunde analysera en förlust: “I ett skiljeförfarande 2015. Författaren såg målet som 60/40, klienten såg och förstod riskerna. Andra hade tittat på tvistefrågan och bedömt den; de hade varit optimistiska. Stöd i ordalydelsen, men andra problem. Bra skiljedomare, i alla fall två av tre. Bra motpartsombud. Författaren var ganska missnöjd med ett motförhör, som han tyckte att han hade misslyckats med, men det skulle knappast bli avgörande, så på det hela taget får man säga att förhandlingen gick helt OK. Men torsk. Det som var svårast att tugga i sig för författaren var att skiljenämnden ansåg att motparten hade stöd i ordalydelsen. Det var just ordalydelsen klienten skulle vinna på! (Att skiljenämnden kunde sympatisera med motpartens sak förstod han, men det skulle ju inte vara avgörande och var inte heller det enligt domskälen. Var det månne det i realiteten? Det får man aldrig veta). Professionell klient, som nog tog förlusten bättre än författaren. Klienten betalade motpartens kostnader samma dag, och konstaterade att man egentligen bara gjort ett fel - beslutet att inleda skiljeförfarandet. […] Rådgivaren [och] författaren konstaterade att man i vart fall inte hade sagt nej till ett rimligt förlikningsbud. Då hade förlusten känts ännu värre.” (s. 56)

  • Tips från författaren. Planera pläderingarna: Skiljeförfarande där båda motparts ombuden hade samma kläder som dagen innan, skriven med blyerts på en stor mängd papper och lappar. Troligtvis arbetat hela natten. Pläderingen är en konstform och målet med den behöver inte bara att få med allt. Lärdom: Planera pläderingarna bättre gärna med en förhandlingsfri dag just före pläderingarna.

  • Om juristlinjen: “Vad jag inte fick lära mig på juristlinjen? Det mesta. Därmed inte sagt att den var dåligt. Den var bra”. (s. 62).

  • Viktiga attribut och egenskaper för en processjurist:

    • Om motivationsfaktorer och vilka slags motivationsfaktorer man bör sträva efter som processjurist: “De med mest energi, som alltid ger allt (i ärendena, i byråpolitiken eller för att sälja in sig själva), alltid tar allt på allvar (även sig själva), men kanske inte nödvändigtvis har mest humor, känsla, kunskap, smartness eller ödmjukhet; de går långt […] Men […] de är ganska osköna”. (s. 91).

    • Viktigaste egenskapen för en bra processjurist (förutom juridisk kunskap) är förmågan att: klarlägga ett händelseförlopp, goda språkkunskaper, analysförmåga, förmåga att välja ut och värdera bevisning, förmåga att presentera det stora och svåra på ett begripligt och sympatiskt sätt, integritet tex att sätta gränser eller att säga nej till klienter och deras förslag. (s. 93)

    • God och stabil självkänsla underlättar i arbetet som processjurist särskilt rådgivningsdelen. Författaren påpekar även att han lyckats förbättra sin självkänsla i vuxen ålder. Den som har integritet och god självkänsla tycker inte att det är särskilt svårt att säga emot en klient. […] och föreslå en annan lösning. (Ett bra trick att använda i situationer där en klient inte har ett bra case och inte vill lyssna kan vara att annars föreslå en second opinion) (s. 93).

    • “Insecure overachievers” de är bra att anställa på affärsjuridiskabyråer (s. 94).

  • Bra egenskaper att förädla som en processjurist (s. 97):

    • Mindre tröghet i rättssalen än vid skrivbordet. Hellre förmågan att vara på topp och på tå när det gäller, och snabbtänkt.

    • Empati och god människokännedom.

    • Ödmjukhet och självinsikt.

    • Gott omdömet.

    • Förmåga att sätta ned foten.

    • God och stabil självkänsla, det underlättar i arbetet som processjurist och särskilt i rådgivningsdelen. (Författaren påpekar även att han lyckats förbättra sin självkänsla i vuxen ålder). Den som har integritet och god självkänsla tycker inte att det är särskilt svårt att säga emot en klient och föreslå en annan lösning (s. 93).

  • Mindre bra egenskaper för en processjurist:

    • Blyghet.

    • Slöhet.

    • Oförmåga att lyssna på andra och ändra uppfattning.

    • Oförmåga eller rädsla att för att uttrycka sig tydligt.

    • Oförmåga att ändra uppfattning samt konfirmationsbias: “Även om många erfarna processjurister, tack vare just sin erfarenhet, har en mycket god intuitiv förmåga och ganska snabbt kan säga ungefär hur ett ärende kan förväntas utvecklas och hur en tvist kan antas sluta, så får de inte alltid rätt. Den som är alltför bestämd i sin tidiga uppfattning, baserad på bristfällig information, kan få anledning att ändra sig senare när ytterligare information framkommit. I värsta fall kan han eller hon behöva ändra sig flera gånger. Det är illa nog. Än värre är dock om han eller hon [... ] saknar förmågan att ändra sig och därför väljer att bortse från viktig information som framkommer efter att han bildat [...] sin uppfattning. Att vara selektivt uppmärksam på det som bekräftar den egna uppfattningen är en svår åkomma för den processjurist som lider av den, och det kan kosta klienten mycket pengar. Åkomman kallas bekräftelsebias eller konfirmationsbias, och leder lätt till ett slags motivated reasoning.”

    • Motivated reasoning: “Apropå kognitiv bias och motivated reasoning. Det är väl känt och vetenskapligt belagt att den som utreder nåt för en klients räkning inte sällan, medvetet, i sina slutsatser tenderar att luta åt nåt som ligger i klientens intresse. Det är alltså inte riktigt samma sak att få ett material att bedöma utan att veta vem som beställt bedömningen, som att få en förfrågan från en klient att göra bedömningen. Det kan vara bra att känna till. Och när en trigger och en känsla bidragit till ett mer eller mindre intuitivt beslut riskerar rationaliserande resonemang förstärka tron på beslutet. Det kan också vara bra att känna till är att grupper tenderar att förstärka (dvs. inte mildra) effekten av bias, eftersom s.k. resonans uppkommer (grupptänk). Nåt att tänka på för dig som är ganska säker på din intuition och som gillar att sätta ihop ett team med dig själv på toppen, och ett antal ja-sägare som jobbar under din ledning.”

  • Om att ge rådgivning till sin klient:

    • Exempel på dålig rådgivning: “Att säga att det kan gå hursomhelst eller att det är 50/50, oklart varför är sällan bra bra rådgivning. Jag tycker att vi bör vinna, men det är nog en helt öppen fråga är inte mycket bättre”.

    • “Närmast komiskt blir det når en processjurist säger till klienten att det i en viss fråga väger över 70/30 till klientens fördel, men att han eller hon tror att det ändras till motpartens fördel vid rättslig prövning. Utan förklaring! Om bedömningen förklaras med nån särskild kunskap om nåt som är fel, typ två fientligt inställda skiljedomare i nämnden eller förvaltningsrättens benägenhet att döma till förmån för det allmänna, må det vara hänt. Men om inte nån sån förklaring lämnas kan det framstå som om processjuristen inte riktigt vågar ge klienten beska droppar men kan tänka sig att göra det om det går bra att gömma sig bakom domstolen eller skiljenämnden. Inte sällan i dessa sammanhang används uttryck som ‘det är skillnad på att ha rätt och att få rätt”.

    • Om vad nästan alla klienter vill veta (s. 129):

      • Hur lång tid det kommer att ta?

      • Hur mycket det kommer att kosta?

      • Ungefär vad som kan förväntas hända?

      • Hur det kommer att, eller förväntas, gå och varför?

      • Om det finns några bra alterntiv (som kanske rentav bättre än att inleda process)?

  • Modell om hur man kan navigera sina klientärenden:

Tvist

Vinnande utfall? (ja/nej) Blandat utfall, hur?

Bra kontakt med klienten? (ja/nej)

Händelseförloppet bra utrett? Jag har koll (ja/nej) Juridiken ordentligt utredd? (ja/nej)

Min bedömnings kommunicerad (ja/nej) Hur? Har något nytt, viktigt framkommit därefter?

Klienten förstår riskerna? (ja/nej)

X. / .Y






Nöjd med teamet (ja/nej)

Ev. behov av förändring eller förstärkning?

Behov av bollplank?

Klient förstår vår strategi, gången i processen, trolig tidsåtgång och tydliga kostnader? (ja/nej)

Överarbete? (ja/nej)

Faktura i antal kr?

X. / .Y



Sammanfattning: Hur juridiken kommuniceras i media och medias tendenser (inkl. sociala medium)

Med detta blogginlägg belyser jag alla mina sammanfattande lärdomar om och kring hur juridik används eller förmedlas i svenska medier. Juridik är en central del av samhället, och dess roll i media är av stor betydelse för allmänhetens förståelse och uppfattning av rättsliga frågor. Genom att följa hur juridik hanteras i svenska medier har jag dragit några viktiga slutsatser och lärdomar som jag vill dela med mig av.

Tendenser i media angående kriminaljournalistiken:

Utdrag från en intervju i dagens juridik podd (publicerat 2023-12-01) med aftonbladets journalist, Oisín Cantwell (vinnare till stora journalistpriset till kategorin “årets röst”, 2023):

  • William Eriksson: “Tycker du att kriminalpolitiken är febrig för det första?”

  • Oisín Cantwell: “Jaa ehh jag tycker att det e en smickrande nominering därför att vi ser en utveckling av straffrättens område som e, e ju exceptionell. Det e ny-kriminaliseringar, det e straffskärpningar… ta bara olaga vapen innehav som gick från 6 mån till 1 år, till 2 år (och nu pratas det om 4 år). Jag vet inte hur många hundra procent det e i utvecklingen men det e… det saknar motstycke i modern svensk rättshistoria. Och där e det ju då… ehhh dem här lagskärpningarna sker ju förstås inte utan anledning. VI har en utveckling av den grova brottsligheten som är fruktansvärd men vi ser också liksom en tendens i samhället va, som går i mer auktoritär riktning. Och de här straffskärpningarna applåderas ju av ett nästan enigt kommen… kommenterat (ledarskribenter, kolumnister å å allts sånt där va…). Å där försöker jag lite spjärna emot.”

  • Stefan Wahlberg: “E det lite kärringen mot strömmen i de här frågorna? När både de politiska krafterna å..å.. å för den delen juridiska då.. lagstiftningar på området faktiskt drar i samma riktning. Känner du ibland som kärringen mot strömmen när du skriver dina kolumner i afton… aftonbladet?”

  • Oisín Cantwell: “Jaaa, jodå jag kan känna mig som kärringen i strömmen. Jag kan vara väldigt kött mot mig själv. Jag kan också känna mig väldigt ensam… det e jag då och advokatsamfundet å några advokater sopm sprattlar emot va ehh.. i övrigt e det ju konsensus. Å jag menar d e klart med denna brottsutvbeckling och med teknikutvecklingen så måste ju lagstfitningen hänga med … d de håller även jag med om. Problemet e bara att vi ser så många nya lagar, vi ser ny-kriminaliseringar. Så sent som idag va jag och pratade med justitieminister Gunnar Strömmer. Hemlig datavalässning som infördes på prov för 4 år sedan. Inte helt överraskande ska den lagen permanentas. Och inte helt överraskande så utvidgas tillämpningsområdet och det e ju den utvecklingen vi ser hela tiden. Och ingen, inte ens Gunnar Strömmer kan med hederlighet i behåll säga att han förstår vidden av utvecklingen därför att det gör ingen av oss. Lagar tenderar att expanderea och ibland uppstår tillämpningsområden som lagstfitaren inte ens har tänkt på. Asså det uppstår en hel del längst vägen å alla de här massiva lagförändringarna håller på att förändra Sverige. Och vi vet själva inte, ingen vet vart vi hamnar å då måste en o annan röst höjas för att ‘vänta nu kan vi inte bara lugna ner oss en smula´”.

  • William Eriksson: “Blir det liksom extra viktigt för när det eh för liksom när jag tolkar det så e det inte bara konsensus i det allmänna kommenteriatet som du beskrev det för det e ganska stor konsensus även bland riksdagspartierna om man bortser från kanske Vänsterpartiet?”

  • Oisín Cantwell: “Jarå, från Socialdemokraterna och höger ut så e det i.. i princip totalt ehh koncens... konsensus. Det kan vara små skillnader exempelvis att sossarna är emot anonyma vittnen eller nått sånt där va men i allt väsentligt från Socialdemokraterna och höger ut. Historisk ser vi ju när Socialdemokraterna och Moderaterna (alltså de två statsbärande partierna) när dem två är överens då e det väldigt svårt att rucka på nånting överhuvudtaget…”

  • William Eriksson: En kollega till dig på aftonbladet, Jan Guillou, har ju var ute å mer eller mindre slaktat den svenska kriminalpolitiken i olika uttalanden och krönikör så dårå den senaste tiden. Tycker du att den svenska kriminaljournalistiken är dålig?

  • Oisín Cantwell: “Jag tycker att Jan som jag känner eh, väl… jag tycker att han har poänger i sitt resonemang. Jag var å lyssnade på publicistklubben där han eh, satt med i en panel. Det han tycker e om jag förstår honom rött och om man ska sammanfatta: Ja naturligtvis, ska vi uppmärksamma de här morden och de här sprängningarna. Men det e också samtidigt väldigt enkel journalistisk. Den e inte dyr att producera. Man åker ut till något avspärrningsband, tar sina bilder och sen skriver man snabba texter. Han… han tycker att alldeles för lite journalistik ägnas åt de bakomliggande krafterna och å va, precis som jag själv var inne på vad gör det med Sverige i form av en allt mer repressiv lagsftinging osv. osv. Kort sagt han tycker att journalistiken e lat och ytlig och ehh… han har poänger i resonemanget.”

  • William Eriksson: “Men samtidigt så känns det som att många redaktioner ändå lägger väldigt mycket resurser på sin kriminaljournalistik. Skulle man kunna använda dem annorlunda tänker du? Å göra något annat med det?”.

  • Oisín Cantwell: “Ja det e riktigt att… att pressen lägger resurser på kriminajournalistik. Det har den i och försig kanske alltid gjort. Man ska komma ihåg att redan de gamla grekerna i sina antika tragedier… shakespear, Dostoevsky, det e väldigt mycket brott å straff i världslitteraturen. Bibeln e ju fylld av dels våld, dels sex. Det här e ämnen som alltid har intresserat människor. Eh.. nu de senaste åren nu med den här utvecklingen av den grövsta brottsligheten så har ju naturligtvis journalist… journalistiken hängt med i svängarna och det e också så att ehhh… det finns ju helt nya uttrycksmöjligheter och kommunikationskanaler. En tidning som aftonbladet e inte längre en tidning utan vi e en tv-kanal å sådär, så ja det satsas mer på journalistik… eller på kriminaljournalistik, men jag… jag tror också att allt det här nya och också all de här hemska morden gör att många kanske får för sig att satsningen är större än vad den egentligen e. Men för att återgå till din ehhh första fråga. Ja det satsas väldigt mycket, men det ju satsas väldigt mycket på bara denna ytliga journalistiken.”

  • Stefan Wahlberg: “Dem resurser som satsas. Hu.. hur skulle du säga att resultatet blir utifrån… utifrån vanlig journalistisk ehrm materia som normal ska vara vara både nyanserad och och initierad. Tycker du att kriminaljournalistiken är nyanserad och initierad i Sverige, överlag?

  • Oisín Cantwell: “Ibland. Ofta inte. Det saknas inte god journalistik. Det ska jag… det vill jag börja med att slå fast. Men alldeles för mycket tycker jag e ytligt, slarvigt och också ganska okunnigt. Men, det finns också en fixering i journalistik, samma slags fixering som inom politiken va. Justititeministern kallas till presskonferens och det pratas väldigt mycket om straffskärpningar för mord o sådär… och då kan man fråga sig om det nu bara är 20% av gangstermorden klaras upp,. Vad ska man då med ännu fler straffskräpningar till. Mördarna går ändå fria. Då kanske det är något annat som borde förändras, exemeplvis uppklaringsprocenten borde bli bättre. Asså och med tanke på den här konstanta nyrekryteringen av unga kriminella så kanske … så kanske större fokus ska riktas mot att stoppa nyrekryteringen, alltså det förebyggandet arbete. Och där brister också journalistiken, Vi borde prata mer om vad gör… vad gör vi för få stopp på det här… det pratas mycket om liskom danska straff för svenska brott. Men det pratas väldigt lite om Danmarks enorma satsningar på förebyggande verksamheten. Där tycker jag journalistiken brister…”

  • Stefan Wahlberg: “Hur ser du på kriminaljournalistiken i dem delar som är rena rättegångsreferat och för övrigt rapporterande av avkunnade domar och liknande?”

  • Oisín Cantwell: “A där eh.. finns också en… en viss okunnighet för att uttrycka det diplomatiskt ehrm… men också en journalistik tendens att bara köpa det som meddelas alltså vi har sett storartade journalistiska prestationer i alltifrån Kaj Linna till Thomas Quick. Det e ju journalistisk som ligger bakom att… att eh det tillslut har blivit resning och frikännande morddomar. Rättsväsendet har sedan tragit över. Så alltså det finns utomordentliga exmepel på vad journalisitken kan åstadkomma då den fullt ut ehrm… fy-fyller sin funktion och… och ehh lyder sitt uppdrag, nämlig kritisk granskning av makten. Men det finns också väldigt, väldigt mycket medhårs journalistik… och eh … ehh tycker jag alldels oftast är ett för okritiskt förhållningsätt.”

  • Stefan Wahlberg: “Är det inte märkligt ibland att inte bara journalister utan nödvändigt naturligtvis andra debattörer både uttalar sig om och skriver om domar som de kanske inte ens har läst, de kanske bara har läst ett pressmeddelande ifrån domstolen om att såhär blev det till exempel. Kan man ty… tycker du att man kan man begära att man åtminstone ska läsa en dom innan man uttalar sig om den?”

  • Oisín Cantwell: “Ja det är väl ett minimikrav. Asså jag vet inte.. men, ett klassiskt exempel är såna hära ehrm... friande domar i våldtäktsmål. Jag tror jag har läst, vartenda friande dom i ett sexualbrottsmål som det har blivit ett drev av de senaste 15 åren. Och det finns några slutsaser man kan dra: Ja några av dem är svaga domar, några av dem är inte riktigt kloka. Men i allt väsentligt handlar det om att domarna har blivit ski.. felaktigt skildrade, felaktigt refererade eh, och det kan ofta börja i en landsorts tidning som gör något referat (ett ofullständigt referat, kanske missuppfattat någonting) ehh… och publicerar detta, sedan re-writas det av TT och pumpas ut av hela landets nyhetsredaktioner inklusive felaktigheter och då börjar det bli allvarligt på riktigt. Sedan får någon kolumnist eller nån ledarskribent tag i storyn va och skruvar till det ytterligare eh.. ehh.. ett varv och sedan kommer då sociala medier och gör sitt va. Och innan man vet ordet av så… så så.. såå har det nått orkanstyrka va. Och oftast… ofta e problemet, vänta nu, det här blev inte korrekt skildrat. Men med det sagt, precis som jag sa intialt här… visst ja det förekommer svaga domar.”

Sammanfattning: Kriminaljournalistiken visar tendenser på lata journalister, journalister präglade av juridisk okunnighet och ett okritiskt förhållningsätt, vilket i sin tur bidrar till ett ytligt innehåll.

Källa: Dagens Juridik podden, “Oisín Cantwell om Stora journalistpriset och kriminaljournalistiken”, 2023-12-01.

Urval som bekräftar ovanstående påståenden + medias sensationalism

Lathet:

I mitt blogginlägg om mitt besök på huvudförhandlingen i B 4239-23 skrev jag om två artiklar i Aftonbladet, båda författade av samma journalist, i samband med att domarna föll i respektive instans. Det rörde sig om samma bevismaterial i båda instanser, där hovrätten i sin prövning enbart fastställde tingsrättens dom. Nedan framgår att artikelförfattaren inte ens verkar ha gått tillbaka och läst sin tidigare artikel innan hon skrev den andra. Uppenbarligen är det som skrivits i de två artiklarna oförenligt när det gäller motivet. I den första artikeln specificeras motivet tydligt, medan det i den andra artikeln framgår att motivet inte var lika klart. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än som ett tecken på dålig arbetsmoral, eventuellt slarv och lathet.

(2023-09-14): “Mordet på den 32-åriga mamman tros ha utlösts av att hon ville skiljas – något X inte ville acceptera”.

(2023-12-02): “Vare sig tings- eller hovrätten har funnit några förmildrande omständigheter, men inte heller någon tydlig förklaring till varför [gärningsmannen], under ett samtal med sin dotters mamma, valde att med ett enormt övervåld ta livet av henne.” […] Och att förhållandet var slut, att [X] hade träffat en annan och ville skiljas, det hade [gärningsmannen] fått reda på bara några dagar innan mordet.”

 

Slarv:

Om man blir friad i första instans och sedan fälld i andra instans, är det inte helt korrekt att skriva att andra instans skärpte straffet (se bild nedan):

Källa: Edina Foric och Lovisa Gelin, “Hovrätten skärper straffet för gängkvinnan i Norrköping – får livstids fängelse”, 2024-10-29, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/hovratten-skarper-straffet-for-gangkvinnan-i-norrkoping-far-livstids-fangelse


Sensationalism (ytlighet och eller okunskap):

Den abstrakta straffskalan

I mitt blogginlägg om min juridiksommar 2023 rapporterade Sydsvenskan att förstagångsförbrytaren Greta Thunberg skulle kunna dömas till upp till 6 månaders fängelse (dvs. den abstrakta straffskalan), medan hon i den konkreta straffskalan som förstagångsförbrytare endast riskerade böter. Detta kommenterades kritiskt på Twitter (X.com) av åklagaren Ride_fixer (se bild nedan):

Rubriksättning om ger upphov till missvisande tolkning

I mitt tidigare blogginlägg (ovan) skrev jag även om Chefsrådmannen vid Malmö tingsrätt, som rättmätigt kritiserade Sydsvenskans rubriksättning: "Domstolen hemlighöll Greta Thunberg-åtalet". I artikeln blir det tydligt att det uppenbarligen rör sig om ett misstag från den som gjorde sekretessprövningen. Det handlar alltså inte om någon större konspiration eller bakomliggande strategi, utan ett enkelt mänskligt misstag.

Förenklande omskrivningar

I mitt blogginlägg om snippafallet skrev Sveriges radio följande rubriksättning: “Hovrättens svar till Högsta Domstolen: Vi vet vad en snippa är.”

Vad som egentligen stod i ordförandens skrivelse till HD var: “Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet ”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, närmare bestämt vagina eller slida…”

Uttalanden i media där den som uttalar sig uppenbarligen inte har läst domskälet:

“Bakgrunden är en vedervärdig historia om en man som i våras dömdes till 7,5 års fängelse för bland annat grova våldtäkter mot sitt barn. Flickans mamma ansökte om ensam vårdnad, en begäran som Kalmar tingsrätt nyligen avslog. Föräldrarnas gemensamma vårdnad ska bestå. I fredags upptäckte Kvällsposten nyheten. Ännu en febrig rubrik: ”Pappa våldtog sitt barn – behåller ändå vårdnaden. […] Tingsrätten hade i själva verket landat i den självklara slutsatsen att pappan inte är lämplig som vårdnadshavare. Det verkar dock inte mamman heller vara. Hon tycks lida av psykisk ohälsa, missbrukar alkohol och har de senaste åtta åren endast haft begränsat umgänge med dottern, och det i närvaro av umgängesstöd. Barnet bor i familjehem sedan ett par år. Det fungerar bra. Eftersom inget brådskande beslut behövs bestämmer domstolen att den just nu inte behöver peta i den gemensamma vårdnaden. Men även om föräldrarna formellt behåller ansvaret för dottern, bor flickan tills vidare kvar hos den familj som har tagit hand om henne de senaste två åren. Samtidigt ger domstolen socialnämnden i uppdrag att inleda en utredning om vårdnaden. Först när den är klar är det dags för en riktig dom i målet. […] Tingsrättens beslut ser minst sagt illa ut och givetvis spred sig fördömandena snabbt i sociala medier, med benäget bistånd av kändisar med stora konton. Juristen och aktivisten Linnea Claeson, med över 170 000 följare på instagram, var en av dem som nappade. Advokat Elisabeth Massi Fritz, även hon en gigant i det forumet, hakade på. ”Oacceptabelt och måste självklart överklagas” dundrade advokaten. Hennes följare var inte nådiga: ”Stötande”... ”Så oerhört vidrigt”... ”Vad är det för jävla pedofil som tar dessa beslut?”... Men det gick även att finna en annan sorts reaktioner i sociala medier. Hos exempelvis Karin Wetterberg, fiskal vid Eskilstuna tingsrätt, som gjorde sig omaket att försöka förstå vad som hade hänt. I en god folkbildande insats på Twitter berättade Wetterberg hur det egentligen förhöll sig.”

Källa: Oisín Cantwell, "Pressen pratade strunt – pappan som våldtog sin dotter behåller inte vårdnaden", 2021-12-06, https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/9KX6Jq/pressen-pratade-strunt--pappan-som-valdtog-sin-dotter-behaller-inte-vardnaden

Perspektiv: Snippafallet

Igår avkunnade HD dom i det så kallade snippamålet och konstaterade att ett rättegångsfel hade begåtts. HD återförvisade därför målet till hovrätten för en ny prövning, både vad gäller skuldfrågan och skadeståndsfrågan. Syftet med detta blogginlägg är att belysa de perspektiv och den uppståndelse som förmedlats i media kring hovrättens första avgörande, det s.k. snippafallet.

Urval av perspektiv presenterade i detta blogg-inlägget taget från media om snippadomen

Detta urval har gjorts utifrån relevans för påverkan eller potentiell påverkan samt olika synvinklar. Benämningarna på perspektiven och sammanfattningarna är subjektiva och förenklade, och det är fullt legitimt att kritisera dem. Sammanfattningarna är exempelvis generaliserade och förmedlar tydligt ett omdöme. En uppenbar kritik mot detta är att min subjektiva prägel naturligtvis begränsar tolkningen och förståelsen av ursprungskällorna. Trots detta vill jag belysa den rättssociologiska och juridiska vinkel som visar hur brett ett hovrättsfall kan påverka olika aktörer i samhället, samt ge några lärdomar för främst juriststudenter om hur komplex juridiken och dess samverkan med samhället och rättssystemet egentligen kan vara. Detta är tyvärr något vi inte riktigt lär oss på juristutbildningen utan snarare vid sidan om studierna. Jag hoppas att sådana perspektiv kommer att få större utrymme i utbildningen för framtida juriststudenter. Denna korta redogörelse av perspektiv ger också inblick i hur media förenklar och omskriver uttalanden, vilket kan vara bra att ha med sig som jurist i fråga om mediaträning.

Redogörelse av de processuella och de mediala händelseförloppen (Uppdaterad 2024-03-06)

  • (2023-02-23) Snippadomen avkunnades av Hovrätten för Västra Sveriges i mål B 6074-22.

  • (2023-02-25) Journalisten Oisin Cantwell på Aftonbladet skrev en kolumn med titeln "50-åring frias från barnvåldtäkt – rätten fattade inte vad en snippa är", vilket satte igång ett ramaskri i hela Sverige.

  • (2023-03-20) Domen överklagades till HD av riksåklagaren Petra Lundh.

  • (2023-05-15) HD beviljade prövningstillstånd.

  • (2023-11-17) HD avkunnade dom i målet och återförvisade det till hovrätten för ny prövning gällande skuld samt skadeståndsfrågan.

  • (2024-03-06) Hovrätten för Västra Sveriges i mål B 6983-23 en fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes till våldtäkt mot barn till 3 års fängelse.

Domskälet i snippa domen (Hovrätten för Västra Sveriges i mål B 6074-22):

”Hovrätten har alltså funnit att åklagarens påstående att X fört sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hållit på hennes snippa och haft ett finger inne i snippan är styrkt. Påståendet vilar som framgått av det föregående på vad måls- äganden uttryckt under polisförhör. Målsäganden har emellertid då inte förklarat närmare, vare sig i ord eller på annat sätt, vad hon avsett med ”snippan”. Inte heller någon av de förhörspersoner som enligt vad som framgått talat med henne om händelsen har sagt vad hon kan ha menat med det uttrycket. I avsaknad av besked om målsägandens uppfattning om innebörden av ordet snippa får man falla tillbaka på den betydelse ordet får anses ha i allmänt språkbruk, där det är ett vardagligt uttryck för kvinnans yttre könsorgan (se Svensk ordbok, 2021). ”Snippa” ska därmed inte förstås som syno- nymt med ”vagina” eller ”slida”, som i ordböcker beskrivs som ”kanal som förbinder de yttre könsorganen med livmodern.

Målsägandens återkommande svar under polisförhören om att X med ett finger ”kom in i snippan” kan alltså inte tas till intäkt för att han förde in fingret i hen- nes slida, och det gäller även när man beaktar att hon i inledningen av det första förhö- ret uppgav att han kom in i snippan ”typ långt inne”. Till bilden hör nämligen också att hon på fråga om hur långt fingret kom in svarade att det var svårt att förklara. Osäker- heten om målsägandens upplevelse i nämnda avseende förstärks av innehållet i den nyss nämnda promemorian från brottsanmälan, närmare bestämt uppgiften om att hon inte visste om X ’tog in fingrar i henne.’ Det är följaktligen inte styrkt att X har penetrerat målsägandens underliv.”

Av domen framgick även en skiljaktig mening från en hovrättsassessor:

”Vid en sammanvägning av åklagarens bevisning bedömer jag att bevisningen är så stark att den i sig är tillräcklig för slutsatsen att X berört målsäganden på det sätt som åklagaren gjort gällande. X är motbevisad i fråga om händelseförloppet och hans uppgifter fråntar inte åklagarens bevisning dess värde. Lika med tingsrätten bedömer jag att det är styrkt att X vid två tillfåällen den 13 juni 2021 fört in sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hållit handen på hennes snippa och haft ett finger inne i hennes snippa […] Målsäganden har inte närmare beskrivit vad hon menat med att fingret varit i hennes snippa, och har heller inte förklarat vad hon menar med uttrycket snippan. Målsäganden har dock uppgett att hela handen varit på snippan och fimngret inuti snippan, samt att X varit långt inne i snippan. Målsäganden har även visat med sina händer hur detta gått till genom att hålla handen utsträckt med handflatan uppåt och samtidigt höja upp ett fmger. Jag bedömer att målsäganden inte kan tolkas på något annat sätt än att hon menar att X trängt in i hennes vagina med ett finger. Att målsäganden genomgå- ende använt ordet snippa som begrepp för hela sitt könsorgan och inte förmått att uttrycka att det varit fråga om en penetration med vuxna ord framstår som naturligt sett i ljuset av hennes ålder. Jag vill således döma X för våldtäkt mot barn.”

Genus- samt åldersperspektivet om domarna:

  • “66,2 år är medelåldern på domarna som inte begrep vad en snippa är […] En av juristdomarna är 68 år och har egentligen gått i pension. Ytterligare en lagfaren domare är 60 medan de två nämndemännen är 75 respektive 62. […] Femte domare i detta mål, som ville fastställa det treåriga fängelsestraffet. Det är en tillförordnad hovrättsassessor. Den här domaren är en 30-årig kvinna.”

Sammanfattning: Medelåldern för fem av de sex domare som friade var 66,2 år, där samtliga av dem var män medan den domare som ville fälla den tilltalade var en 30-årig kvinna.

Källa: Oisin Cantwell, “66,2 år är medelåldern på domarna som inte begrep vad en snippa är”, 2023-02-26, https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/5BWRd1/66-2-ar-ar-medelaldern-pa-domarna-som-inte-begrep-vad-en-snippa-ar

En av rådmännens perspektiv efter domen

  • Swishjournalisten Joakim Lamotte intervjuade rådmannen Lars Arfvidsson, som var en av domarna i hovrättens prövning av målet: Joakim: “Men som om flickan hade sagt slida i stället eller vagina i förhör... då hade han kanske dömts?” Lars: “Då hade bedömningen kanske blivit en annan, ja".

Sammanfattning: En av juristdomarna som deltog i avgörandet betonade att de var osäkra på begreppet "snippa" och att utgången möjligen hade blivit en annan om flickan hade använt en synonym.

Källa: Joakim Lamottes facebooksida, 2023-02-27, 11:49.

Hovrättens ordförandes perspektiv på domen till media:

  • “Lagmannen Åke Thimfors försvarar domen och säger att beviskravet inte varit uppfyllt […] -Det här handlar om ifall man tycker att beviskravet är uppfyllt. Det tyckte hon, det tyckte inte vi, säger han. [Reporter]: Hur resonerade ni gällande ordet snippa? – Åklagarens åtal innehöll detta uttryck snippa. Det berodde på att målsägande själv sagt det, men det blev aldrig någon närmare konkretion än så. Hon använde det ordet där hon blivit berörd, men ingen ställde frågan vad hon menade med ordet snippa. Till bilden hör också att det var ett förhör på Polismyndigheten som spelades upp inför domstol. Det gjorde att domstolens ledamöter inte hade någon möjlighet att fråga vad som närmare avsågs, säger han och fortsätter: – Då kunde man tänka sig att en tioårings vokabulär inte är så utvecklat och jag kan tänka mig att folk tycker det är upprörande. Men man kanske kan visa med tecken eller papper och penna för den som leder förhöret. Det såg inte vi under förhöret. Då uppstod en osäkerhet var på hennes könsorgan beröring förekommit. [Reporter]: Är inte snippa ett vedertaget uttryck? – Ja, det är mycket möjligt att det är det. Men som framgick från domen skrev vi där att vi lutar oss mot vad allmänt språkbruk betyder. Det finns olika ställen på kvinnans yttre könsorgan och det kan vara olika allvarligt beroende på var beröringen är. Åklagarens åtal gällde ett enda brott nämligen våldtäkt mot barn. Man kunde tänkt sig att åtalet haft en variation med andra typer av sexualbrott. Det fanns inget sånt påstående vi kunde ta ställning till. Flickan beskrev själv att fingret var ”långt in”, var inte det beskrivninge nog? – Det är så här att det förekom två förhör med flickan. Jag minns inte precis hur långa de var, men inte helt kortvariga. Hon beskrev det på lite olika sätt. Just det uttryck du sa nu skrev vi upp, men det fanns också andra uttalanden som talade i annan riktning och de antecknade vi i domen också. Hon hade vid något annat tillfälle sagt att hon var osäker på om det ens hade förekommit. Hon beskrev vid något annat tillfälle att hon inte visste om den åtalade mannen tagit in fingrar i henne."

Källa: Emil Forsberg, Johanna Sundbeck, “Domarens svar: ‘Kan förstå att det verkar konstigt’”, 2023-02-27, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/2BjjGy/juristdomaren-visste-inte-vad-snippa-betyder-forsvarar-domen

Åklagarens och därtill ordförandens perspektiv om huvudförhandlingen:

  • Eva Lotta Swahn: "Ehhh och när jag fick frågor om det och sa att jag har lagt in ett andrahandsyrkande om sexuellt ofredande då fick jag en kommentar, eller en fråga... ja en anmärkning från hovrätten om att det var väl magstarkt. Med den frågan och det ordvalet innan så fick jag känslan att hovrätten inte tyckte att det skulle vara där. […] Man kan rimligtvis säga att jag kände mig pressad att inte vidhålla andrahandsyrkandet.”

  • “Hovrättens ordförande Åke Thimfors tillbakavisar dock att han skulle ha uttryckt sig så. – Jag minns inte att jag ska ha sagt att något var magstarkt. Det jag kan ha sagt är att det var långsökt, säger han. Thimfors anser inte heller att han skulle ha pressat åklagaren till att stryka andrahandsyrkanden. – Vi vill inte förta parten den möjligheten. Vi ville inte skicka någon signal om att krympa ambitionen hos åklagaren.”

Sammanfattning: Åklagaren kände sig [utifrån en professionell social kontext] pressad av att ta bort sitt andrahandsyrkande under huvudförhandlngen. Ordförande tillbakavisade påståendet med en halvdaskig invändning.

Källa: Matilda Nyberg och Hjalmar Ekberg Skog, “Åklagaren i snippa-domen: Kände mig pressad att släppa sexuellt ofredande”, 2023-03-01, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/aklagaren-snippa-domen-inte-rattssaker-kande-mig-pressad

Det politiska perspektivet och nämndemannaperspektivet i kölvattnet av domen:

  • “Socialdemokratisk topp kallade nämndemännen till ”coachning” – hjälpte dem att säga upp sig som nämndemän – nämndemännen i hovrätten lämnade sina uppdrag efter snippa-domen. […] Vi sökte upp dem båda två, säger Mattias Jonsson, ordförande för S i Göteborg. Samtalen ledde till att nämndemännen skickade in sin avskedsansökan - på partiets brevpapper.”

  • “[Nämndemännens] Förbundsordföranen: ‘Handlar om otillbörlig påverkan av nämndemännen’ […] Han berättar att han tagit del av ett ”sammanfattande mejl” innehållande citat från och information om vad som egentligen sades på mötet mellan nämndemännen i den uppmärksammade ”Snippa-domen” och ledande S-politiker i Göteborg. – Det samtal som nämndemannen hade med mitt kansli bekräftar egentligen bara det som har sagts från första stund. Det här har handlat om vad jag kallar för otillbörlig påverkan från politiskt håll.”

Sammanfattning: En socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande för partiet i Göteborg, påverkade nämndemännen att säga upp sig från sina uppdrag. Politikern förnekade att han uppmanat till uppsägning och använde istället eufemismen "coachning" i uttalanden till media. Nämndemännens förbundsordförande, som tagit del av en nedskriven sammanfattning av mötet, har dragit slutsatsen att otillbörlig påverkan har skett – det vill säga att en politiker (den lagstiftande makten) har utövat påtryckningar på den dömande makten.

Källor:

En språkvetares perspektiv på domen:

  • Patrik Hadenius: ”Orimlig användning av en ordbok. –Jag läste domen och jag förstår den inte, allt är klart och tydligt fram till slutet av domen där det plötsligt står det att det är oklart vad flickan menar med snippa, säger språkvetaren Patrik Hadenius och fortsätter: – Inget av vad flickan beskriver är oklart. Hon beskriver händelsen i både prepositioner och adverb, som visar precis var det här fingret på ett obeskrivligt och outhärdligt sätt befann sig. Det framgår tydligt att det handlar om ett övergrepp som också beskrivs av den 10-åriga flickan på ett sätt som förväntas av ett barn, säger Hadenius”.

Sammanfattning: En språkvetare har granskat domskälet och konstaterat att brottsoffrets uttalanden och kommunikation inte var oklara, utan tvärtom tydliga i betydelsen av termen ”snippa.” Vidare påpekas att kontexten, särskilt när ett barn uttrycker sig, är något som vuxna måste ha i åtanke vid tolkning.

Källa: TV4, “Språkakuten om ordet snippa: ‘Helt orimlig tolkning’”, 2023-03-02, https://www.tv4.se/artikel/7HbxP3VnodcvLnV6W5j3TV/sprakakuten-om-ordet-snippa

Perspektivet från tidigare praxis på domen:

  • “Hovrätten för övre Norrland dömde våldtäktsfall [från 2016] – gjorde en annan bedömning kring ordet snippa”

Sammanfattning: Det finns tidigare avgöranden från samma instans där ordet "snippa" har lett till fällande dom.

Källa: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/hovratten-for-ovre-norrland-domde-i-liknande-valdtaktsfall-gjorde-en-annan-bedomning-kring-ordet-snippa

Ett möjligt alternativt juridiskt perspektiv på gällande rätt:

  • “Lagstiftaren talar om underliv – snippa måste förstås som underliv […] I det aktuella målet är det rekvisitet ”annan sexuell handling” som ska matchas av vad man skulle kunna sammanfatta, typ, ”finger i snippa”. För att ta reda på vad som lagstiftarens ändamål och syfte med detta rekvisit var bör man i första hand vända sig till lagens förarbeten. Det gör jag nu, till skillnad från hovrätten. I förarbetena (se prop. 2004/05, s. 136) till 6 kap. 4 § anges följande exempel avseende vad som kan falla in under rekvisitet. Orala och anala samlag och att föra in föremål, fingrar eller en knytnäve i en kvinnas underliv. Det första som kan noteras är att det inte nämns någon vagina eller slida, även om jag självklart inte ifrågasätter att de är underkategorier eller likande till det större begreppet för området; underliv. Vad som däremot nämns som en handling vilken kriminaliseringen avser skydda barn ifrån är att någon för in fingrar i barns underliv.”

Sammanfattning: En docent i straffrätt argumenterade om att domarna hade utifrån den tidigare propositionen kunnat teleologiskt kunna tolka in snippa som underliv och därmed fälla personen för våldtäkt.

Källa: Johanna Eriksson, “Lagstiftaren talar om underliv – snippa måste förstås som underliv”, 2023-03-03, https://www.dagensjuridik.se/nyheter/analys-lagstiftaren-talar-om-underliv-snippa-maste-forstas-som-underliv/

Ett rättspsykologiskt perspektiv på domen:

  • “Rättspsykologen Julia Korkman om ”snippadomen” i Sverige: Jag vet inte hur ett barn skulle kunna berätta på annat sätt. […] Den finländska rättspsykologen Julia Korkman har på HBL:s begäran läst tingsrätts- och hovrättsdomen. Hon har länge forskat i barns vittnesmål, utbildat poliser i förhörsmetodik och också arbetat vid HUS rättspsykologiska enhet för barn och ungdomar, som bland annat gör intervjuer med barn som utsatts för brott. Korkman är förvånad över den friande hovrättsdomen. – Jag vet inte hur ett barn skulle kunna berätta om det här på ett annat sätt. Och jag är inte riktigt säker på att en vuxen kvinna skulle kunna göra det heller. Hon betonar att bevisföringen måste vara väldigt säker när det handlar om att någon misstänks för ett så allvarligt brott som våldtäkt mot barn, men säger att det är svårt att förstå rättens tolkning. Utifrån de intervjuer hon själv har gjort vet hon att det kan vara krävande att få tillräckligt med detaljer. Trots välgenomförda intervjuer – eller förhör som det heter i Sverige – kan det enligt henne vara svårt att få klarhet om beröring skett inuti eller utanför könsorganet, vilket är viktigt för den juridiska bedömningen. I det aktuella fallet antyder inte domarna några brister i hur tioåringen hörts. Flickan verkar ha kunnat berätta om händelsen från början till slut utan saker som verkar överdrivna eller inte trovärdiga. Ett påpekande i domen om att hon inte kunnat säga hur långt in mannen haft sitt finger, finner Korkman absurt. Den frågan har hon sett också i andra sexualbrottsfall, även i Finland, och önskar att sådana inte alls skulle ställas. Varken ett barn eller en vuxen kan enligt henne bedöma något sådant. Och snippa, det är enligt Korkman hela könsorganet, även vaginan, och inte bara det yttre. I höstas kom Julia Korkman ut med boken Minnets makt. I den skriver hon bland annat om just ordet snippa, och om hur viktigt det är. Hon hänvisar till en av pionjärerna inom forskningen i barns vittnesmål, amerikanen Michael Lamb. Han ser det som ett problem att det inte finns barnvänliga könsord i USA. För pojkar har snopp funnits länge på svenska, medan snippa är nyare – ett medvetet lanserat ord och infört i Svenska Akademiens ordlista 2006. – Barn behöver ett sådant här ord, och man kan också se det som ett sätt att skydda barn, till och med från övergrepp för att de har en vokabulär att röra sig med, säger Korkman. Nedskrivna diskussioner ofta missvisande I det svenska fallet finns det också andra aspekter som enligt Julia Korkman ter sig lite märkliga och som också har uppmärksammats i Sverige. Inga alternativa åtalspunkter fanns, utan våldtäkt var den enda åtalspunkten, medan det inte är osannolikt att mannen skulle ha dömts för ett sexualbrott som inte kräver penetration. Hon påpekar att det är möjligt att debatten hade uteblivit om det funnits en annan rubricering och att det sannolikt hade varit fullt tillräckligt för familjen. – Det viktiga är att barnet blir hört, att man ser till att den dömda personen inte jobbar med barn så att man skyddar barnen, att barnet får sin upplevelse verifierad och att hen får stöd om det behövs, och att familjen får stöd. Vilken brottsrubricering det är eller vilken exakta dom, det tycker jag är sekundärt. Dessutom hänvisar hovrätten till en promemoria som den som först tog emot anmälan tecknade ner. Rätten menar att osäkerheten förstärks av skrivelsen, eftersom flickan enligt den inte kunde säga hur mannen hade fingrarna. – Men vi vet ingenting om hur frågan har ställts och hur hon har svarat. Det finns forskning om att nedskrivna diskussioner ofta är ganska missvisande. Intervjuer eller förhör med barn spelas däremot in och visas vid en rättegång.”

Källa: Anna Svartström, “Rättspsykologen Julia Korkman om ”snippadomen” i Sverige: Jag vet inte hur ett barn skulle kunna berätta på annat sätt”, 2023-03-05, https://www.hbl.fi/artikel/1702bb79-1973-4f89-820b-ec7c008e2e03

Ordförandens perspektiv på domen i en inlaga till HD:

  • [Tidningsrubrikens förenkling] “Hovrättens svar till Högsta Domstolen: Vi vet vad en snippa är. […] I yttrandet, som lämnades in till HD på onsdagen, förklarar Åke Thimfors att rätten förstod innebörden av ordet ”snippa”, men att man var osäkra på vad flickan syftade på.”

    • Tillägg [vad det egentligen stod i yttrandet] yttrandet (2023-04-12): “Det stod för hovrätten redan från början klart att åklagaren med ordet ”snippa” i gärningsbeskrivningarna avsåg det kvinnliga könsorganet, närmare bestämt vagina eller slida. Det gällde särskilt som tingsrätten i sin dom använt ”snippa” synonymt med ”vagina”, t.ex. i slutsatsen att åtalet var styrkt (se s. 12m i den domen), och åklagaren i hovrätten vid upprepade tillfällen uttryckte sitt gillande över tingsrättens resonemang och slutsatser. Att det var åklagarens uppfattning blev om möjligt än klarare för hovrätten efter hennes justeringar av åtalet. Eftersom det enda brott hon yrkade ansvar för enligt gällande rätt förutsätter penetration av underlivet, måste ”snippa” enligt henne ha haft nämnda innebörd. Det fanns inget som tydde på att den tilltalade eller hans försvarare hade en annan uppfattning om vad åklagaren ansåg att ”snippa” betydde i gärningsbeskrivningarna. Hovrättens bekymmer med nämnda ord gällde alltså inte vad åklagaren avsåg. Som skulle framgå av hovrättens domskäl gällde hovrättens svårigheter vad målsäganden menade med det ordet.”

Källor:

Barnrättsorganisationen UNICEF:s perspektiv på domen:

  • “Unicef Sverige: Nu krävs det ett kunskapslyft i domarkåren […] Domen visar på en häpnadsväckande okunnighet bland hovrättens ledamöter om hur barn uttrycker sig. Här behövs ett kunskapslyft. […] Hovrättens tolkning att snippa betecknar kvinnans yttre könsorgan visar hur långt ifrån barnen hovrätten befinner sig och hur lite de vet om hur barn uttrycker sig. […] Alla länder som har skrivit på barnkonventionen granskas regelbundet av FN:s barnrättskommitté och i början av februari offentliggjorde kommittén sin granskning av hur Sverige lever upp till barnkonventionen. Sverige kritiserades bland annat för låg kunskap i domarkåren om barns rättigheter.

  • Säkerställer att personer som arbetar med och för barn, inklusive rättsväsendet, systematiskt får lämplig utbildning om barns rätt att få komma till tals och att få sina åsikter beaktade.

  • Utarbetar en övergripande handlingsplan för genomförandet av den nya strategin för att förebygga och motverka våld mot barn.

  • Säkerställer att utbildning om våld mot barn ingår som en obligatorisk del i alla utbildningar för personer som arbetar med och för barn. Unicef Sverige anser att domarkåren bör ingå i denna grupp.”

Källa: Pernilla Baralt och Maj Fagerlund, “Hur kan ni ha missat vad ”snippa” betyder?”, 2023-02-28, https://www.aftonbladet.se/debatt/a/8JO1E2/unicef-sverige-hur-kan-ni-ha-missat-vad-snippa-betyder

Svenska Ordboks perspektiv på domen:

  • “Svensk ordbok ser över ordet snippa. […] Svensk ordbok ska se över sin definition av ordet snippa, rapporterar P4 Halland. Det efter att ordboken haft en avgörande roll i ett uppmärksammat fall. […] Ordbokens huvudredaktör Emma Sköldberg ser problem med att bokens definition av ordet används i rättegångar. – Vi tycker det är en väldigt beklämmande historia och vi vänder oss mot att ordboken används i sådana här sammanhang. Vi tycker inte att ordboksdefinitionen ska vara utslagsgivande i juridiska sammanhang. Vi kommer se över definitionerna igen, säger hon till Sveriges Radio.”

Källa: TT, "Svensk ordbok ser över ordet snippa", 2023-02-28, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/KnGRey/svensk-ordbok-ser-over-ordet-snippa

Ett kriminologiskt perspektiv på domen:

  • “Domstolar ställer orimliga krav på barn och deras språk […] Domen visar återigen på behovet av särskilda barndomstolar och utbildning av personal inom rättsväsendet, skriver kriminologen Nina Rung.”

Källa: DN DEBATT, “Domstolar ställer orimliga krav på barn och deras språk”, 2023-03-02, https://www.dn.se/debatt/domstolar-staller-orimliga-krav-pa-barn-och-deras-sprak/

Demonstranter i Stockholms perspektiv på domen:

  • ”Ett hundratal personer samlades i Stockholm fredagen för att manifestera mot den uppmärksammade så kallade snippadomen”

Källa: Fotografi: Jessica Gow/TT, TT, "Demonstranter viftade med 100 ord för snippa", 2023-03-03, https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/RGKW68/demonstranter-viftade-med-100-ord-for-snippa

Idag (mini)processade jag för första gången och skickade in en anmälan till advokatsamfundets disciplinämnd.

Jag har förhoppningar om att disciplinnämnden kommer att finna det som framgår i anmälan av principiellt intresse. Denna förhoppning är förstås präglad av en av processjuristens största problem, nämligen konfirmationsbias, som innebär en överdriven tilltro till ens egen förmåga och bedömning av processmaterialet. Oavsett detta är jag ganska säker på att en nyhetsartikel på Dagens Juridik kommer att publiceras i framtiden, eftersom jag anser att sakens omständigheter är av högt värde och är av allmänt och anmärkningsvärt intresse. Hela händelsen väckte stark förargelse hos mig men blev samtidigt en ögonöppnare för hur den deskriptiva sidan av det juridiska livet faktiskt kan se ut i praktiken. Det var som om en ridå föll, och jag fick för första gången en inblick i hur den juridiska rådgivningsbranschen de faktiskt kan gestalta sig. Det gjorde mig uppriktigt indignerad att advokatkåren rymmer ledamöter som blivit så bekväma i sin yrkesroll att de utan betänkligheter kan åberopa sin titel och underteckna med den, samtidigt som de levererar undermålig, felaktig eller onyanserad rådgivning – såsom framgår nedan.

Jag skulle kunna ha lagt ner mer tid och slipat på argumentationen, men min tankegång med detta ärendet var att jag vill att nämnden skulle ska ta del av det inskickade materialet i ett så tidsmässigt relevant och färskt tillstånd som möjligt. Det finns mycket mer som kan bli sagt här. Men jag avstår tills vi fått se vad det leder till eller tills disciplinnämnden har prövat ärendet i sak. Processen kommer i alla fall att dokumenteras och publiceras kronologiskt här nedan (se bilder nedan).

Den händelse som har lätt till disciplinanmälan: (2023-10-11)

 

Jag skickade in följande disciplinanmälan (2023-10-27):

Uppdatering: 2024-04-08:

Den första disciplinanmälan ledde inte till något resultat, och fick överhuvudtaget inte någon respons alls från Advokatsamfundets disciplinnämnd. Faktum är att jag kontakade advokatsamfundet och frågade om de hade fått in min disciplinanmälan och de svarade att de inte kunde svara på det p.g.a. sekretess. Alltså de var varken i ställning till att kunna bekräfta eller dementera om de ens hade fått in disciplinanmälan rent fysiskt. Ja det är ju uppenbart att det finns ett hål i deras process här. Nu har det gått nästan fem månader sedan jag skickade in den där anmälan och har inte fått någon respons om den överhuvudtaget. Jag konkluderar att den uteblivna responsen således beror på två faktorer: (1) sekretess och, (2) att jag inte ansågs ha saklegitimation enligt 40 § Advokatsamfundets stadga: “För att du ska få göra en anmälan och delta i skriftväxlingen i ett disciplinärende krävs det normalt att du är klient, motpart eller på något annat sätt berörd av saken”). Således har jag ändrat min processtaktik och reviderat min tidigare inlaga och skickade in en helt ny disciplinanmälan den 2024-03-21. Idag fick jag svaret att disciplinnämnden nu kommer att pröva min anmälan (se bild nedan).

Uppdatering 2024-04-17

Jag har nu fått responsen från den anmälde advokaten (se nedan):

Reflektion

Efter att ha läst inlagan från den anmälde advokaten har jag blivit något mer pessimistisk angående mina chanser att få framgång i denna disciplinanmälan. Det verkar som att frågan om saklegitimering är en avgörande faktor – och jag tror att Advokatsamfundets disciplinnämnds regler är så pass strikt formulerade att jag inte kommer att lyckas uppfylla kravet. Om jag däremot skulle anses vara saklegitimerad, tror jag att det skulle kunna gå vägen, men just nu känns det osäkert. Vi får se hur det går helt enkelt.

Uppdatering 2024-04-26

Jag har nu ingivit ett yttrande över advokatens svarsskrift, vilket utgör min slutliga inlaga till disciplinnämnden (se citat nedan):

Uppdatering 2024-05-21:

Fick svar från samfundet av att en sida från en av bilagorna i bevismaterialet hade tagits bort. Den borttagna sidan var en skärmdump som var på advokaten men som även inkluderade bilder på advokatens vänner i hennes Facebook-profil. Jag håller med disciplinnämnden om att bilden inte var relevant för ärendet, eftersom hennes kontos-identitet inte blev en fråga under handläggningen (se bild nedan).

 

Uppdatering (2025-04-25): Disciplinämnden har nu fattat beslut i det aktuella disciplinärendet - jag fick rätt!

 



Advokat har gett missvisande rådgivning i en grupp på Facebook. Prövning av om detta agerande står i strid med god advokatsed.

Nämndens bedömning och beslut

X har riktat anmärkningar rörande hur A har utfört uppdraget som advokat när hon gett juridisk rådgivning i en Facebook-grupp. A har ifrågasatt att X är saklegitimerad. Vidare har hon tillbakavisat anmärkningarna och redogjort för sina överväganden samt sitt handlande.

Nämnden har först att ta ställning till om X är saklegitimerad. Av utredningen framkommer att X nåtts av den juridiska rådgivningen som riktats bland annat till honom i hans egenskap av medlem i en privat Facebook-grupp där rådgivningen lämnats. Om X inte skulle anses vara saklegitimerad, skulle inte någon som nåtts av den aktuella rådgivningen i gruppen vara det. Nämnden finner att X är saklegitimerad och att ärendet kan prövas.

Av utredningen framkommer att A i en privat Facebook-grupp [] lämnat svar på en juridisk fråga som X ställt. Hon har därvid signerat sitt svar med ”Advokat”. Genom att A framhävt att hon svarat på frågan i sin egenskap av advokat, finner nämnden att As rådgivning får anses utgöra advokatverksamhet.

Frågan är då om A genom vad som förevarit har åsidosatt god advokatsed.

En advokat får inte anta ett uppdrag om det föreligger en intressekonflikt eller beaktansvärd risk för sådan. I det ligger att advokaten även måste överväga om en intressekonflikt kan uppstå i framtiden. En intressekonflikt kan även föreligga om advokaten biträder eller tidigare har biträtt motparten i annan sak. Såvida inte klientens och, i förekommande fall, motpartens identitet är kända kan advokaten därför vid rådgivning av aktuellt slag enbart lämna mer allmänt hållna svar utan koppling till några faktiska förhållanden. I avsaknad av sådan information, borde A inte på det sätt som skett ha riktat sitt svar direkt till frågeställaren, utan formulerat det på annat sätt.

En advokat ska utföra ett uppdrag med omsorg och noggrannhet. Juridiska råd ska vara grundade på erforderliga undersökningar av gällande rätt. Av utredningen framgår att As rådgivning varit ofullständig. A borde i den aktuella situationen antingen avstått från att svara på ett sätt som kunde tolkas som ett fullständigt svar eller, efter ytterligare överväganden, lämnat ett mer uttömmande svar.

Utöver dessa uttalanden föranleder Xs anmärkning ingen ytterligare åtgärd.

 

Reflektion och kommentarer:

Det här har varit en smått roande, intressant, men framförallt en lärorik resa. Det som har varit särskilt givande i att driva en process i en nämnd (som är av domstols karaktär) är de strategiska överväganden som man har att klura på och utfört under processens, speciellt de två momenten från min sida som har rör sig om anmälan och yttrande exempelvis att jag i redan det första momentet med disciplinanmälan undvikit att skicka in bevisning som skulle styrka själva händelsen. Detta för att jag var intresserad av att se hennes respons först utifall det skulle vara så att hon skulle förneka att det ens hände eller att det som påstås inte skulle vara sant. Eftersom disciplinärende processen har följande processuella steg: 1) Disciplinanmälan ärendet har beviljats att prövas och således har disciplinanmälan skickas till motparten som får lov att yttra sig om saken 2) Motparten får yttra sig 3) Jag får nytt tillfälle att yttra mig och blir därmed den sista som får lov att säga något i processen, därefter blir skriftväxlingen slut. Detta innebär att jag får sista ordet i förfarandet vilket är en processrättslig fördel som anmälare då jag kan anpassa mig efter vad hon har sagt och skicka in en ny bevisning medan hon inte får en chans att försvara sig på det sista jag skickat in. Det var just i det sista momentet efter hennes respons som jag valde att skicka in bevisningen för att styrka själva händelsen.

Under processen har jag även lärt mig ett par saker om advokatsamfundet och advokater, att advokater och advokatsamfundet kan vara väldigt prydliga. Nu säger jag att inte alla är det. Men jag har sett en tendens till detta. Ett tips till er som i framtiden kan komma att ha att göra med Advokatsamfunde (oavsett disciplinärende eller ej): var medveten om att de tendensen är att de har en högaktad självbild och ofta uppträder med en viss självhävdande elegans. Det betyder att somliga kan vara vana att bli behandlade som högstatus objekt, vilket innebär enligt retorikens regler att man som enskild behöver formulera sig på ett sätt som tilltalar deras fina ram och traditionsbundna förhållningssätt för att få bättre gehör.

Rent generellt finns det fem typer av beslut disciplinnämnden kan ta (vissa av dessa besluten kan även kombineras):

  1. Inga åtgärder.

  2. Uttalanden.

  3. Erinran.

  4. Varning (som kan kombineras med straffavgift upp till 250 000 kr)

  5. Uteslutning

I mitt disciplinärende blev nämndens utslag en kombination av punkt 1 och 2. Dvs. advokaten blev inte tilldelad några åtgärder men nämnden gjorde ändå ett principiellt uttalande om att hon hade handlat fel. Det är i sig märkligt på något sätt. Att disciplinnämnden instämde i min argumentation, och uttryckte att advokaten agerat felaktigt och borde ha handlat annorlunda, men ändå valde inga åtgärder och därmed inte fann skäl att besluta om erinran. Kanske ligger det i linje med deras praxis (kan inte uttala mig hur den ser ut eftersom jag i min efterforskning av det lilla jag kunde konkludera var att den är svåröverskådlig).

Det är anmärkningsvärt att de i deras beslut kunde ge en advokat som beskrivs enligt deras egen term för “missvisande rådgivning” – vilket är ett central del i en advokats yrkesutövning – utan att det får konsekvenser som en erinran av nämnden. Självklart är jag färgad och partisk i min åsikt här men jag tycker det är en konstig signal. De säger “visst, agerandet var fel – advokaten borde inte ha gjort så, men det är inte tillräckligt fel.” Det skapar oklarheter.

Vad som nu kan hända är att Justitiekanslern, som får samtliga beslut från disciplinnämnden, väljer att överklaga – men chansen för detta är, enligt min bedömning, liten. Jag hade innan allt det här en förhoppning om att fallet kunde komma att bli ett vägledande beslut (som prövas av nämnden i plenum), eftersom jag då som nu menar att det berör ett oklart rättsläge kring rådgivning via sociala medier som aldrig tidigare har behandlats förr och att det därmed finns enligt ett stort behov av tydlighet och vägledning i frågeställningarna det medför.

Jag överväger om jag bör kontakta Dagens Juridik och göra en större grej av det hela, dels för att klämma åt henne lite extra så att hon faktiskt lär sig en läxa. Inte pga av elakhet eller missaktning - jag vill advokaten inte något illa, men för att hon inte i princip kan fortsätta med samma sak utan att det sker något, nämnden har ju uppenbarligen inte gett henne någon konsekvens för detta. De säger att hon kan fortsätta med samma sak eftersom hon inte en erinran och jag personligen tror att hon inte har lärt sig någonting om hur hon bör förhålla sig med nyanserat i sin rådgivning även bakom stängda dörrar. Detta baserar jag på hennes svarsinlaga där man får en känsla av hennes karaktär. Så jag överväger detta - men den främsta anledning är för att också skapa en större diskussion kring samfundets ansvar att tydliggöra sina normer för rådgivning på sociala medier.

Extra kommentarer:

  1. Jag lade till överflödig argumentation kring hennes erfarenhet och specialistkompetens i min anmälan för att ge en chans att disciplinnämnden att omvärdera sin ställning i frågan om man bör se skillnad mellan advokater som marknadsför sig som specialist i ett område utan att leva upp till den standarden kan anses vara en försvårande omständigheter mot sig. Läser man disciplinnämndens praxis så ser de ingen skillnad mellan advokater sinsemellan, oavsett om du jobbat i 50 år inom ett speciellt ämne eller bara 1 år inom en massa olika ämnen. Är du advokat så föregår du med samma kvalitetsstämpel som alla andra advokater. Trots att beslutet inte resulterade i någon erinran tror jag åtminstone att den överflödiga argumentationen ändå ha haft en viss demoraliserande effekt på advokaten, jag tror att min reprimand och disciplinnämndens var pinsamt för henne och att det nu bidragit till att hon blivit lite återhållsam i sina uttalanden på sociala medier. Däremot tror jag inte personligen på att hennes juridiska rådgivning i övrigt präglas av samma försiktighet. Detta har jag inget fog för utan är endast någonting jag tror på baserat på hennes uttalanden i hennes yttrande och min bedömning av hennes karaktär.

  2. Att argumentera utifrån det allmänna rättsmedvetandet är egentligen ett fult trick. Jag använde det som ett retoriskt verktyg i min anmälan. Termen har funnits med i juridiken och rättssociologin sedan 1800-talet. Det var ett medvetet val att anspela på att det finns ett allmänt rättsmedvetande trots att termen och vad man menar med den är oklar. Begreppet i detta sammanhang syftar åtminstone till människors allmänna uppfattning om lag i detta sammanhang vilket advokatsamfundet medlemmar förmodligen inte är särskilt medvetna om.

  3. Nu, efter att processen är avslutad, inser jag att jag hade kunnat använda bättre  juridiska källor för att stärka min argumentation. I efterhand ångrar jag att jag inte närmare undersökte rättsläget kring psykiskt våld. Hade jag gjort det, hade jag kunnat föra en mer uttömmande, välgrundad, slagkraftigare och precisare argumentation. Exempelvis finns Ds 2022:18 Straffansvar för psykiskt våld, där en utförlig genomgång av gällande rätt av läget psykisk våld görs. Jag är övertygad om jag hade gjort det så hade nämnden givit henne en erinran i stället. Jag beklagar att jag vid tillfället inte hade insikt nog att ha ens tänkt på en sådan källa, jag utgick helt enkelt bara från de förvärvade kunskaper om straffrätten som jag redan hade.

 

Uppdatering: 2025-05-22. Dagens juridik skrev en artikel om beslutet:

“Advokat gav ofullständig rådgivning i Facebookgrupp

En advokat lämnade ofullständig rådgivning i en Facebookgrupp – rådgivning som hon senare raderade. Advokatsamfundets disciplinnämnd anser att hon borde formulerat sig annorlunda – eller avstått från att svara – men väljer att inte straffa henne med någon disciplinpåföljd.”

Källa: William Eriksson, “Advokat gav ofullständig rådgivning i Facebookgrupp”, 2025-05-22, https://www.dagensjuridik.se/nyheter/advokat-gav-ofullstandig-radgivning-i-facebookgrupp/

Boksammanfattning: Den obeskedlige domaren (1989)

 

Allmänt

När jag först fick reda på att denna bok existerade, blev jag väldigt entusiastisk över att läsa den. Jag är också glad att den ingick i den obligatoriska kurslitteraturen för grundkursen i rättssociologi (30 hp) vid Lunds universitet 2023, vilket gav mig möjlighet att läsa boken både för mitt egna nyfikna intresse och för kursens syfte. Boken ger ett relativt begränsat perspektiv på författarens erfarenheter, bland annat som nämndeman (under, vad man förmodar är eftersom författaren inte explicit nämner när han var verksam, men han nämner att han tjänstgjorde i sex år som nämndeman, och boken publicerades 1989) 1980-talet Författaren beskriver sina erfarenheter från sina erfarenheter i Gotlands tingsrätt och Svea hovrätt. Jag vill här redan nu påpeka att detta inte är en särskilt bra bok; det är snarare ett rätt uselt och rätt lumpet skriftligt verk. Det betyder dock inte att den inte var värd att läsa, eller att den inte gav mig något värdefullt perspektiv. Trots sina brister gav den mig en bitvis intressant läsupplevelse. Min läsupplevelse av boken var följde en dramaturgi i en ungefär följande ordning: skratt, skepticism, funderingar kring författarens naivitet och omdömeslöshet, insikt i författarens bristande juridiska perspektiv, förståelse för hans personlighet och brister och till sist insikt i hans hjärna och motivationsfaktorer för att skriva boken.

Rekommenderar jag juriststudenter att läsa denna bok? Både ja och nej, endast ja om du är en person som mig som är hyperintresserad av juridiska aktörers perspektiv. Den ger en ganska rudimentär och begränsad bild av hur nämndemannaförfarandet sett ut, i alla fall utifrån författarens perspektiv under 1980-talets Sverige. Man måste också sålla stora mängder av hans text för att få ut något värdefullt av författarens perspektiv.

Sammanfattning av det som jag tar med mig från att ha läst boken:

  • Trots bokens brister, gav de akademiska perspektiv som jag granskat boken utifrån (ett juridiskt och ett rättssociologiskt perspektiv) mig riktigt bra verktyg för analys. Att läsa boken med dessa perspektiv förhöjde mina kunskaper i att analysera en text med helt andra kritiska förhållningssätt. Med det sagt skulle det vara väldigt intressant att någon gång i framtiden läsa boken ur ett språkligt eller litteraturvetenskapligt perspektiv. Antagligen kommer detta aldrig att ske, eftersom boken inte längre är aktuell, då mycket av innehållet är föråldrat och egentligen inte förtjänar akademisk uppmärksamhet (med undantag för rättssociologiska studier).

  • Min mest minnesvärda upplevelse av att läsa boken var när jag kom till en viss sida och omedelbart kände mig tvungen att ta ett fotografi och skicka det till en studiekamrat som arbetat som föredragande vid en domstol i några år, för att höra om han kände igen fenomenet (se nedan). Detta tar dock inte bort att en domare kan vara uppmärksam och god lyssnare, trots att de ritar bilder under förhandlingarna.

  • Författaren ger en bild (om än en dolda sådan) av att det existerar en viss social hierarki mellan de juridiskt sakkunniga och övriga, nämligen nämndemännen, under överläggningarna: ”Nämndemän skriver sig sällan skiljaktiga. Varför nästan alltid denna enhälliga dom? […] den enhälliga domen gör nämndemannen osynlig. Inne i enhälligheten söker han skydd och ansvarsfrihet […] Är det just därför enligt jantelagen det är så svårt att ha sin egen mening? Det finns knappast någon grupp, där grupptrycket är så tungt som i domstolens enskilda överläggning. Att där hävda en egen mening är att splittra, att svika den trygghet som enhälligheten skänker. Rättens ordförande i tingsrätten har med tyngd och auktoritet lagt fram sin uppfattning. Nämndemännen förväntas nicka instämmande eftersom de saknar juridisk sakkunskap. Dock händer det att nämndemännen själva bildar majoritet och ställer rättens ordförande utanför som "skiljaktig”. (s 6-7).

  • Författaren försöker skapa en egenhändigt kategoriserad social stratifiering för jurister, kallad "juristkasten". Jag kan väl säga att det inte var en särskilt lyckad kategorisering i boken, men jag tycker ändå att det är värt att ha i åtanke. Det är anmärkningsvärt och intressant att han på något sätt uppfattade att det fanns en social hierarkisk ordning som var märkbar mellan jurister och icke-jurister. “På det hela taget tror man kan säga att försvarsadvokaten bäst tjänar tjuvarnas gränser genom att acceptera DET svenska samhällets kast-gränser och samtidigt markera sin egen tillhörighet till en kast, juristkasten. Hit hörs förstås varken tjuvarna eller nämndemännen men det gör notarierna, fiskalerna, rådmän och i all synnerhet deras chef, lagmannen. I kastsamhället ska man helst hålla sig inom sin kasst och inte inbilla sig att man kan röra sig fritt i samhället”.

  • Hela nämndemannaundervisningen på 1980-talet (den förmodade tidsperioden, eftersom författaren inte redogör för när hans anteckningar baseras på) bestod tydligen av ett 40 sidor långt häfte som man skulle läsa igenom.

  • Författarens syn på nämndemän som en sociologisk grupp: “De nämndemän jag har träffat är med enstaka undantaget, sympatiska personer, sociala, kollegiala, många med ett långt livs levande dom i sina hjärtan alternativt hjärnor. I nämndemännens samlingslokal är det trevligt här tyngs man verkligen inte av allvar.”

  • Författarens beskrivning om hur det sociala rummet kan se ut emellan nämndemän när de är ensamma tillsammans i deras kollegium på domstolen: “Att diskutera rättsfrågor är ungefär lika populärt som att diskutera pedagogik i ett kollegierum, jag försöker dra upp ett samtal om nya idéer om straffmätning för rattonykterhet […] mitt försök är opassande och leder till viss misstämning. Eftersom vi kommer från skilda partier kan vi i heller inte diskutera politik utan att diskussionen blir partipolitik så det får bli väder och väglag och anekdoter om barnbarn. Sådana har nämndemän gott om.”

  • Författaren förvåning om att huvudförhandlingar så sällan har åhörare (s. 86).

  • Författaren framhävdar att nämndemännen generellt sätt inte brukar läsa de domar de är med och dömer i: “Det oroar mig starkt att domskälen kan innehålla en massa obestyrkt nonsens. Jag inser att jag som nämndeman borde ha läst igenom de domar jag varit med om att fälla. Har kanhända de också bestått av idel tankesörja?" (s. 128).